Välkomna tillbaka efter sommaruppehållet!
Hannah: Den här gången lät jag Änglarna blanda sina ord med mina. När vi för många år sedan skojade om att vi borde starta ett Änglaparti, visste vi inte hur väl det skulle komma att behövas. Nu när det är tre veckor kvar till valet kände vi att vi ville damma av vår idé om ett inkluderande Änglaparti. Förra veckan var vi på en spelning med Mikael Wiehe och han sjöng där sin sång ”Valet” (ursprungsmusik Peggy Seeger, svensk text Mikael Wiehe !986, teckningarna illustrerar texten). Men vi slogs av hur skrämmande aktuell den är än idag och den tycks till och med bli mer aktuell för var dag som går, när partierna näst intill slåss om att vara mest exkluderande och protektionistiska.
”Såsom vindarna vänder i dagens samhälle på alla nivåer, inom alla samhällsklasser och ända upp i politikens korridorer frodas hat, hot och främlingsfientlighet när människor splittras i ”vi och dem och t.o.m. jag”. Det har i alla tider funnits ett ”vi och dem”-tänkande. Genom tiderna har det förändrats och förskjutits vilka som ingår i ”vi” och vilka i ”dem”.
När det blivit som idag, när nästan alla andra än ”jag” är ”dem” har det gått väldigt långt. Att samtidigt hota det fria ordet, genom att använda det fria ordet, för att få slänga ur sig hat är bara ett exempel på; ”att jag får göra vad jag vill men inte andra”. Det går inte att både ha kakan och äta upp den, om det inte innebär att kakan vi äter upp är någon annans och vi spar vår. Och det är en metafor som inte är långt ifrån verkligheten.
Varje människa är unik, och det beror inte på hudfärg eller kön, utan på att människan är en egen individ. Ändock klumpas vi ihop i grupper av alla de slag. Vi väljer vilka vi tycker är ”rätt” och vilka vi tycker är ”fel”. När vi placerar alla i olika boxar finns det alltid de som inte tycks passa i någon box och de blir då än mer utsatta och ”fel”. När livet går bra, borde vi då inte glädjas med varandra och borde det då inte göra oss mer inkluderande? Istället vill många då ha mer.
När livet är motigt, bör vi inte då bli mer ödmjuka för livets upp- och nedgångar, och inte istället då straffa dem vi tycker har orsakat våra svårigheter? När är det nog, i den bemärkelsen att vi drar lärdomar av det förflutna och av nuet, för att skapa en bättre framtid där alla får vara med på lika villkor? Är vi snälla mot oss själva och varandra så sprider det sig. Är det någon som inte är snäll, ja då bör den enda individen få konsekvenser av det, inte alla som råkar påminna om den personen.
Tänk om vi istället kunde hitta en strömning där det är ok att vara sig själv, så länge detta själv respekterar att andra är deras ”själva” o.s.v.. Att inte välja folk genom att exkludera istället för att inkludera. Att låta alla ha samma chanser, och att vara öppna för att lära av varandra.
När vi tänker oss Änglapartiet, så är det just detta. Det är inte menat som att vi alla skall vara Änglar, men att vi tar hand om varandra och ger andra samma chanser som vi själva vill ha. Att vi ser alla människor på jorden som likvärdiga, att vara oskyldig tills bevisat skyldig, och att vi inte dömer oss själva eller varandra med olika måttstockar.
Det finns goda människor och det finns mindre goda människor. Det är inte en svart-vit skala, bokstavligen och metaforisk, utan en gråskala emellan. Men för att nå dit vi önskar se en förändring, behöver vi öppna upp oss för diskussioner. Vi kan inte ändra andras åsikter genom tvång. Vi bör sträva efter att hitta förståelse, och på så vis hjälpa den vi anser behöver det och visa vad den kan göra istället. När kärleken till det goda är större än hatet mot det onda, kan vi når en förändring som varar. Det kan låta naivt eller banalt, men egentligen är det enda vägen, hur klichéartat det än må låta.
Vi måste också acceptera att alla inte är öppna för förändring, och då inte slösa vår tid på dem. Vi kan inte tvinga fram samhörighet, men öppnar vi ej dörrar och fönster för den, så når vi aldrig dit ändå. När vi ser att alla människor är sammanlänkade, vi befolkar samma jord och måste samarbeta för att behålla vår jord och värna om den och varandra , då kan vi leva i harmoni med oss själva och varandra.”
Välkomna tillbaka nästa vecka!