Att vara andligt intresserad brukar liknas vid att tro på något mer än vad vi kan se och känna, att det finns något oförklarligt där ute, Gud, universum, Änglar, andar eller vad vi väljer att kalla det. Men vi stannar sällan upp och bara accepterar, att det på sätt och vis är just det, oförklarligt.
Det är inte lätt att med ord beskriva andlighet. Vi kan säga att vi känner av något som är ”därute”, något ”större”, och vi kanske känner att våra nära som gått bort fortfarande finns vid vår sida. Men det är inte hela andligheten, för utifrån vad vi tror och vad vi har upplevt, så är andlighet att vara del av allt liv, mänskligt, djuriskt och av naturen. Att allt är sammanlänkat och att det inte endast är det vi kan se och ta på, som är verkligt.
Vi tänker oss att andligheten finns i medmänskligheten, och att livet i sig, att leva, är andligt. Andlighet är likaledes vardag som storslagna händelser. Vår tro är att alla är andliga i den bemärkelsen att vi alla är sammanlänkade, att vi har ansvar och att våra handlingar påverkar även andra. Så att stänga ute ordet ”andlig” för att det inte är beskrivbart, är som att inte tro på känslor, inte tro att de existerar för att vi inte känner dem just nu. Om vi till exempel tänker på kärlek; visst existerar väl kärlek även i de stunder vi inte känner att vi svämmar över av kärlek? Bristen på en känsla i stunden är inte lika med att den inte existerar. Detsamma kan gälla med ett land långt borta, ett land som vi hört talas om men aldrig besökt, men inte skulle vi komma på idén att säga att landet ifråga inte existerar bara för att det är utanför vårt synfält? Så varför skulle det vara annorlunda med andlighet?
Att tro på andlighet eller inte är en laddad fråga, men de flesta svaren man här får beror på vad var och en lägger in i frågan. Och då detta är olika, så kommer vissa svara ja och vissa nej, men kanske ändå mena samma sak. Så kanske bör vi lägga denna fråga åt sidan och kunna leva efter devisen, att alla har samma värde och det vi kan göra är, att leva våra liv på det bästa vis vi kan och vara här på jorden i vår mänskliga kropp och inte stänga dörren till vad som finns inom oss, omkring oss och tro på livet.
Ä-post (se Hannahs förmåga)
”För oss är andlighet och mänsklighet endast två ord för samma sak. Ty alla väsen är andliga och alla som lever har en andlighet och en mänsklighet. Det går egentligen inte att separera dessa, ty i livet på vår sida är ni ej mänskliga, men för den sakens skull så frågar vi oss ej ”tror du på mänsklighet?” Vi vet att livet består av andlig, själslig och kroppslig sammanlänkning, och vi tror på mänskligheten.
Så hur ni väljer att definiera andlighet är nog egentligen det som bäst svarar på om ni ”tror” på andlighet. Ty lägger ni in hokus pokus och gengångare i definitionen kanske ni är mindre benägna att välja att tro. Men ser ni andlighet som en del av livet, en del av er och av andra, något som finns i er, men som ni inte riktigt kan sätta ord på, då är ni nog mer öppna att tro. Så om frågan ”tror du på andlighet?” skulle likställas med frågan ”tror du på mänsklighet?” skulle svaret vara detsamma. Och det är dit vi önskar ni når, att andlighet inte separeras från mänsklighet, att vara medmänniska, att leva i tro att det ni gör påverkar inte bara er och era närmaste, utan det går som ringar på vattnet ut till alla andra människor på jorden.
Vi vill inte ens försöka definiera andlighet, ty det går ej i ord att definiera. Det skulle ta bort dimensionen av andlighet, och det är just fler dimensioner som andlighet är. Om ni inte delade upp andlighet i tron på det eller icke-tro på det, så skulle ni också ta det mer naturligt. Att leva är att vara människa och själslig varelse, med kroppslig och andlig sammanlänkning som ej går att separera. Ni är inte till femtio procent kroppsliga och femtio andliga. Ni är människor och människor är andliga väsen likt allt levande. Så varför försöka gradera eller förklara det? Att däremot leva i enlighet med er själ och kropp på jorden och i världen ger er en självklar andlighet, som ni inte behöver tro på eller ej tro på, endast leva.
Kärlek, andlighet, mänsklighet går ej att definiera rättvist, det är något ni upplever, känner, lever och är. Så försök att inte försöka så mycket, utan bara vara. Då kan ni hitta en harmoni i det himmelska och det jordiska, det ni alla har inom er, omkring er och delar med varandra.”
Då många av oss ändå vill hitta en högre andlighet; hur ska vi då göra för att nå dit? Måste vi regelbundet ägna oss åt meditation och dra oss tillbaka från det vanliga livet? Nej, så tänker inte vi. Vi behöver alla vila och lugn för återhämtning, och för vissa känns meditation och en retreat i tystnad, som det naturliga viset att ladda batterierna, och då är det också helt rätt. Men vi menar att det lika gärna också kan ske på något annat vis, och att var och en kan hitta sin egen andliga plats. Att vi inte behöver ”jaga” andligheten, för den finns redan där vi är. Så här säger Änglarna om den frågan.
Ä-post:
”Det viktigaste för att hitta den högre andligheten är att inte sväva på moln, utan ha huvudet i andevärlden samtidigt som fötterna är på jorden. I strävan efter er andlighet kom också ihåg livets gåvor. Livet är till för de levande, och livet är till för att levas. Och inte genom att leva i en annan värld, men att hälsa på där och att få påhälsningar därifrån ibland ger ett liv i balans. Så låt andligheten få växa genom att inte försöka vara andlig, utan att bara vara. Då har ni kontakten.
Genom att lyssna och känna in har ni kontakten ni söker. Det är sant som ni säger, att den som söker skall finna. Men det är också sant, att det händer när man som minst anar det. Två till synes motsatta ordspråk, men båda är sanna. För utan nyfikenheten, att hitta nya vägar, så blir man sittandes, och ödet kommer inte knackandes på dörren. Men också att vara öppen och inte leva i väntan på andligheten. Utan sänd ut er önskan och lev i väntan utan att vänta. Då, då är ni som närmast andligheten, som ni redan bär på.”
Välkomna tillbaka nästa vecka.