Generositetens källa.


Generositet är en motpol till snålhet, som vi skrivit om tidigare, och precis som vid snålhet så handlar generositet inte bara om, att vara generös med sina pengar utan också med sin kärlek och sin tid.
Generositet är en egenskap som nog de flesta uppskattar och därför dras många till genuint generösa personer.

Men vad är det då som är äkta generositet? Det räcker inte med att bara strö pengar omkring sig , inte heller att ge och ge och bli underdånig. Nej att vara generös bottnar i något annat. Generositet kan ses som en källa som det går att ösa kärlek från, och som rymmer pengar som aldrig tar slut och en tid som är oändlig. Visst kan pengar i sig ta slut och visst kan tiden vara ute och kärleken falna, men generositeten förblir ändå intakt.

Att ge för att få är inte att vara generös, och ej heller att ge för att ”verka” givmild. Att vara generös är att ge av det vi har, att dela med oss. Alla är vi inte rika, men vi kan dela annat, som av vår kärlek och vår tid. Vissa är dock rika och har därför möjlighet dela med sig av sin rikedom.

Det är inte hur mycket vi ger eller hur mycket vi har som gör oss generösa eller inte, utan känslan bakom. Tanken bakom, det vill säga ingen baktanke. Känslan och tanken är vad som gör handlingen generös, inte handlingen i sig. Men som alltid är det balansen som är viktig, om vi ger bort allt vi har på en och samma gång, så blir vi utarmade och kan inte fortsätta ge. Då måste vi fylla våra egna depåer först och ge till oss själva av kärlek, tid och pengar. och också vara generösa mot oss själva. Så för att vara i flöde behöver vi komma ihåg både oss själva och varandra.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Att vara generös är inte en handling utan en egenskap. Alla kan ni vid ett visst tillfälle vara ”givmilda” och storslagna i era gester, men det är känslan bakom som avgör om det är generösa ni är eller att ni endast valt att vara det i detta här och nu. Kraften bakom generositet är kärlek, för att vara generös handlar inte bara om att vara det med pengar eller materiella saker och ting, utan framförallt med att vara generös med kärlek och tid. Att ni har en närvaro som släpper in andra och att ni bryr er om dem. Att vara delaktig i andras välmående välfärd, att ge av er själva, utan att vare sig förvänta er eller kräva något i gengäld.

Betyder det då att den generöse är självutplånande och underkastar sig andra? Svaret är nej, ty generösa personer är inte generösa för att få något tillbaka, om det är det som är drivkraften så är det inte att vara generös per definition. Så om ni ger och ger, för att ni kanske tror att ni annars inte får vara med, eller att annars ingen skulle tycka om er, så är det sprunget ur osäkerhetens källa. Visserligen betyder detta inte att ni inte kan vara generösa också, men det är två olika källor. Kan ni se det?

Att vara till lags och bara ge vad ni tror andra vill ha är ej heller generositet. Men likaså här kan ni även vara generösa, och att ge till någon vad ni vet den önskar är både fint och generöst. Det är när gåvan ges med någon ”tanke” om att få något tillbaka som det hamnar utanför genuina generositeten.

Det är inte så att generositet är en enda egenskap fritt från andra. Alla människor har en mångfald av egenskaper, och alla dessa tangerar varandra, vissa yttrar sig lika trots att källorna är olika, vissa kommer från samma källa men visar sig olika.

Att vara generös är att vara ett med er själva och omvärlden, det ni gör och ger det gör ni från hjärtat. Det är inte uttänkt, något ni planerar, som ”nu ska jag vara generös” , utan det bara är. Att ge med krav är inte generöst och att ge för att vinna något är inte generöst. Att ge för att döva ert eget dåliga samvete är inte generöst.

Generositet är inte en handling här och en där, utan den sprider sig som ringar på vattnet, den genomsyrar ert väsen , den spiller över i ert varande, ert bemötande av andra människor. Det är sammanvävt med alla era andra egenskaper för i dem alla ligger en bit av generositet.

När den generöse möter den snåle kan det dock göra, att även den mest generöse får en känsla av att inte vilja ge av sig själv i form av känslor, tid och pengar. Det blir svaret den snikne lockar fram. Det kan vara en ovan och obehaglig känsla som väcks i den generöse, när den i sin tur får ”känna” sig snål. För detta går mot dennes natur. Men det är viktigt att inte bli rädd för den känslan och låta den tro att ni är snål. För att ge till någon som bara vill ta och ta är i längden inte fruktbart och då är det inte brist på generositet, som gör att ni vill sluta hjälpa denne individ. Det är det som är skillnaden på generositet och undergivenhet, att blidka någon.

För att hitta er väg behöver ni således lära känna er själva och er omgivning, inte vara rädd för känslorna, som väcks av att ge och ta emot. För balansen är viktig här. Generositet bör gå åt båda håll för att vara i sin rätta form. Ty även den generöse behöver kunna mottaga generositet från andra. Det är först då ni har alla bitar i pusslet och kan leva generöst med er själva och varandra. Lär ni er det så kommer ni uppleva så mycket godhet i livet, att ni finner det lättare och lättare att ge och ta emot i livets eviga kretslopp.”

Vi tar nu en liten paus från bloggen och är åter vecka 33. Varmt välkomna tillbaka då!
Kontakt. Facebook.

Publicerad av Annmari Dohnfors, 2019-07-15 16:52

Snålheten bedrar visheten…

Vi har alla något förhållningssätt till pengar. Det är nödvändigt, vi behöver pengar för att överleva… Som Änglarna sagt så är pengar varken fult eller vackert, det är vad vi gör med pengarna som avgör om det blir till något bra eller dåligt.  Vi har varit inne på detta laddade tema förut och vi kommer göra det igen.

Vi har tidigare skrivit om systrarna Hilda och Hulda som fick representera skillnaden mellan att vara snål och att vara girig. (Länka här). Nu väljer vi att fördjupa oss mer i vad just ”snålhet” kan innebära. Det handlar inte bara om att vara snål med pengar, man kan även vara snål med både tid och kärlek. Inte sällan är den ekonomiskt snåle även försiktig , att dela med sig av sin tid och  sin kärlek.

