I vårt förra inlägg skrev vi om energitjuvar och om hur vi kan skydda oss så att vi inte tappar vår energi. Vi fortsätter nu på tema ”Energi” och tittar lite närmare på ”Iver” och funderar kring hur vi kan hitta en balans i att vara ivriga och energiska så att vi är i harmoni, men utan att bli så uppjagade att vi blir uttröttade. För det är inte bara så att vi kan tröttas ut av att någon annans uppjagade energi, vi kan även själva dränera vår energi.
Till skillnad från så kallade energitjuvar som ”tar” vår energi, brukar man vad gäller iver säga att någon annan mer kan dämpa vår iver. Detta kan göras på många vis… men vanligast kanske är att vi har en idé, som vi är uppspelta och ivriga av, vi bubblar fram våra idéer, tankar, planer och så är någon ”nej-sägare” genast framme och säger ”men har du inte tänkt på det här”… ”det där går ju inte att utföra i verkligheten” osv… Då är det lätt att ivern rinner ur kroppen på oss och vi känner os s tillplattade, uppgivna och kanske till och med fåniga att vi hade kunnat tro… Så här gäller det att vi lär oss att behålla vår iver och inte vara beroende av att någon annan måste övertygas och uppmuntra vår iver. Att vi är nog, vår iver räcker.
I Ä-posten här under kan vi läsa om vikten av att försöka skilja på ”stressenergi” och ”energisk iver”. Den energiska ivern alstrar mer och mer energi, medan stressenergin tömmer oss på energi, vi riskerar att gå in i väggen. Så ”Ivern” ska vi värna om, den leder oss framåt.
Hur kan vi göra för att hushålla med vår energi, så att den räcker längre? Något att tänka på är att försöka ”vara i ett flöde”, man kan faktiskt exempelvis dammsuga på två olika vis. Man kan göra det med ett ”motstånd”, att man trögt och tungt och kanske suckande drar runt med slangen, eller så kan man göra det mer som en ”dans”. I första fallet blir man väldigt trött men inte i det andra. Detta gäller i det mesta vi gör. En del personer jobbar så gott som alltid mot kraften, det vill säga använder mer energi än vad som krävs. Medan i den andra änden andra så att säga ”go with the flow” och orkar då mycket mer. I spannet däremellan finns nog det flesta av oss.
Ä-post:( se Hannahs förmåga).
”Energi är en färskvara. Att ladda batterierna för att få ökad energi är nödvändigt. Likaväl som ni laddar era mobiler, så behöver ni ha återhämtning. Att husera med energin och spara på den är inte lika nödvändigt, utan att mer göra det ni behöver och önskar använda er energi till och sedan ladda era batterier. För vet ni att ni har en möjlighet att ladda, så behöver ni ej spara på energin. Kan ni se det?
Ändock inte springa tills ni stupar, för då är det energidödande. Att springa som om det vore ett hundrameterslopp, när det är ett maraton leder till att laddningen tar slut innan ni når mål.
Men ändock är det inte riktigt det att spara energi, som ger er kraft att nå mål, utan att ha laddat batterierna exakt rätt för att klara er till nästa laddningstillfälle. Och behövs det innan mål ge er det. Spring ej tills ni stupar. Ett maratonlopp kan ibland behöva ”pausas” för att t.ex. dricka lite vatten. Så kan ni behöva ladda era batterier en stund.
Så energi i rätt mängd är den härligaste av alla faktorer, som leder till ett uppåtgående humör. En balans i att ni vet att ni har möjligheten att ge er energi igen. Då är det ett kontinuerligt flöde som ger er harmoni och kraft, lika mycket av bägge. Och det som behövs i stunden är precis den energi ni har.
Om energin går över i ett uppjagat tillstånd går stressen in och stör harmonin i energibalansen. Allt blir ett inre kaos. Ni springer och inget händer, inga batterier laddas, inget vatten dricks, ni är igång på reservbatterierna, kroppens egen vätska. Men då fungerar det/ni tills det/ni inte gör det längre. Som ett batteri som ”poof dör” eller en uttorkad kropp som behöver vätska. Det är inte den livgivande och uppiggande energin, det är en konstgjord andning, som håller er uppe tills ni ej orkar längre. Så då blir det ofta ett abrupt stopp. Ni ”går in i väggen”, blir deprimerade, trötta och så vidare.
Medan att ladda och använda, och ladda igen ger er lika mycket energi som ni använder och behöver. Så välj att separera er stressenergi och energisk iver. Stressenergin är ett uppjagat tillstånd där kortisolvärdet i kroppen ökar, och ni först blir pigga som mörtar tills ni bara inte är det längre. Men en ivrig energi som är uppladdad ger er liv och energi, en upptäckarglädje, en nyfikenhet på livet.
Så ivern bör ge er lika intresse både för att ladda batterier och för att använda den. För ivern i sig är inte energi. Ni kan känna iver för något ni gör, och det ger er energi, men glöm ej att iver kan även vara, att vara ivrig för att sova skönt eller gosa ned er i soffan med en god bok eller se på TV. Så att låta ivern kunna kopplas ihop med alla tillstånd och handlingar är nyckeln. Varva upp som varva ned, ni hitta en harmoni i det. Ivrigt längta efter både uppvarvning och nedvarvning.” ∞
Välkomna tillbaka nästa vecka!