Archive | januari 2018

Heja på stressen… eller lugnt sitta under korkeken och lukta på blommorna?

Vi fortsätter på tema stress, men nu med en lite annan vinkling. Att känna oss stressade känns nästan som en del av livet och vardagen. Det har för de flesta av oss blivit en så vanlig känsla, att vi ibland inte ens reflekterar över om vi behöver stressa eller inte. Det är först när vi stannar upp och tar ett steg åt sidan, som vi märker om vi faktiskt behövde stressa på.

För när vi springer efter stressen för att vi känner en ”inre stress”, så blir det än svårare att skilja ut om stressen faktiskt är ”verklig”.  Det vill säga den inre stressen vi ofta upplever är inte alltid kopplat till något yttre, som vi faktiskt har bråttom att fixa. Så den stress som upplevs som inre är oftast diffus och inte lika verklighetsförankrad. Därav är det den som tär på oss mest och som är svårare att skaka av oss.

Men om vi försöker ta till oss det som Änglarna föreslår oss, att se stressen som en egen person utanför oss, så blir det genast lättare att inte ta in den i oss. Men om vi nu tittar på den stress vi upplever utifrån, den som handlar om verkliga saker vi har bråttom till, så är det här en skillnad, men stresskänslan i sig gör oss inte snabbare och mer effektiva, utan snarare tvärtom. För då slösar vi tid och uppmärksamhet på stressen istället för uppgiften framför oss, det som är det verkliga och det brådskande.

Tänk om vi stressar som tusan för att hinna hämta våra barn på skolan, hinna till jobbet i tid eller bli klar med en uppgift… Om vi istället bara fokuserar på målet, skulle vi inte då ha mer tid att hinna klart än om stressen är där och tar av vår tid och energi? Detta är såklart lättare sagt än gjort, men det kan ändå vara värt att tänka på.

Som exempel till detta har vi vänner som är brandmän och som berättat för oss, att när de får ett larm om en brand, så rusar de inte direkt iväg som yra höns för att hinna först. Innan de gör sin utryckning stannar de istället kort upp och koordinerar sig, för att ha en genomtänkt beredskap för uppgiften att släcka branden.

På samma sätt tänker vi att vi skulle kunna försöka göra när stressen larmar oss, stanna upp, tänka efter vad som behöver göras, och sedan sätta fart för att nå vårt mål, må det vara hinna hämta våra barn innan fröken går hem för dagen, hinna till jobbet innan chefen blir irriterad eller göra klar en uppgift innan deadline är ett faktum.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Stressa ej. Innan du hinner ikapp stressen, har den redan sprungit före dig. Så välkomna den genom ett ”hej hopp…” Men stressa ej ikapp stressen, ty det är en omöjlig uppgift och ekvation, då stressen är förlagd framåt i tiden, och din tid är nu och din framtid är sen. Lita på att allt sker i rättan tid. Ingen stress, ingen ånger bär på dina axlar. Det kommer kännas ovant först, och du behöver bli påmind och påminna dig själv om det. Din plats är här och nu. Kom ihåg, att nuet är inte i stress. Stressen är alltid före.

Så istället för att försöka springa ikapp stressen, stanna och låt den springa bäst den vill. Det är ej ditt ansvar att ta hand om stressen. Vågar stressen ej stanna och andas ut, är det stressens förlust, inte din. Så se stressen springa förbi. Heja genom ett ”hej”, men inte som en hejarklack, ty då uppmuntrar du stressen, att försöka vinna sitt ständiga maratonlopp. Stressen älskar uppmärksamhet och får ny energi, när du står vid sidan av och hejar, hejar, hejar att stressen ska vinna.

Försök se, att stressen ej är du, ingen annan människa heller. Den är en utomstående slug liten rackare, som älskar att sprida sin stress. Den är inte, som du tror, i dig. Den är utanför dig, och alltid, alltid, alltid framför dig. Så lägg ned stafettpinnen och du är redan i mål, här och nu.

Stressen segrar aldrig heller, för den når aldrig i mål, trots att den springer fortare och fortare. För stressen tänjer alltid på mållinjen, så den når ej dit!!! Och den förstår ej bättre, så den springer vidare. Men du, spring ej med.

Sitt under korkeken och lukta på blommorna. Njut och koppla av, så når stressen ej heller fram till dig hur mycket den än försöker. Stressen är ej van att bli ignorerad, så den kommer att pocka på dig, vilja att du lyssnar på den, ser den.

Det är svårt att bryta mönster, men det går. Så låt stressen bilda sitt mönster och du ditt. Inte låta stressen springa före dig, men inte heller jaga dig. Din dröm är då nu.” ∞

Kontakt. Facebook.