Det är knappast någon som stoltserar med att vara snål, då säger man nog hellre till sig själv och andra, att man är sparsam. En person som kännetecknas som snål är självcentrerad och brukar sakna förmåga att kunna se ur andras perspektiv. Skulle hen ändå kunna se det ,så är det troligen inget som hen tar hänsyn till.

Vi båda räknar oss till den mer givmilda och generösa skaran  och vi har diskuterat en del kring varför det känns så dubbelt jobbigt att ibland upptäcka  att någon ”utnyttjat” denna ”snällhet”. Ingen vill känna sig utnyttjad och spontant  vill man inte längre ge av sin tid, sin kärlek eller sina pengar till denne någon. Den dörren stänger man, vilket i sin tur kan ge upphov till  diverse känslor.  Antingen kan man känna sig nöjd med att man står upp för sig själv och det är ju gott och väl,  men man kan också få negativa känslor. Man kan känna sig ”snål” gentemot personen som utnyttjat en, och när den snålheten lockas fram av den snåle blir det en ”krock”, då det är en känsla som inte är i linje med ens natur. Men skulle man ändå fortsätta att vara generös mot personen  man upptäckt  ”använt” ens snällhet , så kan det också leda till självförakt.

Är de rika eller de fattiga de snålaste? Det finns ju kanske  en anledning att vissa blir rika😊. Skämt åsido så är  alla rika självklart inte snåla , men somliga… och när de är det så blir det väldigt iögonfallande. Vi hade en gång ett intressant samtal med en taxichaufför. Han berättade att hans upplevelse var, att det oftast inte var de rikaste som gav den mesta dricksen. Mer än en gång hade kunder berättat och nästan skrutit för honom om hur mycket pengar de tjänade. Han hade en gång haft en lite längre körning med en person, som  hade berättat att han tjänade nästan trehundratusen kronor i månaden. Kunden hade målande beskrivit om allt han gjorde och vad han spenderade sina pengar på. Taxichauffören hade försiktigt börjat hoppas att dessa lyxiga spenderarvanor också skulle visa sig vid betalningen. 😊 Men nej, icke!! Däremot fanns det betydligt mindre bemedlade kunder som prompt ville ge honom lite extra berättade chauffören för oss.

Här under delar Änglarna givmilt med sig av sin  syn på ”snålhet” 😊.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

Hur ni definierar snålhet och generositet sker inte helt objektivt, för alla har olika förhållande till tid, pengar och kärlek. Det som avgör vad ni anser som snålt eller generöst, är var på denna breda skala ni befinner er. Eller var ni uppfattar er befinna er. Ty det är inte säkert att andra har samma uppfattning om er, som ni har av er själva.

Så vad kan ni då enas om är snålt? Och vad är generöst? Att vara snål av naturen kan leda till att ni vänder och vrider på era slantar oavsett om ni har mycket eller lite pengar? Att vara fattig eller inte är inte vad som avgör om ni är snåla eller ej. Snålhet och generositet är något som ni utvecklar, och som till slut blir som ett personlighetsdrag.

Som exempel  kan vi ta  snåla Sia. Hon som vill ha det allra bästa för sig själv, och som inte ser någon annans sida av myntet. Hon kanske tycker om att gå ut äta, men när hon gör det, så ser hon alltid till att bli ”upptagen” då det är dags att betala. Varpå de andra får stå för notan. Men Sia är inte bara sniken med pengar, utan även med sin tid. Tid är ju trots allt pengar, så vill ni ha Sias hjälp kommer den inte utan en räkning. Hon är inte vännen som ställer upp i vått och torrt, för hennes tid är ju  trots allt så mycket mer värdefull. Sia själv tar dock gärna emot hjälp och ser inte, att hon inte både ger och tar, utan bara tar. Hon vill inte unna andra det hon tycker hon förtjänar, därav blir hon snål både gällande tid, pengar och i förlängningen också vänskap och kärlek. Kan ni se det?

En annan variant av snålhet kan vara den som har så mycket pengar att hen inte vet vad hen ska göra med dem, men som ändå vill hålla i dem hårt. Till exempel rike Ricke, han som pratar om sina pengar, sina stora affärer, lyxiga boenden och extravaganta resor. Men trots sin rikedom, sin önskan att meddela alla om den och sin status, så finner han ingen anledning att dela med sig. Nej, nej tvärtom, när han reser med sällskap är det inte han som står för hela betalningen. Varje krona ska han ha tillbaka. Rike Ricke vill fortsätta vara rik, så han tar mer ju rikare han blir, och desto sniknare blir han. 

En annan variant är sparande Sara. Hon som alltid tar alla tillfällen att spara in gällande både smått och stort. Hela hennes tid går ut på att inte göra av med något, vare sig med pengar eller kärlek. Hon har hört uttrycket ”den som spar hen har” sedan hon var liten. Hennes föräldrar hade ont om pengar när hon växte upp, så hennes egna pengar blev så hennes trygghet, men det hon sparade blev inte till lugn utan en ständig stress att spara.

 För att kunna vara i ett flöde är det ultimata att inte spara på allt, men ej heller slösa. Att vara givmild mot sig själv och varandra, det är vägen att nå äkta relationer och ett liv i balans vad det gäller utgifter och inkomster i både kärlek, tid och pengar. Ty dessa tre hänger ihop. Det går nästan inte att ”bara” vara snål gällande pengar. För den som är snål handlar det egentligen inte om pengar i sig, utan om en inre drivkraft att inte dela med sig,  att se om sitt hus. Det är därför de som har snålheten i sin personlighet kan vara lika snåla gällande petitesser, som en chokladbit eller en kopp kaffe, som vid ett större inköp.

