Kära bloggläsare!

Denna vecka tänkte vi passa på att göra en “reklampaus”:)

Nu är det äntligen dags för släpp av vår första bok, ”Terapeutiska skattkistan”. Den är full av djupare dyk i skattkistan, och vi hoppas att ni vill passa på att förbeställa ett signerat exemplar till specialpris.
Klicka på länken härunder för att läsa om eller ur boken.
Vill du sen köpa den lägger du den i varukorgen som vid vilket annat nätköp som helst.Trevlig läsning!

EBOK:

Danskt band (mjuka pärmar):

 Eller KONTAKTA oss för att beställa direkt från oss till specialpris.

Vad innebär egentligen tålamod? Hur kan vi lära oss att bli mer tålmodiga? Tänk om vi kunde gå i en tålamodsskola… vad skulle i så fall stå på schemat? Ja en rolig variant vore väl att låta alla elever sitta och vänta, dag ut och dag in på att ”undervisningen” skall börja. För att läraren till slut efter några veckor säger, ”då så är vi klara”, d.v.s. eleverna har väntat tålmodigt och då behövs ju ingen ytterligare ”undervisning”. 🙂

Vi människor blir oftast bättre på att ge oss till tåls ju äldre vi blir, men nog behöver de flesta av oss ändå bli ännu bättre. Hannah här: När jag var fyra år och min syster 6 åkte vi med mamma tåg från Stockholm till Småland. Vi var så förväntansfulla inför resan, men redan när vi kom till Södertälje frågade vi mamma om vi snart var framme. 🙂 Mamma har också berättat om en gång när jag var ca två år och hon, jag och min syster åkte in i en tunnel, där var det bilkö, och plötsligt stod trafiken helt still. Då blev jag direkt otålig och skrek rakt ut till mamma, ”Kör nu!!!” I det läget kunde jag inte förstå att det var omöjligt! Men det finns också vuxna som inte heller kan förstå när något faktiskt är omöjligt att få direkt. Läste i tidningen hur två män för några år sen, när det var ett längre stopp i trafiken, gick ur sina bilar och började slåss mitt på vägen. Stoppet berodde på att det hade skett en olycka lite längre fram. Förmodligen dröjde det lite längre innan männens tålamod tröt än vad det gjorde för mig när jag var två år, men, men…

I Ä-posten nedan kan vi läsa om hur en baby som inte får gehör när den skriker, till slut slutar skrika och blir uppgiven. Detta kan även gälla för en vuxen, att den blir uppgiven om ingen lyssnar, men detta är inte att ha tålamod. Det är viktigt att vi vågar stå på oss när det är något vi vill, men också viktigt att kunna ha tålamod att vänta tills vi blir hörda. Tålamod, väntan och längtan hör ihop, och gör livet rikare.

Så här säger Wikipedia om Tålamod.

Tålamod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att hemfalla åt okontrollerade känslosvall. Inom vissa religioner framställs tålamod som en dygd, det nämns både i Bibeln och i Koranen. I Bibeln är däremot inte tålamodet en av de fyra kardinaldygderna eller de tre teologiska dygderna.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Är tålamod en medfödd egenskap eller är det något ni förvärvar med er erfarenhet? Det tål att tänkas på.:) Den nyfödda babyn behöver få sina behov tillfredsställda omgående. Den vet inget annat och den är beroende av sin vårdnadshavare för att få den hjälp den behöver. Så ur den aspekten förefaller tålamodet ej vara medfött. En baby som inte får sina behov mötta; lär den sig tålamod? Det är frågan, ty en baby som skriker och ej får gehör lär sig att inte ropa på hjälp, och då handlar det inte om att ha lärt sig tålamod och vänta på sin tur, utan mer en uppgivenhet, att veta att ingen hjälper så varför då be om hjälp.

När barnen sen växer är det dock viktigt att ”lära” dem tålamod, att allt inte kan eller bör ske direkt. Att väntan på det ni önskar är värd att nå dit ni vill, att vänta tålmodigt. Dock är barns perspektiv kortare än vuxnas, så till ett mindre barn hjälper det föga att säga: ”det får du om ett par veckor”. Men ju äldre ni blir desto viktigare är det att finna en tålmodig livssyn för att ni skall vara i nuet i väntan på framtiden.

Vad tänker ni när hör ordet tålamod? Tålamod har olika innebörd för er alla, om ni tillhör den mer ”otåliga” gruppen kanske en väntan på en timme når en gräns och ert tålamod tryter. Om ni däremot lever i det långa perspektivet, så kanske tålamod handlar om att ni lugnt kan vänta länge. Ingen kan alltid vara tålmodig, men ni behöver ändå hitta balansen i att ge er till tåls och vilja framåt. Att vänta på något eller någon kan tära på tålamodet. Det är då väntan som är tålamodsprövande.

