Till alla som upplever ensamhet runt julen vill vi sträcka ut en hand och ge hopp om att även i ensamhet finns en tillhörighet och en närvaro från universum. Vi sänder speciella tankar till alla hemlösa och önskar att julen och det nya året ska ge alla människor tak över huvudet. Julen har en förmåga att väcka starka känslor hos oss alla, positiva eller negativa. Julen lämnar nästan ingen oberörd. Att finna nära och kära att dela högtiden med är den finaste av julklappar, men även om vi inte har den möjligheten, så finns förhoppningen av att blicka framåt mot det nya året.

Ett annalkande år  kan mötas med förväntan eller oro. Ett nytt år kan ge oss en chans för ett nytt avstamp, några väljer att sätta en magisk gräns vi nya årets början, att från och med det ska det bli så här och så här. Detta kan vara en god start på något vi länge velat ta tag i, men det kan också väcka kravfyllda känslor.

Så vår önskan är att se varje ny dag som en nystart, och även om vi redan i januari ”bryter” våra nyårslöften, så ger vi inte upp utan ser att det inte behövs ett magiskt klockslag vid midnatt som ger oss vår enda möjlighet till förändring. Vi är inte som Askungen som förvandlades vid midnatt. Vi har alltid tid för att välja och välja om.

Så vi hoppas och tror att nästa år kommer att vara ett bättre år. Vi önskar också att världen blir en lite lugnare plats att leva på. Vi hoppas att de som kommit till vårt land i hopp om en nystart får stanna här och se det bli verklighet. Vi hoppas att människor världen över väljer att se vad som länkar oss samman istället för vad som skiljer oss åt.

Inget händer över en natt, inte ens vid det magiska tolvslaget. Men vi kan alla arbeta varje dag för att nå detta mål. Det är vår önskan för varje dag framåt.

Allt gott från Annmari och Hannah!

Kontakt. Facebook.

Välkomna tillbaka till bloggen 8 januari 2018. Under vårvintern kommer vår första bok att publiceras.

Hur kan vi leva det liv vi vill leva? Att våga se verkligheten vi lever i och samtidigt ha förmågan att förändra det vi kan och önskar. Klimatfrågan med plast i havet och temperaturförhöjningar är en utmaning som gäller oss alla här på jorden. Det är bråttom att hitta lösningar och få stopp på förstörelsen av vår jord. Även om vi blundar för verkligheten så fortskrider den runt omkring oss. Det spelar ingen roll hur många klimatförnekare som finns, klimatet försämras ändå. Det krävs att vi ser och accepterar verkligheten, för att vi ska kunna förändra den.

Det är viktigt att inte förtränga var vi står i livet, för när vi gör det, så gör vi det oftast för att vi inte trivs där vi står. Men om vi inte står ut med att stå där vi står med öppna ögon, så kan vi inte ta nästa steg.

Det är skillnad på att drömma sig bort och ha huvudet i det blå, men ändå stå stadigt på jorden, och att likt strutsen stoppa huvudet i sanden. För när vi väljer att ha huvudet bland molnen så ser vi ändå verkligheten, och vi kan då vara både i den och i drömmen. Men med huvudet under sanden ser vi ingenting, och då har vi ingen kontroll och är helt oskyddade. Vi syns ändå där vi står, det är bara att vi inte ser andra, och hur tryggt är det?

Så valet att se även den svåraste verklighet ger oss ändå mer skydd än om vi blundar. För ju otryggare vi lever, desto viktigare blir det  att vi är i nuet, så att vi kan ta beslut med öppna ögon, skydda oss om fienden kommer och vara oss själva behjälpliga. Så vart vi än går har vi vår inre kompass och den stämmer då överrens med vår yttre kompass, som är verkligheten.

Ä-post: (se Hannahs förmåga).