När ni känner att ni lånar ut till någon som aldrig lämnar tillbaka det som lånats, kan även den generöse få nog. Skillnaden är att den generöse då känner sig ”snål” för att hen går emot sin natur att vara givmild. Alla har och bör ha en gräns. Men den som är snål på riktigt har sällan insikt om det. Snålhet är nämligen inget karaktärsdrag att skryta med. Vad är det som ger mest att ge eller att få?

Varför blir somliga snåla och andra inte? Det är till viss del ett personlighetsdrag som kan utvecklas beroende på omständigheter och personliga insikter. De snåla snålar gärna med att vara öppna, så de märker sällan att andra reagerar negativt på deras snålhet. Därav uttrycket ”snålheten bedrar visheten”. För vissheten och visheten som behövs för att bryta ett  ”snålt” mönster saknas. Den är utanför den snåles räckvidd. Den snåle ser inte annat än det den vill hålla tag om, så den kan ej se hur den interagerar med andra, för den håller ögonen fästa på  sina ”saker”, det som är dennes . Så visheten står åt sidan, där snålheten inte släpper in den. Så då är frågan; vill du vara vis eller snål?”

Nästa inlägg kommer handla om ”Generositet”.

Kontakt. Facebook.

 

 

 

Publicerad av Hannah Dohnfors, 2019-06-29 18:27

Lyckost den som lyckas bli lycklig…

Kan man vara lycklig även när man inte är lyckad utåt sett?

Om vi är olyckliga, så kanske vi tror att om/när vi blir ”lyckade” inom vårt område,  då kommer vi bli lyckliga. Men så kommer dagen då vi blir ”lyckade”, och om då lyckan ändå uteblir så kan vi bli än mer olyckliga, och vi kan då tro att vi aldrig kommer kunna bli lyckliga.

Svaret kanske är så enkelt som att vi ofta  söker lyckan på fel plats. Lyckan behöver komma både inifrån och utifrån. Om vi för mycket tänker att lyckan måste komma inifrån, så kan det bli till ett krav och att vi därför känner oss misslyckade om vi inte kan  lyckas bli lyckliga.  Och om vi för mycket fokuserar på att få det yttre lyckandet, så kanske vi inte hittar balansen med det inre.

Såsom i allt annat behöver vi ha anknytning både till oss själva och till omvärlden. Den positiva feedback vi får utifrån måste hitta något inom oss att förbindas , för att vi ska kunna hitta lyckokänslan.

Vi kan ju inte alltid vara lyckliga och vi kan inte alltid vara lyckade, men vi kan sträva efter att kunna känna oss lyckliga med det vi har. Lyckan är individuell, så det är viktigt att vi hittar vår egen lycka och inte försöka kopiera någon annans.  Som det sägs  ”Var och en sin egen lyckas smed”.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

Kan vi vara lyckliga utan att vara lyckade? Svaret är ja. Kan vi vara lyckade utan att vara lyckliga? Svaret är ja. För vad som gör er lyckliga varierar från person till person. Även lyckanden som kan tyckas vara objektivt är till viss del subjektivt.  Ty vad ni anser som lyckat kanske är att ni har en  högre ribba till än, vad någon annan har. Det vill säga en elev som alltid får högsta betyg kan känna sig misslyckad vid minsta fel, medan en elev som sällan får toppbetyg kan känna sig lyckad vid ett med nöd och näppe godkänt. Så  lyckanden handlar till viss del om vad ni själva lägger in i ordet. Har ni höga krav på er själva och er omgivning, så behöver ni briljera för att ni skall anse er lyckade.

Det är lätt att blanda ihop lycklig och lyckad. För utåt sett så kan en människa te sig så lyckligt lottad. Den kanske har pengar, kärlek, utseende, karriär, familj, men ändock kan denne person vara olycklig. Eller för den delen inte känna sig lyckad. För även här är det en skillnad. Att vara olycklig är inte detsamma som att inte känna sig lyckad. För ni kan vara medveten om att ni i omvärldens ögon är lyckade, men ni känner er ändå olycklig är den främsta vägen till lyckan och framgång att förena dem. Ingen kan vara lycklig jämt och ingen kan lyckas jämt. Det som dock ger en jämnare väg mot harmonin är när ni tillåter er att vara lycklig och olycklig och att lyckas och misslyckas utan att känna er sämre för det.

Alla delar är delar av livet, och när ni inte bara kämpar för att bli lyckade, så kan ni nå dit hän och på köpet bli lyckligare. ”Lyckan kommer lyckan går, lycklig den som lyckan får” eller

Så det gäller att hitta vad det  är som gör att ni känner er lyckade och tillfredsställda. Samt vad det är som gör er lycklig. När ni hittat dessa rättare sagt ”Lyckan finns för alla och den räcker till alla”. Så vänta ej på lyckan tills ni är lyckade, utan var lycklig på vägen så finner ni den mer beständiga lyckan.”

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook.

 

 

Publicerad av Annmari Dohnfors, 2019-06-16 20:17

Goodo-dockorna i media!

Goodo-dockorna i media!

Hannah delar ut Goodo-dockor på Malou Efter Tio, Perspektiv, lagom till deras avslutning. Malou von Sievers, Marie Göranzon, Martina Montelius, Åsa Beckman och Linda Skugge får varsin avslutningspresent och Hannah berättar om sina dockor.

Klicka på bilden nedan för att se klippet och spola fram till 25 minuter, där Hannah kommer in som en överraskning.

Goodo är Voodo – fast snällt, Hannah och Goodo-dockorna i Mitt i Söderort

Publicerad av Annmari Dohnfors, 2019-05-22 12:12

”Tag plats… men låt alla få plats”

Att ta plats kan innebära rent fysiskt att man breder ut sig  genom att placera ut sina saker och ting , eller att ta plats som att vara den som syns och hörs mest. Som i allt annat är det en balans i hur mycket plats vi bör och kan ta i olika sammanhang. Den lek som på svenska kallas ”Hela havet stormar” kallas på engelska ”Musical chairs”, vilket kan vara passande då att ta sin plats bör gå som en dans, ett samspel med andra människor i ens närhet. I leken blir någon utan plats, men i verkligheten behöver ingen missa sin plats.