Sedan har vi tålamodet i som att ”tappa tålamodet”. Det kan då t.ex. handla om att ni blir tokiga på era barn, som inte gör som ni säger till dem. Ni gör allt ni kan, men barnen fortsätter trilskas. Då kan ni känna att ert tålamod är slut.

Tålamod kan också vara en väntan på att lära känna någon ni tycker om. Ni kanske vill komma nära i snabbare takt än er vän. Då behöver ni ha tålamod med att vännen skall ”komma ikapp” med känslorna.

När ni i varje situation kan precisera vad det är för slags tålamod som krävs i stunden, så kan ni lättare hitta styrkan att vara tålmodiga. Men om ni inte kan definiera tålamodets kärna, så blir ni lättare otåliga, på er själv, på varandra och på situationen. Vi ser på tålamod som en god egenskap, en väg att vara här och nu, men kunna blicka framåt på den/det ni väntar på. Ni är i ett flöde som leder er snabbare framåt. Om ni jämför det med att vänta otåligt i en timme gentemot tålmodigt samma tid. Vilket känns längst? Troligen att vänta otåligt, för om ni ”hoppar runt” och tittar på klockan varannan sekund, så kommer timmen kännas oändlig. Kan ni se det? Detsamma gäller med tålamodet och det trilskande barnet. Trilskas ni med barnet och blir arga och ställer till en scen, så kommer det otåliga ni sänder ut till barnet inte leda till, att barnet skyndar sig att göra vad ni vill att de ska göra. Så i princip i alla situationer så är den kortaste vägen till resultat att ha tålamod. Det är inte alltid lätt men alltid rätt.  Så länge ni inte bara väntar passivt i tålamodets namn, utan är aktiva i att nå dit ni vill, men inte fylls upp av otålighet.

Så var modiga och ge er till tåls och gå med tålamodet som er vän. Tålamod är inlärningsbart bara ni ger er till tåls och ger er den på att ”hålla ut” tills ni känner tålamodet inom er. Tålamodet är en vän värd att vänta på, för tålamodet väntar på att ni skall hitta det. Tålamod är pålitligt, otålighet är opålitligt. Vem vill ni leka med?”

Kontakt. Facebook.

Välkomna tillbaka nästa vecka.

Vi har tidigare skrivit om ”längtan”, vilken ligger mycket nära känslan vi har vid ”väntan” på något positivt. Väntan

kan både vara en väntan på något positivt och något negativt, eller bara en oviss väntan utan veta vad som komma skall. Ofta tänker vi på väntan bara som ett faktum, att vänta, men egentligen är väntan kapabel att skapa många olika situationer och känslor. I väntan kan det ligga förväntan, där vi är glatt spända på det vi väntar på, kanske likt ett barn inför julafton. Men väntan kan också bara vara en långtråkig väntan, där vi bara tittar på klockan och hoppas att tiden går.

Väntan kan också innebära oro eller stress, oro för att få ett dåligt besked, kanske något ”oväntat” eller så är stressen att vänta på något vi inte vet när det händer.

Att ge rum för väntan behöver inte bara göras genom ett ”väntrum”. Det bästa är nog när vi faktiskt gör något medan vi väntar, kanske något kul eller åtminstone något vi behöver göra ändå. Så väntan kanske inte är så rolig i sig, men utan väntan skulle vi inte lära oss skillnaden på då, nu och sen. Vi skulle inte få längta efter något som vi måste vänta på ska ske. Vi skulle inte heller lära oss hantera oron och stressen som väntan kan ge. Så väntan hjälper oss också att öva tålamod. Väntan, längtan och tålamod gränsar till varandra.

Om vi väntar oss att väntan ska vara långtråkig, så blir den det. Om vi förväntar oss att väntan är spännande så blir den det. Om vi våndas väntan så blir den fylld av oro och stress. Så vad väntar vi egentligen på? Livet levs även i väntrummet, så vi får försöka leva det nu och inte vänta. Det är nog vad vi alla behöver lära oss, nu eller senare.  

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Vad innebär det att vänta? Det finns en uppsjö av uttryck ni använder er av som ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”. Det ligger nog en viss sanning i det att lära sig vänta på det goda, må det vara en belöning eller för något gott att äta t.ex. lördagsgodis. Ty om det ni spänt väntat finns hos er allstunds, så behöver ni ej vänta eller längta eller för den delen lära er tålamod, lära er skillnaden på att ha och att inte ha något. Så på så vis är uttrycket gott och väl. En annan del av uttrycket är nog av praktiska skäl, att ”hitta på” att det är bättre att vänta, då det egentligen inte är möjligt att få det direkt.