Välkomna tillbaka nästa vecka för det avslutande inlägget om stress.

 

Publicerad av Hannah Dohnfors, 2018-01-28 14:47

Att stressa eller inte stressa… det är frågan…

Vårt samhälle ger ett allt större utrymme för stress. Det är så mycket vi vill hinna göra. Och att det inte är nyttigt att stressa vet nog de flesta av oss, men ändå rusar vi mer eller mindre fram i tillvaron. Vi känner att vi måste stanna upp, och vi söker oss till kurser i Mindfullness och Yoga och det är gott, bara det inte blir till en stress att få in det i en redan fulltecknad almanacka, att stressa för att hinna slappna av.

Stress kan upplevas på många olika vis, men det finns nog ingen av oss som inte upplevt stress på ett eller annat vis. Något vi anammat från Änglarna genom åren är att alltid försöka tänka oss känslor, fobier eller sjukdomar som något eller snarare någon, som finns utanför oss själva. Så om vi nu tänker oss stressen som en egen individ. Vad har då denna bekantskap för egenskaper? Kanske har stressen ett eget mål, att få oss att jaga den. För kanske vill stressen ha sällskap på sin brådskande färd.

Så vad händer då om vi jagar efter stressen? Kan vi någonsin hinna ifatt den? Eller är den alltid steget före? För en sak är säker, vi kan aldrig stressa oss bakåt i tiden. Då handlar det inte om stress i sig, utan ånger och ältande, som ger oss en stresskänsla, för vad vi då vill är att ändra något som redan hänt. Stressen får då ett än längre försprång om vi ältar och stressar efter stressen. Det blir som att springa på ett rullband, som går åt motsatt håll.

Så varför vill vi jaga efter stressen? Stressen ger oss fysiska symtom likt när vi har sprungit väldigt fort, hög puls och snabb andhämtning, en ”rush- känsla”, vilket gör att vi oftast springer vidare utan att reflektera varför.  Men om vi då tänker på varför vi stressar … är det till exempel för att hinna med en uppgift eller något liknade, så vet vi egentligen att om vi är för stressade så har vi svårare att koncentrera oss. Studier har visat att vid multitasking utför vi de simultana uppgifterna sämre, än om vi fokuserar på en sak i taget.

Så vad vore väl bättre än att låta stressen stressa vidare medan vi stannar upp och gör en plan för nästa steg mot det mål vi vill nå.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

“Stressen är hantering av omänskliga uppgifter. Att stressa för att hinna stressa, är att låta stressens styrka ta av dig. Ju mer styrka du ger stressen, ju mer uppmuntran du ger stressen, desto mer ta den av dig. Den blir aldrig mätt eller nöjd. Stressen hungrar alltid efter mer, så ju snabbare du springer, för att hinna ikapp stressen, desto snabbare springer stressen. Det blir en katt- och råttalek. För stressen leker med er människor, och den älskar att vara i centrum. Ingen får stressen så upplyft, som den som ge den odelad uppmärksamhet. Så låt stressen springa, men spring ej med. Ty den är alltid på språng. Den äter upp dig och den blir, som sagt aldrig mätt.

Stressen är aldrig still. Så det enda sättet, att lura stressen är att själv stanna upp, för stressen springer då vidare. Den springer i cirklar, så då och då kommer den möta dig där du är, även om du klarat att låta den springa iväg. Då är det bäst att inte haka på och lifta med stressen igen, även om det är lockande. För den ger ibland en ”kick”, men stressen tar alltid mer än den ger, så försök att låta stressen varken springa före eller jaga dig.

Din tid är för värdefull. Du har mycket gott att ge, och det är dig du må börja ge av det till. Ty bränner du ut dig i båda ändar, så kan du ej ge av ditt ljus. Så var lugn i att lyssna inåt. Låt stressen springa och spring ej efter den. Då kan du “tappa andan”, och det i sig är då ett tecken på din inre stress, den ständiga språngmarsch du lever i. Ty vem bli ej andfådd under ett ständigt maratonlopp? Den mest vältränade idrottsman bli till slut andfådd och orka ej springa vidare. Så stanna upp innan du når “målet”, för då är du redan i mål, och din andhämtning ge dig ny energi. Så håll ej andan. Spring dig ej flåsig. Andas in nuet, din ro och ditt ljus. Det är där och här. Du ge av dig och ta emot av dig själv. Resan är målet och målet är resan. Så res i ro.” ∞

Kontakt. Facebook.

Välkomna tillbaka nästa vecka då vi fortsätter på temat ”Stress”.