Vissa personer tycks dock ha svårare än andra att ”pejla” in stämningar i ett sällskap och inte märka att hen ”tar över” och för monologer istället för dialoger. För att ta plats kan hen smyga in subtilt som  ”ursäkta att jag tar så mycket plats men…” , vilket gör att omgivningen nästan ”måste” säga ”nej det är ingen fara, fortsätt du…”.

Andra tar sin plats på ett mer bullrigt vis, och kör över alla som försöker hoppa in i monologen. Ibland kan det dock finnas någon i sällskapet som inte själv vill ta till orda, och då kan samspelet istället vara att hjälpa till att ta över en större del av samtalet. Så allt är i relation  till situation och personer i vår närhet. Ibland är det självklart att någon ska få mer plats. Det är inte millimeterrättvisa som ger balans, utan samspel och innehåll i den plats som används.

När vi som barn paxade platser åt våra bästisar, så tog vi ju plats även om det då egentligen handlade om  att vi ville ta  ”mindre” plats, för att inte riskera att sitta bredvid någon vi inte kände oss trygga med. Att ta plats är viktigt, men så är också att ge utrymme så att alla får plats.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Från den dag ni föds har ni en plats på jorden. Hur ni än beter er, breder ut er eller försöker göra er osynliga, så fyller ni upp samma plats. Dock kan upplevelsen av hur mycket plats ni tar/får variera. Om ni som barn känt att ni inte fått ta plats, era föräldrar, andra vuxna och syskon kanske har hyschat er, och på så vis visat er att ni inte har något intressant att förmedla, så kan ni få en känsla av att ni inte får ta plats. Ni kanske ”smyger” er fram i livet på trippande tår, för att inte vara i vägen, eller så slår det tvärtom och ni vill hävda er att ”nu är det minsann min tur att synas och höras, vilket kan leda till att ni nu tar en extra stor plats. Att ni inte har lärt er att modifiera ert utrymme efter situation, det vill säga ni går från noll till hundra direkt och tar ingen plats eller tar all plats. Hela skalan däremellan, där det är önskvärt att ni höll er plats på, finns ej för er. Kan ni se det?

Detta med att ta stor plats och tycka sig berättigad att göra det, behöver inte, men kan sammanfalla med ett stort ego. För att hitta balansen behöver ni ”veta” er plats, men också vara beredd att ”byta” plats när ni behöver göra det, när det är någon annans tur att sitta på er plats. Ett samspel där ni kan dansa mellan platserna, utan att trampa varandra på tårna eller krocka. Inte leka ” Hela havet stormar” och putta undan andra, för att inte blir den enda utan plats.

Barn som vuxit upp med föräldrar som låtit dem ta oerhört mycket plats kan lätt landa i att se det som självklart att de alltid ska stå i centrum. När så omvärlden utanför den närmaste familjen inte har samma uppfattning kan det leda till problem. Antingen gör ni er ”obekväma” i olika sammanhang eller så känner ni er ”tillplattade”, då ni för första gången får stå lite åt sidan. 

Hur kommer det sig att många av er inte vet var ni själva finns på skalan, från att ta  nästan ingen plats till att ta nästan all plats? Jo, det handlar om självkännedom, som inte baseras bakåt utan i nuet. Det vill säga om ni inte ”fått” ta plats som barn, så kan ni när  ni växer upp känna att ”nu är det dags att ta plats”. Och om ni inte omvärderar er självkännedom dvs. att ni nu får/tar plats kommer ni följaktligen ta mer och mer plats, då ni ”fastnat” i ert gamla tankesätt att ”jag tar ej plats”.  Detta till skillnad från att ni tar den plats som ni så förtjänar, men då också samtidigt ändrar er självuppfattning till att överensstämma med er nya verklighet. Förstår ni skillnaden?

Det räcker inte med att få en insikt och sedan leva efter den, för om ni förändrar ert beteende efter insikten, så gäller det att omvärdera var på skalan noll till hundra ni nu är. När någon tar upp väldigt mycket plats  genom att vara verbal och högljudd eller breda ut sig med sitt pick och pack, så kan detta trigga omgivningen att vilja minska ned den andres utbredande sätt, varpå denne får en ”bekräftelse” på att ”ej få ta plats”. Men egentligen handlar det om att platsen personen tar är så mycket större än vad denne själv ser. Så upplevelsen av att inte få ta plats är både verklig och inte verklig.

För att hitta en balans i platstagandet gäller det alltså att följa med i livets utveckling, er egen och i  ert samspel med andra. För att ni skall vara i flöde behöver ni således vara medvetna om den plats ni tar, den plats ni får, den plats ni vill ha och den plats ni faktiskt har. Att inte fastna i en gammal plats utan i nuets, för utan det kan ni lätt antingen ta en större plats än ni tror eller en mindre. Så fort ni flyttar er på platsskalan måste ni omvärdera  bilden av er själva och var ni står, för annars beter ni er som om ni står kvar på er förra plats.”

Vi tar nu en veckas paus och önskar er alla riktigt Glad Påsk! Välkomna tillbaka söndag 28 april!

Kontakt. Facebook.

 

Publicerad av Annmari Dohnfors, 2019-04-14 19:26

Din verklighet, min verklighet och den verkliga verkligheten.

Till viss del består verkligheten av konstanta fakta, som t.ex. att jorden är rund och inte platt. Det är verklighet och  det är fakta, men om vi tittar närmare på ordet verklighet, så användes det också i sammanhang som ”ja det är din verklighet, den och du lever inte i verkligheten”… Vi uppfattar verkligheten olika, och till en viss del kan det så få vara. Men även här finns det nyanser av hur mycket vi kan förflytta ”vår” verklighet och ändock leva i den ”verkliga verkligheten”.

Att frisera historier när vi berättar anekdoter för att få mer spänning och underhållning i det vi berättar, är inte att inte leva i verkligheten. Det vi ville titta närmare på är när vi bit för bit förflyttar verkligheten till en overklig verklighet, som vi ändå tror på. Vi kan antingen förgylla den eller förvanska den till att bli mer negativ.