Så har ni uttrycket ”I väntans tider”. Det syftar ofta på att någon är gravid och därför i ”väntans tider”, men i all form av väntan är ni ju ändock i väntans tider.  Så vad innebär det då? Att vänta kan vara spännande och förväntansfullt, det vill säga något gott, något ni vet ni önskar er, kanske till och med vet ni skall få. Den väntan är positiv och hoppingivande.

En annan del av väntan kan vara att vänta på något besked, som kan vara positivt eller negativt. Ni kanske sökt ett jobb och väntar på att höra om ni fått det. Det kan således leda till ett arbete, vilket kan ge er det ni väntat på, eller så får ni ett negativt besked att ni ej fått arbetet. Väntan har varit lika lång, likaledes oroande som hoppfullt. När ni väntat i oro och sedan får ett negativt besked är det lätt att ni nästa gång i samma situation blir än mer oroliga för ni har redan blivit besviken tidigare. Om ni däremot fått glädjande besked, så har ni större tilltro till att även nästa gång väntan leder till något gott.

Väntan är något ni alla kommer behöva lära er att leva med, både det positiva och det negativa. Så vår önskan är att ni kan leva i väntans tider, inte bara vänta. Kan ni se skillnaden?

Att vänta passivt eller aktivt kan också vara olika.. Att vänta passivt det vill säga att inte själv söka det ni väntar på leder ej framåt? T. ex om ni inte söker jobbet, så är det sällan det hjälper att vänta på ett besked av arbetsgivaren🙂.  Att vänta aktivt kan vara, att dels fråga om ni fått jobbet ni sökt eller att använda tiden ni väntar på svaret till att göra något annat.

När något är ovisst och ni ”bara” väntar på att något ska ske kan det orsaka en otrolig inre stress. För ni är då inte själva i kontroll att besluta när saker och ting skall ske. Här är det svårt att inte vänta och vänta och inte orka med annat än att vänta. Men även i dessa fall finns det en egen inre vinst i att försöka göra som det står i ”Sinnesrobönen”: “Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” 

Att hitta tilliten att väntan leder till rätt plats, rätt tid och att ni vågar överlämna er tid till den tid det tar. Från väntan till skeende är den bästa och kortaste vägen förväntan.”

Kontakt. Facebook.

Välkomna tillbaka nästa vecka som handlar om ”Tålamod”. Så ge er till tåls🙂

Vi förhåller oss till oss själva och varandra genom just ord. Ord har makt att påverka vårt mående, hur vi känner för oss själva och varandra. Så orden har en oerhört stor makt. Ett sagt ord kan inte bli osagt, det är något som vi alla måste förhålla oss till. När någon säger till oss att vi är bra brukar det göra gott i oss, och förhoppningsvis fortsätter detta beröm att klinga i oss. Tyvärr så går negativa ord om oss ofta in i än längre. Ju bättre självförtroende och självkänsla vi har desto lättare är det att inte fastna i de negativa saker vi får höra av andra om oss. Men även de som är oerhört ”lyckade” och ”egentligen” vet det, är inte immuna mot att det negativa fastnar mer.

Av denna anledning är det viktigt att vi alla tänker på vad vi säger till andra och till oss själva, för orden stannar kvar långt efter samtalet. Vi behöver höra tusen bra saker om oss för att radera en negativ. Det är tyvärr så vi människor fungerar. Så därav måste vi alla lära oss att trots detta kunna släppa ord som inte gör oss glada, starka och nöjda. Det är lättare sagt än gjort, men är det sagt, så är det ändå ett ord som uttalats, och då fastnar väl de lite det också … eller? 🙂

Så ord är viktiga. I alla tider har det varit så. Det är viktigt med pressfrihet, och att vi är fria att uttrycka våra åsikter, utan att som i diktaturer fängslas för dem. Men det innebär också ett stort ansvar att vi väljer orden, väger dem och inte använder oss av rätten att säga vad vi vill för att såra andra, att håna andra osv. Egentligen är där inte en fin linje mellan att ha rätt att säga sin åsikt och att inte såra.   För de flesta av oss vet skillnaden, och det är en milsvidd skillnad och inte en fin linje.

Vissa saker är svart och vitt, rätt och fel, ur moralisk, empatisk och social synpunkt. Ty ord kan göra ont, men ord kan också göra så mycket gott. Det vi önskar med detta är, att vi alla tänker oss för lite extra med vad vi säger, för vi vet inte vad som fastnar i någon annans inre. Orden är värdefulla, och de bör användas till det vi vill säga, det vi menar. Ord kan uttalas slentrianmässigt, utan vidare innebörd eller med största insikt.