 

Publicerad av Annmari Dohnfors, 2018-01-21 14:51

Börja om…

 

Välkomna tillbaka kära läsare! Vi hoppas att det nya året har börjat i en positiv anda…

Med ett nytt år följer ofta både förväntningar och farhågor. Många av oss ser nyåret som ett avstamp, en nystart och ett oskrivet blad. Därav väljer vi att börja året med att skriva om förmågan, att kunna ”Börja om”.

Vad betyder ”börja om” för er? Är det att radera allt gammalt och börja om från början, börja om på nytt? Eller är det en mer subtil vändning, ett byte av riktning i livet? En chans att låta det gamla vara kvar i dåtiden och blicka framåt mot nya möjligheter? Som vi ser det, så är det allt detta och lite till.

”Börja om” kan ha betydelse både i det lilla och i det stora. Men förmågan att börja om är oerhört viktig. För utan den skulle vi inte kunna lära oss av våra misstag, förlåta oss själva och andra. Vi skulle inte klara att plocka upp spillrorna av ett liv som gått i kras.

Vi kan aldrig göra något gjort ogjort. Det är inte vad som menas med att ”börja om” på livets väg. Att börja om från noll är oftast omöjligt i den verklighet vi lever. Dock finns det sådant vi kan börja om med från noll igen. Låt säga att vi målar en tavla, men inte känner oss nöjda med den. Då kan vi ta en ny duk och ”börja om” tills vi känner oss nöjda. Detsamma gäller om vi skriver något, vi kan radera och omformulera oss tills vi är nöjda. Det är något som vi ofta gör med det vi skriver här på bloggen.

Men om vi tänker oss livet som händer kring oss, så kan vi aldrig backa bandet några år, några dagar eller ens sekunder. Därför är det av största vikt att veta när vi gjort något vi ångrar att inte försöka radera det, utan försöka reparera det. Istället för att försöka ta till suddgummit och gnugga bort det som etsat sig fast, så behöver vi gå vidare och där välja på vilket sätt vi vill börja om från noll.

Änglarna har som vi kan läsa nedan två exempel som visar situationer där vi kan börja om helt och hållet, som vid en filminspelning, eller när vi får börja om från nuet där något kan ha gått fel, som om det är en teaterföreställning. Som vi ser så är det inte vanligt att kunna börja om helt, som att klippa bort en scen som gått snett eller spela om den. Tänk om vi alla när vi inte är nöjda skulle ropa ”bryt nu tar i det från början” eller ”klipp bort det där jag sa”.  Och så vill vi alla spara olika saker, vi skulle inte nå någon vart i livet och till slut skulle ingenting fungera. Men om vi istället lär oss av det som felats, både sådant vi gjort, sådant andra gjort och händelser som kommit på vår väg, så kommer vi göra framsteg.

Livet är om något, i ständig rörelse och ständig förändring, så om vi kan följa med och våga se bakåt, för att kunna blicka framåt och göra nya val som leder oss dit vi vill nå, så har vi den förmågan att ”börja om” som behövs.

Att ”börja om” kan vi göra hela tiden, det behövs inga yttre tecken som nyår, och det kan lika gärna vara i det lilla som i det stora.  Det kan gå obemärkt förbi eller ske med pompa och ståt. Det enda som betyder något är vår egen inställning och vår förmåga att göra nya val.  Såsom vi ser det är att ”börja om” en del av livet och inget definitivt beslut.

Här nedan följer ett litet smakprov av vad Änglarna har att säga om att ”börja om”, resten får ni läsa i vår kommande bok, ”Terapeutiska skattkistan”.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Ni kanske har gjort ett val ni ångrar djupt och ni önskar att ni fick välja om. En omtagning, ibland är detta möjligt, ibland inte. Det gäller att veta skillnaden, så ni ej kämpar emot förändringar, genom att försöka ändra något som ej går att ändra. Om ni tänker er en filminspelning, kameran rullar, skådespelarna är på plats men de lyckas inte sätta sina repliker och regissören ropar ”bryt”. Scenen tas om och om igen tills det förväntade resultatet nås. Sen tänker ni er en teaterföreställning som spelas på scen inför publik. Där sker allt i nutid. Om skådespelarna missar sin replik, gör ett felsteg, går det ej att ”börja om”. Där får skådespelarna fortsätta och spela vidare, för att resterande föreställning inte ska bli misslyckad.

Så fundera noga när ni upplever något ni känner gick fel…”Är det en filminspelning eller en livesändning/ teaterföreställning? Det vill säga kan jag börja om helt och ingen vet om mitt misstag, eller har jag gjort något eller har det hänt något, som jag måste gå vidare efter och försöka nå dit jag är på väg?” I bägge fall finns det chans till att börja om, men på lite olika vis”

Kontakt. Facebook.

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Publicerad av Hannah Dohnfors, 2018-01-14 19:02