Hjärtklappning, svettningar, skakningar, svårt att andas, tryck över bröstet… är de vanligaste symtomen vid en panikattack. Då det är liknande symtom vid en hjärtattack, är det ofta svårt att stilla oron helt även då man någonstans vet med sig, att det är en panikattack som pågår.
De flesta av oss har nog någon gång i livet känt av panikångest. En del har återkommande attacker medan andra bara får någon enstaka. Ibland känner man att man vet varför attacken kommer. Ibland känns det som om den kommer från tomma intet. Det är då vi inte kan härleda varifrån den kommer, som vi blir än mer benägna att tro att det är farligt.
Paniken är sällan logisk men det finns ändå alltid en anledning till den. En panikattack är extrem ångest under en kort stund, den går alltid över.
Man brukar säga att man ska försöka stilla paniken. I Ä-posten här under finns lite ”nytänkande” att man istället ska ”röra om” en annan infallsvinkel till förklaring av paniken och hur vi kan göra om paniken kommer.
Ä-post: (se Hannahs förmåga)
”För att förstå panikångesten behövs en vågskål och en tippning av denna. Om panik bryter ut till synes, och som det känns, utav ingenting, så beror det på en tippning av vågskålen. Paniken behöver rörelse i vågskålen för att bryta ut och brytas av.
Så om nu livet är i ena vågskålen och döden i den andra, då vore det väl troligast att tänka att när livets vågskål är den tyngsta och dödens den lättaste skulle det ge liv. Och till viss del är det så. Och så om döden är den tyngsta, så skulle dödsrädslan få större plats än livet och livsglädjen. Men den känslan är inte vad som leder till ren och skär panikångest. För i var och en av dessa känslor, så är det en av dem som är starkare, och då tar den över, men det ger ej panik.
Panikångesten bryter ut när vågskålarna är exakt lika stora, när rädslan för livet och för döden är precis lika starka. För där blir det en inre krock mellan liv och död, en kamp med två lika starka känslotillstånd. Så vad gör vi nu med detta? Jo, låter skålen tippa igen och antingen går då paniken över och livet tar vid igen, eller så blir paniken med dödens del större, och då kan det leda till depression.
Så för att förstå panikångesten, behövs det att förstå vad som finns i dessa vågskålar, vad som väger tyngst och vad som väger minst, för det är inte bara mängden det handlar om utan även den totala vikten. Så vid varje ny panikattack, försök se vad som finns i dödens skål och vad som finns i livets. Vad behövs för att vända paniken till en lugn, rolig livsglädje, en livsglädje som finns i alla människor?
Vad finns i dödens skål? Är det en rädsla att dö eller är det en vilja att dö? Bägge tar plats i dödens vågskål, vilket gör det svårare att differentiera vad som är vad. Men kroppen reagerar, och i det slås liv och död ut och det blir en panik som kan vara inåtagerande eller utåtagerande. Men oavsett så blir det ändock ett stiltje, där livet är långt bort och döden är skrämmande eller lockande, men paniken ger inte utrymme för att gå framåt.
Så vem är då paniken? Jo den är en alldeles egen, ensam och rädd liten parvel, men den döljer sin rädsla genom att själv bli fruktad. Så om Paniken är rädd, vad finns det som kan trygga den?
Panik är ett tillstånd och en upplevelse, ett känslosvall, en överväldigande känsla. Så tysta den ej. Låt den leda till svaret. Vem har svaret? Jo Paniken och ni. Ni är de enda som vet vad mötet handlar om.
Så kämpa ej mot Paniken, men låt den ej heller stanna. Ge orden plats, då bryts paniken ofta. För en panik är ofta ordlös, tydlig men diffus, okontrollerbar men i kontroll. Alla dessa motsättningar, det är vad som leder till panik. Paniken lever på dessa motsatser. När känslorna krockar i er, där, där och då får paniken plats.
Så ju bättre ni ser vad som paniken vill här och nu, desto mer kan ni låta den positiva känslan växa så att panikens stiltje ruskas om. För paniken ruskar om er, så att ni tror att panik är ett kaos. Men egentligen är den stilla. Vågskålen står still men ni tror att det stormar. Kan ni se det? Så tvärtemot vad det känns, rör om i grytan, tippa vågskålen och få rörelse istället, för att försöka lugna paniken. För då föder ni den.
Låt alltså paniken förstå att den står still. Den är inte en företagsam uppviglare utan en fryst panik. Så även om paniken upplevs som rörlig och störande, och ni vill stilla oron, så lita på att det är er handling och rörelse som tippar så att paniken inte kan styra. Så lugna er inte utan rör om. Det är livets väg ni då väljer.”
Välkomna tillbaka nästa vecka då vi tittar lite närmare Ångest och vad vi kan göra för att säga ”Hej” och ”Hej då” till den.