Om vi tar exemplet med det före detta paret Hjördis och Helge.  I verkligheten har Hjördis och Helge precis separerat. Hjördis har tröttnat på att Helge aldrig visar intresse för hennes liv utanför honom, så hon har sagt till honom ”jag vill att du flyttar ut och så får vi se åt vilket håll vår relation tar vägen”. Helge känner sig såklart övergiven och dumpad och tar sitt pick och pack och drar. Hjördis å sin sida beklagar sig sen för sina vänner att Helge har övergivit henne, att han har flyttat och inte velat kämpa för deras relation. Vilket då för Hjördis bekräftar, att hon hade rätt i att göra slut, men samtidigt tycker hon och tror att det är Helge som valt bort henne, för att han inte älskar henne tillräckligt.

Alltså har Hjördis förflyttat verkligheten några snäpp åt overklighetens håll, då det faktiskt var hon som bad Helge flytta ut. Detta är något som kan hända oss alla och ibland lägger vi märke till det, ibland gör våra nära det, men ofta så fortsätter vi tro vad vi tror och våra nära tror oss. Det vill säga Hjördis vänner kommer förmodligen tro hennes version så länge de inte pratar med Helge. Så vad har vi/ni i våra/era liv som kanske är lite mer overkligt än vad vi/ni tror? Det kan vara både intressant och också givande  att tänka på…

Ä-post (se Hannahs förmåga):

Vad är verklighet egentligen? Den verkliga verkligheten är objektiv, men den kan dock tolkas subjektivt. Kan ni se det? Vissa saker ger dock inte utrymme för tolkning och variationer av verkligheten t.ex. att ni lever på planeten jorden. Även om någon skulle uppfatta det som om ni inte gjorde det, så hade det aldrig kunnat ändra den verkliga verkligheten.

 Men hur är det då med minnen? Händelseförlopp? Relationer? Etc. Jo allt ni ser, hör och upplever tolkas genom era sinnen, era minnen och er personliga uppfattning. Om två personer skall försöka beskriva samma händelse objektivt, så kommer det finnas små eller stora diskrepanser i beskrivningarna av händelseförloppet. Är då den ena beskrivningen av verklighetenen då mer verklig än den andra? Men om ni nu fokuserar på det som inte handlar om olika uppfattningar av situationer i stunden av olika människor, utan förändringar av uppfattningen om verkligheten av en person över tid. Då kan ni ofta se att ni eller andra i er omgivning ”gör om” verkligheten bit för bit tills ni/de tror att den ”nya” verkligheten är den som varit er verklighet från början.

Ingen är immun mot att försköna eller förvanska minnen och situationer, men somliga har en större fallenhet, för att ganska snabbt  och tvärt vända upp och ned på verkligheten, så att alla andra blir yra i huvudet och inte följer med. Gällande minnen av barndomen är det oerhört vanligt att människor ”flyter” mellan olika verkligheter. Det är extra lätt att ”ändra” barnets verklighet, då ni som barn analyserade verkligheter med ert barnasinne, och när ni sedan är vuxna, så har ni både barnets sinne och ert vuxna. Det är ibland svårt att få ihop dessa båda verkligheter. Vissa går dock steget längre och ritar om kartan så till den milda grad att ingen annan som var med under  uppväxten förstår bilden. Det kan handla om att försköna den till ”att jag hade en så lycklig och trygg barndom”, trots att den kanske bestod av både missbruk och våld. Eller också ett ”Svenssonliv” som kryddas med lite mer spännande innehåll. 

Kanske har ni svikits i kärlek. Här kan en ändrad verklighet te sig lite olika. Antingen blir ni så arga att ni inte kan se något gott med er tidigare kärlek, eller så blir hen den ouppnåeliga fantasin, som ni alltid tror er älska. Detta trots att ni kanske egentligen inte tyckte att er partner var perfekt.

Att medvetet frisera sanningen, för att ge den lite mer spänning är en annan sak än att ”förskjuta verkligheten” åt något håll och sen tro sig själv. Kan ni se det?

Om någon dött är det också vanligt att det med tiden händer att de mindre trevliga delarna av personen blir mindre och de goda blir större. Till en viss gräns är det gott, då det är sunt att inte gräva ned sig i gammalt groll, men samtidigt är det viktigt att inte låta någons elakheter bli ”ogjorda” när denne dör.

Så varför gör ni då om verkligheten? Det finns inte endast ett svar här, orsakerna är många. Men det som är gemensamt är, att det är  ett slags försvar, som ni känner ni behöver för att fortsätta på er väg.

Så vad har ni i era liv som ni kanske förskönat verkligheten i? Låt den frågan leda er, och var inte dömande gällande varken er själva eller varandra. Men försök leva i den verkligheten nu, med era minnen och era framtidsdrömmar, så hittar ni balansen i livets verklighet.”

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook.

Publicerad av Hannah Dohnfors, 2019-04-07 17:56

Balans – en balansakt.

Ordet balans har många innebörder, men det vi vill titta närmare på här är den balans som Änglarna så ofta pratar om. De brukar säga att om vi skulle summera det viktigaste i livet i ett enda ord, så är det just  balans.

Det finns den kanske mest självklara betydelsen av ordet balans, att hålla balansen som i att inte ramla. Men där utöver finns också ”inre balans”, ”yttre balans”, ”vara balanserad”,” balans mellan människor” etc..

Så vad är balans för oss och för er?

Vi tänker oss inte balans som något stillastående, varken fysiskt, psykiskt eller själsligt.

För att hålla balansen fysiskt t.ex. så upprätthåller vi vår balans genom mindre eller större rörelser. Psykiskt och själsligt behöver vi likaså rörelse och utveckling för att hålla balansen.

Så är kanske balansen det som länkar oss samman och som för oss från en plats till en annan… ?