”Att blunda för en sanning och att blunda för verkligheten kan vara samma sak, medan det ibland är en hårfin skillnad. Att blunda för en sanning med betoning på en, behöver ej vara synonymt med att blunda för en helhet som verkligheten syftar till.  Ni kanske lever ert liv med fötterna på jorden och endast då och då har huvudet i det blå. Är det då skadligt för er verklighetsuppfattning? Eller är det rent av en metod för att stå ut i verkligheten? Även här beror detta på vad ni blundar för. Är det något som bör tas tag i, så kan det leda till en än svårare verklighet i längden. Handlar det dock om att dagdrömma och att drömma sig bort, så finns det en livgivande ingrediens, som ger verkligheten en extra krydda.

När ni då blundar för verkligheten, vad händer då? Att vara helt avskuren från verkligheten är svårt att vara så länge ni lever i den. Men samtidigt har ni alla olika verkligheter att förhålla er till. Verkligheten består av både objektiva fakta och subjektiva uppfattningar. Kan ni se det?

Verklighetens fakta kan vara att ni är i den ålder ni är, ni bor där ni bor, ni jobbar med det ni jobbar med, ni har de vänner ni har osv. Det subjektiva är vad ni lägger in i alla dessa saker, hur er ålder känns för er, hur ni trivs där ni bor, om ert jobb känns meningsfullt eller ej, om era vänner är de ni vill umgås med. 

Vägen att leva i verkligheten och våga se den är, att låta den objektiva och den subjektiva verkligheten gå hand i hand. Då har ni er verklighet i ena handen, och med den andra handen så har ni möjlighet, att förändra denna verklighet, om den inte är den verklighet ni önskar er.

När ni blundar för verkligheten handlar det oftast om att ni ej vill leva i den av olika anledningar. Men så länge ni blundar kan ni inte se vad ni kan, vill eller bör förändra för att nå närmare era drömmars mål.  Vi ställer er ofta frågan: ”kan ni se det?” när vi vill att ni skall tänka till lite extra på något vi har sagt. Detta är just för att vi vill att ni skall kunna fatta beslut med ögonen öppna, så att ni ej överraskas av resultaten.

För tänk om ni skall ta ett viktigt beslut och gör det med slutna ögon. Låt säga att ni funderar på att flytta. Skulle ni då hellre genom hjärta och hjärna besluta vart flyttlasset skall gå hän? Eller ta fram en karta, blunda och peka på en plats och sedan resolut flytta dit utan varken jobb eller bostad?

Alla beslut är inte lika tydliga vad gäller att se om ni ser eller blundar, så var inte rädd för att pröva att ”blunda” och pröva att ”se” för att märka om ni ser eller blundar. Kan ni se det? Vi önskar att ni väljer att leva det liv ni lever, och väljer när ni blundar och när ni ser och låter er verklighet formas efter ert synsätt.

Den som vill blunda bort verkligheten, antingen av rädsla för att se verkligheten eller av rädsla att behöva ta itu med den, den regredierar till detta barnstadium, som säger: ”blundar jag riktigt hårt, så händer inte detta”. Omgivningen förväntas då också blunda. Det blir ett barns magiska tänkande, som styr den vuxne, och det blir ett barns logik. Problemet här är att omvärlden ser att den vuxne är vuxen och därav bör bete sig efter det.

Att våga se har sina fördelar det vill säga, ni leder ert liv. Nackdelarna är att när vi väl har sett, så går det inte att ”inte se” igen.

Att stoppa huvudet i sanden är ett uttryck med samma innebörd. Kan så även kallas ”strutsmentalitet”, då det sägs att strutsen sticker huvudet i sanden då den blir rädd. Men glöm ej att strutsen lever efter sina förutsättningar, och den kan ej leva efter era. Lika lite som ni bör härma strutsen.

Anledningarna att blunda, stoppa huvudet i sanden, kan vara många och långa, och det är värt att ta en extra titt på vilka dessa är i varje situation. Ibland kanske ni kan blunda lite och ändå ta ert ansvar sedan.

Så vad blundar ni för? Vad vill ni ej se? Vad vågar/vill ni ej se? Vad vågar/vill ni ej ta tag i? Är blunda en långsiktig lösning eller en kortsiktig tidsfrist?”

Kontakt. Facebook.

Välkomna tillbaka nästa vecka!