Hannah: Vi har tidigare skrivit om ålder. Det finns dock många infallsvinklar gällande ålder, och i Ä-posten längre ned valde vi att titta på ålder, som makt.
Visst kan vi använda oss av ålder för att få makt, både i egenskap av vara yngre och att vara äldre. Och när det används på det viset, så är man helt chanslös, för man är ju så gammal som man är. Det är något som inte går att göra något åt.
Hela samhället är väldigt fokuserat på ålder. Vissa ser det i vissa fall som mer positivt att vara ung, medan andra ser det positivt med högre ålder och erfarenhet. Men som med all generalisering är åldersgrupperingar inte tillförliga. Det är heller inte alltid den äldsta, som har mest erfarenhet över om det utåt sett är det vi antar.
Tänk er en lite äldre läkare och en yngre. Ni kanske förutsätter att den lite äldre jobbat längre, men så behöver ju inte vara fallet, för det beror ju helt på när de blev färdiga med sin utbildning. Så vi gör ofta antaganden medvetna som undermedvetna om andra människors kompetens, erfarenhet osv. Med detta sagt behöver inte längden av erfarenhet göra oss mer kunniga.
Att visa respekt oavsett ålder bör vara en självklarhet. Men ibland när vuxna pratar “barnspråk” med barn kan det låta “nedlåtande”. Mammas kusin, Eva, råkade ut för det när hon var tre år. En äldre herre böjde sig ner till Eva och frågade på klingande barnspråk: “Och vad heter jag då?” Varpå Eva svarade “Rönnberg”, dvs. hans namn, och nog tyckte hon han var lite konstig som inte visste vad han hette 🙂 .
Att kalla någon barnslig är väl är sällan en komplimang, dock är att “ha barnasinnet kvar” oftast förenat med något positivt. Min underbara gudmor Renée är en riktig “postergirl” för att ha barnasinnet kvar. En dag när hon kände sig alldeles ovanligt sprallig, gav hon sig till att hoppa upp och ned i sängen!! Något som tyvärr slutade med ett besök på akuten… för hon hade i all sin iver glömt, att hon faktiskt inte var barn längre och blivit lite väl våghalsig … Så hon hade råkat ramla ned från sängen och slagit i huvudet… Som väl var så resulterade äventyret bara i en lätt hjärnskakning och en bula på hennes söta huvud.
Att vara ungdomlig är nog alltid menat som en komplimang, (och vi håller med), men om vi bara leker med tanken… “Varför är det så?” På ett vis är det ju en förstärkning av samhällets hets, att behålla ungdomen. Som att “ungdomlig” är det bästa.
Men med sagt är det gott att inte tänka i åldrar, varken att tala till oss själva, att vi är “för gamla” för det eller det, eller att döma oss eller andra utifrån ålder.
Så vad är då gammal och ung? Ibland så kan vi säga, att en ung människa har en gammal själ, likväl kan en gammal människa ha en ung själ. Här syftas det på hur vis och klok vi uppfattar människan, att vissa unga kan kännas vis bortom åren.
Ä-post: (se Hannahs förmåga)
“Förr i tiden (och även i vissa kulturer) stod hög ålder för visdom. De yngre lärde sig av de äldre och respekterade deras kunskap. Men likafullt var tanken att lärjungen en dag skulle gå förbi mästaren. Och det var vad mästaren strävade efter, att lärjungen blev ett snäpp kunnigare, för att föra denna kunskap vidare.
Men hur är det idag? Jo, visst finns det de som är glada, att en ung och nyfiken person lär sig nya saker, som de sedan kan lära de äldre. Men sedan finns det alltför många, som fnyser och säger:” Äh du är ju så ung, du kan inget jag inte kan”.
Ålder kan användas som makt. En som är gammal i gården kan tycka att ” inte ska du din nykomling komma och berätta för mig hur det är, hur jag kan göra bättre på nya sätt”. Kanske säger “så här har jag gjort i alla tider, och det har fungerat bra.” Då stängs dörren till ny kunskap.
Det omvända kan vara att nykomlingen tycker: “du är stelbent och en stofil, din kunskap är gammalmodig, och nya rön visar att allt du gör är fel”.
Det som är önskvärt med ökad ålder är ökad klokskap och visdom. Men hög ålder behöver inte vara synonymt med visdom. Ej heller behöver lägre ålder var synonymt med novis.
Ett barn törstar efter kunskap, de frågar, tittar, pekar, känner och vill veta hur allt fungerar, vad som sker. Det är nyfikenheten som ofta går förlorad med åren. När kraven i skolan ökar, kan kunskapstörsten bli en press att prestera, och då kan glädjen och nyfikenheten komma i skymundan.
Men om lärandet fortsätter att vara kul då kan nyfikenheten växa i takt med att ni växer. Och det, det fostrar unga, som är öppna och villiga att lära sig ett snäpp mer än sin föregångare. Men det är då viktigt, att de som lär dem är villiga att bli omkörda.
En del som är äldre än sina chefer kan tycka att de kan mer om branschen, och således ej respektera chefens beslut. Det är för många svårt att lyda under en yngre. Men i och med att alla åldras, så vore det helt omöjligt att alltid ha en chef som är äldre än sina anställda. Då skulle det bara gå att anställa ungdomar, vilket redan är ett problem i samhället, att ju närmare pensionen ni är, desto svårare att få ett nytt jobb är det. Ett ännu absurdare sätt, att alltid se till att chefen är äldst vore att varje år som nuvarande chef går i pension byta ut honom/henne till en som är ett år yngre. Och att sedan göra om proceduren vart eviga år.
Att svara ett argument med hänvisning till ålder, är inte att vinna argumentet. Visst kan det klippa av en diskussion, men det leder ingen vart. Ty ålder är inte ett vapen i “vem som vet mest” utan en oundviklighet, att åren går.
Så för att nå en aktningsvärd ålder finns ingen genväg. Lev år för år och låt inte åren i sig stå för var ni är i livet, utan vad ni gör under alla dessa år. För att nå bakom ålderns betydelse, fråga inte det första ni gör “hur gammal är du?” Presentera er ej med: “hej, jag heter … och är så och så gammal”.
Döm inte människor efter hur gamla eller unga de är. Ta alla människor på allvar oavsett ålder, åtminstone tills de visar att de ej är ansvarsfulla, kunniga osv. “Innocent until proven guilty”. Döm inte efter åldern, bedöm efter människan, och det som är viktigt då har inget med åren att göra.”