Så när vi hittar ”vår” väg,  så kan vi balansera lika bra på den smalaste lina ,som på en hel fotbollsplan. Detta utan att stagnera och stå blickstilla som en staty, utan att välja att våga röra oss balanserat fram och tillbaka i våra liv. Att se balans som något följsamt  och inte statiskt. Där vi har tillgång till hela oss själva och kunna lära oss att genom att vara allt vi är, så är vi alltid i balans. Till skillnad mot om vi inte har tillgång till hela oss själva.

Balansen som inte är tråkig och förutsägbar utan tar oss mot nya mål om vi bara följer med…

Ä-post (se Hannahs förmåga):

Vi talar ofta om balans, men med balans menar vi inte konstant jämvikt eller konstant jämnmod. Balans uppnås när ni har tillgång  till ett helt spektrum t.ex. när någon hela tiden är ”balanserad” i humöret, så betyder detta inte att denna person är i harmonisk balans, utan snarare att denna person inte har tillgång till alla sina känslor. Kan ni se det?

Så det gäller att känna skillnad på jämnmod och verklig känslomässig balans. För vad vi menar med balans är att ni kan flytta er balanserat mellan era känslor, inte hoppa från den ene till den andra, men ej heller klamra er fast vid en enda känsla, utan kunna förflytta er fritt mellan känslorna. Att sedan välja att balansera vissa känsloyttringar är nödvändigt, för om ni följer varje känsloimpuls hit och dit, så får ni ej heller balans.

Balans betyder inte att alltid vara lugn, utan att kunna brusa upp  och sedan lugna ned sig, att våga säga ja och våga säga nej. Att pröva er fram, hitta nya lösningar och vara öppna för förändring.

För att inte tappa taget behöver ni kunna gå från en känsla till en annan utan att tappa balansen. Men om ni står still för att bibehålla balansen kommer ni känna hur svårt det är. Visst är det lättare att hålla balansen i förflyttning. Tänk er en lindansare som står still på sin lina. Hur länge kan den då hålla balansen? Mot om lindansaren rör sig över linan, hur länge är då balansen kvar?

För att uppnå balans i relation till era nära kan ni bli ”mer eller mindre av något” för att uppväga den andres beteende.  Exempelvis en sträng förälder kan inverka så att den andra föräldern blir mer ”slapp” än denne egentligen vill vara. Detta för att väga upp balansen för barnens skull. Detta kan vara bra, om det inte ytterligare förstärker skillnaderna föräldrarna emellan, och den  ene föräldern blir allt strängare och den andra släpper alltmer på allsköns regler. För balansen är viktig i varje människas liv, men den är också viktig i relation till varandra.

Det ni gör påverkar er omgivning och vice versa. Det är omöjligt att inte påverkas av varandra och det är ej heller eftersträvansvärt. Dock är er egen inre balans viktig då ni inte alltid har endast en typ av nära runt er. Ni behöver vara er själva i sällskap med såväl  ”sträng som slapp”. Kan ni se det? För blir er väg att alltid väga upp en annans beteende, känslor etc, kan ni få svårt att vara er själva, när ni sedan träffar någon som är precis som ni.

Balans uppnås lättast i rörelse. Likaså är hela livet i rörelse, ni står inte still, tiden står inte still och ni som följer med tiden ni håller balansen.

Men om ni inte rör er från A till Ö och tillbaka, så har ni inte den balans vi talar om. Det vill säga ni hamnar i att försöka bibehålla jämvikten genom att inte förflytta er, men då livet sker i rörelse kommer ni få allt svårare att balansera i stillastående eller för den delen om ni skuttar hit och dit. Balansen är inte tråkig, ty den innehåller allt, alla känsloyttringar, glädje som sorg. Balans är rörlig inte en konstant. Så betydlig varaktig balans är rörelse och en upptäcktsfärd på livets väg.”

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook.

 

Publicerad av Annmari Dohnfors, 2019-03-31 19:42

När frestelsen övergår i beroende…

Vi utsätts ju för frestelser många gånger om dagen. De flesta kan vi stå emot, men så ibland leder någon eller några frestelser till ett beroende. Vad kan/bör vi göra när frestelsen knackar på vår dörr för att få uppmärksamhet? Frestelsen har en ljus gloria men själva missbruket är mörkt.

Att falla för en frestelse en gång skapar inget beroende, dock kan det ändå få  varaktiga konsekvenser.  Men när vi faller för fler och fler av liknande frestelser kommer vi så småningom utveckla  ett beroende. Låt oss ge några exempel på personer med olika beroenden.

Klara som precis blivit myndig känner sig fri och vuxen. Men vuxna  personer har ju pengar och det har inte Klara. Det löser Klara genom att börja ta lån på Klarna och allsköns andra ställen. Hon hamnar snabbt i en nedåtgående spiral, där lånen alltid ligger steget före henne. Och om inte Klara lyckas bryta mönstret innan det gått för långt, kan katastrofen vara ett faktum, där Klara inte längre utan hjälp klarar att ta sig ur skuldfällan.

Så har vi Kajsa som har en fascination av Casino och spel, och som så smått börjar satsa pengar. Snart är hon i en karusell som leder till att hon förlorar bra mycket mer än det hon vinner. Kajsa frestas då att ta snabba lån, för att finansiera ett fortsatt spelande i hopp om att den stora vinsten ska utfalla till hennes fördel, vilket ju knappast kommer att inträffa. Och skulle det komma en större vinst, så är ändå risken stor att Kajsa inte slutar spela, för beroendet lockar till ännu större vinster. För att kunna lämna ett spelberoende behövs ofta hjälp.

Annmari har berättat för mig om när hon var tioårsåldern  och var med mormor och morfar på Gröna Lund. Där fanns enarmade banditer och Annmari fick pröva lyckan. Hon drog i spaken och så hände det något oväntat, tre likadana symboler dök upp på skärmen, det blinkade och blinkade, och plötsligt  rasslade det ut en massa polletter!!!  Mamma hade fått Jackpot!!! 😊. Morfar har berättat om hur mammas ögon blinkade ikapp med apparatens lampor. Mammas spelande tog slut här, men att döma av hennes glittrande ögon kan man ändå ana vilka krafter som spelandet gömmer.