Så vad betyder olika ord för oss? Vill vi inte att orden skall vara de ord vi säger?  När vi ger ord från hjärtat är de tusen gånger mer värda än sagda av artighet eller av bara farten. ”Tala är silver och tiga är guld”… Tja ibland kanske, men inte alltid…

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Orden har stor betydelse och varje uttalat ord klingar för evigt i universum. När det lilla barnet börjat tala lägger föräldrarna märke till vad barnets första ord är, hur ordförrådet ökar och bildar meningar. Dessa ord läggs på minnet och blir betydelsefulla. Alla utvalda ord och meningar har inte samma starka betydelse. Ni säger många ord och meningar varje dag, vissa av dem kommer ni ihåg, vissa ej. De ni möter likaså.

Även det ni säger utan närmare eftertanke, kan för någon annan bli betydelsefullt på ett positivt eller ett negativt vis. Orden har betydelse, men hur stor betydelse orden får beror på vem som uttalar dem, hur den personen är relaterad till er och också när ni hör orden. Ena dagen när ni är stark kanske ni kan vifta bort ord som är negativa om er, en annan dag när ni inte känner er så stark, kan samma ord skapa en negativ ”ramsa” i ert huvud.

Ord har makt, men betyder det att ni alltid bör ”tänka efter före” när ni pratar? Ja och nej. Ty att tänka för mycket på vad ni skall säga gör att samtalen inte flyter, och det ni säger kommer då mer från tanken än från hjärtat. Att dock alltid ha i åtanke att försöka att inte säga saker som sårar människor, är värt att ha med er.

Så ”ordet är fritt” betyder att ni får tala, men samtidigt är det inte rätt att säga vad som helst. Ord kan ej tas tillbaka. Visst kan ni säga ”förlåt” från djupet av ert hjärta och säga att ni ej menade det ni sa. Men de ord ni sagt finns ändock kvar, den ni tilltalade och sårade kan förlåta er och förstå, men orden är dock ändå sagda. Detta är något ni hela tiden måste förhålla er till. Ty alla människor, hur goda ni än är, hur mycket gott ni än försöker göra, så kommer ni ändock råka säga saker som sårar andra, som påverkar andra negativt. Det är ofrånkomligt. Men som gällande allt annat, så är det vad ni gör för att reparera ordens skada, som i längden räknas. Konsten att be om förlåtelse handlar också om ordens makt, ty ett ärligt menat ”förlåt” är ett ord med stor makt. Vissa saker kanske ni finner oförlåtliga och det är då er fulla rätt att ej ta emot ordet ”förlåt”.

Uttrycket ”pennan är mäktigare än svärdet” ligger det mycket i, ty ord stannar kvar, både det sagda orden och de skrivna. Ord kan såra, ord kan läka, ord har makten att framkalla alla känslor som finns i era känsloregister. Ordet kan vara er vän eller er fiende. Så orden har makt, men ni har makt över era egna ord. När ni har låtit någon annans ord definiera er har ni inte tagit makt över orden. Detta är dock lättare sagt än gjort. Det sagda går ej att få osagt, lika lite som det gjorda ej går att få ogjort.

När ni känner att ni vet något i hela er själ och ert själv, så kan ändock andras ord starta en ”loop” av tvivel inom er. Något som kan kännas än svårare, än om orden från en annan ”på riktigt” får er att tro på dem istället. Ty om ni vet vad ni vet, men ändock får höra något annat, något negativt av någon, så kommer dessa ord ändock ringa inne i er, och ge er en inre kamp om vad ni vet och vad den andre intalar er. Kan ni se det? Om ni däremot direkt tar in den andres ord för sanning, så blir det inte lika ”förvirrande”, även om det kan bli än mer påverkande för ert liv. Kan ni se set?

Så hur är det då möjligt att behålla sig själv, men ändock ta in andras ord? Jo, genom att vara öppen för att känna när ni bör lyssna på andras ord om er, eller om vad det än må vara, och när ni kan känna att dessa ord inte är något som klingar an i er, så låter ni dem gå. För ni är inte skyldiga att tro på andras ord, men ni är skyldiga er själva och varandra att försöka väga era ord så ni ej sårar. Vissa människor använder orden för att medvetet trycka ned andra, att såra där de vet att det gör ont. När ni blir mottagare till dessa ordens vapen behöver ni hitta er inre styrka så ni ej trycks ned.

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Men är det så? Förvisso, för det är så mycket som sägs utan ord. Men det som sägs med ord är de ord som kan gå runt, runt, runt i huvudet i er och skapa osäkerhet och tvivel eller trygghet och glädje. Så orden är av stor vikt, men väg ej era ord för mycket, för då blir de ej era. Försök dock sträva efter att göra det bästa ni kan, säga det ni vill säga, det ni behöver säga, men väga när, var och hur. Låt inte orden fastna i halsen, men låt heller ej grodorna hoppa alltför fritt ur er mun. Lagom är bäst, som alltid.”

Kontakt. Facebook.

Välkomna tillbaka nästa vecka!