Bea älskar att shoppa på rea, men det Bea inte tänker på är ”många bäckar små”, det vill säga att hon köper mer än hon vill ha och behöver. För ”det är ju så billigt” och ”jag spar pengar på att köpa detta”. Beas favorithobby  är att ta vägen till Ullared och köpa så billiga saker som möjligt, men hon tittar aldrig på slutsumman.

Steve däremot kör med stil, inget är gott nog, förutom märkeskläder och den allra senaste elektroniken. Han vill visa upp en stilig fasad och han tycker ”äh, det är ju bara en liten sak”, men att den saken är lika dyr som femtio av något annat tänker han inte på.

Love, han faller inte för pengar och saker, utan här är det kvinnor som gäller.  Han inleder relation efter relation, som så fort den blir vardaglig blir ointressant och Love söker sig vidare. Han letar ständigt nya kickar i förälskelsen ljuva sken. Ju mer ”förbjuden” kärleken är, desto mer lockande…

Allie gillar alkohol. Från början handlade bara om ett glas i sällskap med goda vänner, men till slut så sitter hon där ensam hemma efter en lång arbetsdag och tar sig en slurk och sen en till och en till….

För att inte hamna i någon av dessa fällor behöver vi hitta vad som är vår farligaste mest lockande frestelse och vara uppmärksam på att inte falla för ofta. Och att då det behövs våga söka professionell hjälp. Ju tidigare man söker hjälp desto större möjlighet hitta ut ur beroendet. Samtidigt bör vi vara uppmärksamma på att ett beroende kan bytas ut mot ett annat, om inte grundproblematiken bearbetas. Det är också så att man kan ha en mer eller mindre utvecklad beroendepersonlighet.

Är vi uppmärksamma på  detta så faller vi inte lika djupt och då kan vi resa oss upp igen.

 

Ä-post: (se Hannahs förmåga):

”När frestelsen knackar på dörren, vem öppnar du för då? Vad som är frestelse för en person kan vara något helt annat för någon annan. Kanske du öppnar och där står en stilig man eller kvinna, som bara har ögon för dig. Eller så är det en vän i form av ett alkoholhaltigt slag, som vill bjuda in sig själv. Det kan också vara en smarrig tårta, som har ditt namn spritsat på toppen. Kanske får du en katalog i handen där du ser de mest lockande ur nya modet och som du bara ”måste” ha. Och sist men inte minst en spelautomat, som blinkar åt ditt håll.

För att något skall klassas som frestelse krävs det att det är något ni känner ni borde motstå, som inte är bra för er. Så vad är det för skepnad, som frestelsen visar sig i för dig?

Att falla för en frestelse en gång gör ofta varken till eller från, men när ni fallit för tillräckligt många av samma frestelse kan ni utveckla ett beroende. Uttrycket ”tillfället gör tjuven” kan vara, att ni i stunden får en ”chans” att göra något som är fel, något som ni antagligen inte gjort om tillfället ej bjudits. T. ex. om ni hittar en plånbok på marken fylld av pengar, så kan det vara frestande att ”ta hand om” pengarna, som en liten ”hittelön”, även om ni aldrig hade agerat ficktjuv om plånboken hade legat tryggt i ägarens ficka.

Så det finns, som i allt annat grader av frestelsers ”felsteg”. Låt säga att ni har alltför lätt för, att äta alltför mycket godsaker alltför ofta och vill sluta göra det. Ni följer en diet och ni lyckas hålla den till punkt och pricka, tills ni en dag tar en smarrig bakelse till lunch. Leder detta då till att ni slutar med er nyttiga väg, så har ni låtit frestelsen bli ett beroende. Medan om ni istället ser att det inte gör någon skillnad i det stora hela, så har ni lyckats lära er av er ”fallna” frestelse.

Det mesta är oförargligt i mindre mängder, ett glas vin gör er ej till alkoholister. Det är först när det blir många fler, och ni inte själv ser er förmåga att sluta efter ett glas eller två. En nykter alkoholist som tar en drink har frestelsen att fortsätta dricka eller se det som ett tillfällighet. Detta kan ha större konsekvenser än hos den som” smarrade” på en gräddtårta. Detta då beroendet av alkohol, är svårare att återhämta sig ifrån.

Men hur är det då för de som ”missbrukar” kärlek i frestelsens namn? Här kan ett enda ”snedsteg” äventyra hela relationer. Uttrycket ”en gång är ingen gång” kan här definitivt ej appliceras. För en otrohet är inget ni kan ge ert själva ”tillåtelse”, att anse som ett fel ni kan rätta till, ty här är det andra personer inblandade. Så för er att välja att falla för frestelsen i en förförisk skepnad, behöver ej ens vara beroende, för att få varaktiga konsekvenser i era liv.

Den som vinner i spel får ofta ett sug att fortsätta tills det inte finns några slantar kvar. Spelet är lockande för det ger spänning och en ovisshet som är förförisk, just för att när ni väl vinner, så känner ni er utvald och viktig. Ni vill sedan återskapa den första lyckade vinsten även om ni förlorar så mycket mer än ni vunnit. Det är inte för inte uttrycket ”speldjävulen” är myntat.

Ett shoppingberoende kan se ut i princip hur som helst. Ni kanske är desperata att ha det senaste modet, ni väljer dyra märkeskläder medan ni tänker ”åh det är ju bara en väska, visserligen en dyr sådan, men då håller den längre”. Eller så tänker ni ”åh vad billigt, det här kan jag köpa mer av”. Ni lurar så er själva att tro att prislappen på en vara är ett kap. Så missbrukar ni rean tills ni köpt mer än ni skulle gjort utan reans lockande pris eller så är det det exklusiva som tömmer er plånbok.

För att vara sanna mot er själva, så behöver ni identifiera er frestelse och sedan välja om ni vill falla för den eller stå emot. Ni har ett val, och det är först när ni accepterar att det är ert eget ansvar att välja väg, som ni kan välja eller välja bort frestelsens öppna famn. Så länge ni ej tar ansvar för ert val, så länge kommer frestelsen vara starkare än ni. Ty frestelsen vet hur den skall locka på er, och endast ni kan säga ja eller nej. Så vad säger ni nu?”

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook.

 

Publicerad av Hannah Dohnfors, 2019-03-24 19:36

”Inled oss icke i frestelse…”

I Gamla Testamentet berättas om hur ormen i trädgården Eden lurade Eva äta äpplen från Livets Träd ( det träd Gud förbjudit dem äta frukten av) och hur Eva sedan gav äpple till Adam och som han också åt av.

Så Eva och Adam utsattes för frestelser och det har så fortsatt… I dagens samhälle utsätts vi ständigt för allsköns frestelser. Reklamen letar sig fram till oss via TV, internet, i högtalarna i affärerna och i våra brevlådor. Det är  lockpriser och tjusiga presentationer av något vi absolut ”måste” ha. Vackra och ofta kända människor ger skönhetstips och berättar varför deras hy är så perfekt och rynkfri. Ofta handlar det om en kräm som inte passar för de flestas plånbok, men så tänker vi ändå…”jag borde väl försöka…jag vill ju faktiskt också bli så där vacker… ”Och så kanske det leder till att vi faller för lockelsen…

Till mobilen ringer förhoppningsfulla försäljare som genom att kalla oss vid förnamn och undra hur vi mår, får oss att känna att vi är speciella och utvalda. Reklamen når oss rakt in i hemmet, rakt in i örat.

Ska vi då inte ibland ”unna oss” något gott, något dyrt, något som är lite lyx? Jovisst ska vi det. Men det är egentligen inte samma sak som att falla för en frestelse. Vad är då egentligen en frestelse? Jo det är något som man lockas av och som egentligen vet inte är bra för en. Att man efter att ha fallit för en frestelse ofta ångrar sig. Enligt den kristna läran är frestelser djävulens påfund. Frestelserna vi faller för kan vara mer eller mindre betydelsefulla. Vi tycker temat är intressant så vi tänker fortsätta fördjupa oss i olika typer av frestelser. Bland annat tänker vi titta närmare på huruvida vissa personer har lättare än andra för att falla för diverse frestelser. Här nedan låter vi Änglarna ta ett mer allmänt perspektiv.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Ända sedan tidernas begynnelse har mänskligheten utsatts för frestelser. Enligt Gamla Testamentet började mänskligheten med Adam och Eva genom just frestelse. Men oavsett om ni tror eller inte tror på bibelns berättelser, så utsätts ni alla för frestelser dagligen, i stort och i smått. Ibland upptäcker ni inte ens, att ni har en frestelse framför er eller rent av bakom er, dvs, ni har redan fallit för den, utan att ens lägga märke till den. I dagens samhälle står frestelserna på rad genom reklam sociala medier och allt som ni där ser och hör. Ibland kommer ni således ge efter för frestelser, som ni inte ens märker av. Ibland ser ni dem, men kan ej motstå dem. Men i andra fall klarar ni inte ni att motstå frestelsens ljuva lockelse.

Är det alltid rätt att motstå frestelser.? Har vissa svårare än andra att motstå frestelser? En frestelse består av att göra något ni egentligen vet inte är bra för er. Så svaret på frågan om en frestelse bör motstås är ”ja”.  För det som är definitionen av frestelse är att den inte gör gott. Däremot att ”unna sig” saker som inte alltid är de bästa, men som ändock ger er något gott är en annan sak. Svaret på nästa fråga är; ”ja vissa människor tycks ha svårare att säga ”nej” till frestelsernas lockande rop: ”Kom och ta mig, du vet du vill.. ”De personerna är de som inte ser skillnad på en frestelses destruktiva eftermäle gentemot att ibland ”unna” er något som ger er guldkant på tillvaron. Kan ni se det?

Sedan kan konsekvenserna av en icke emotstådd frestelse vara olika, då det finns många grader av hur destruktiv frestelsen är.

Har ni frestats att göra snabba pengar på ett spel och satsat allt ni äger och har , så blir konsekvensen större än om ni köpt en trisslott. Eller om ni har lurat till er eller stulit pengar och sedan upptäckts. Kanske är er frestelse inte gällande pengar utan kärlek. Ni får en viss uppfattning om en person och ni faller pladask, trots att ni är i ett kärleksfullt förhållande.

En frestelse kan ta många skepnader, den kan verka i det fördolda och råda er så här; ”Gör det här och det där, ingen kommer märka det, du förtjänar det. Ge vika, du vet du vill, släpp alla spärrar, det är ingen idé att stå emot. Du vet jag vinner i slutändan.”

Om ni lär er vad frestelsen säger till just er, om  ni ser era mönster, vad som är mest frestande för just er, då kan ni lära er att inte följa frestelsen dit den vill ta er. Ni kan se att ni har egna val, inget ”bara händer”. Ni gör ständiga val och i dessa val ingår ofta ett mått av frestelse, som ni väljer att förhålla er till. Men så länge ni ej vill förändra ett mönster av att låta frestelsen vara er ledstjärna, så kommer ni inte motstå den.

Att följa sitt hjärta är inte att följa frestelsen, för hjärtat samarbetar med hjärnan och ger er insikter.  Ni ”känner” när ni gör något ”rätt” och när ni gör något ”fel”. De som säger de följer sitt hjärta, och därav inte kunde stoppa sig t.ex. i kärlek eller spel, följer inte hjärtat utan frestelsen. Frestelsen är destruktiv, hjärtat är livgivande.   För att nå en väg där ni hittar glädje och njutning i livet, utan att vara själviska och självdestruktiva, så behöver ni höra skillnad på hjärtats vägledande slag och frestelsens lockande rop. Så vilken väg väljer ni?”

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook.

 

Publicerad av Hannah Dohnfors, 2019-03-17 17:49