Vad betyder dyrkan för dig? Slår upp ordet, så finner man synonymer såsom tillbedjan, beundran, vördnad och verbet dyrka är detsamma som att idolisera, avguda, prisa, ära m.m.

Så finns ju dyrkan också i betydelsen att öppna ett lås utan nyckel 🙂 .  Jag (Annmari) drar mig nu till minnes hur när jag var liten, min pappa ibland spelade Jules Sylvain på piano, och att det fanns en sång som hette “Får jag låna nyckeln Anne-Marie?” Sången var gammal redan då, men med nätets hjälp hittade jag texten 🙂

Refräng:

“Får jag låna nyckeln Anne-Marie?
Till ditt hjärtas lilla lönndörr.
Alla blickar som du mig har sänt,
dom har bestämt
Ställt den på glänt.
För jag har alltid dyrkat dig.
Nu kan du dyrka upp för mig,
till lägenheten
och hemligheten
Som leder till min hjärtedörr”

Efter denna lilla anekdot lämnar vi nu dock denna betydelse av dyrkan därhän. 🙂

Dyrkan finns alltså i flera olika former och i mer eller mindre positiva sådana.

Man kan dyrka sin partner, vilket om det är i betydelsen avguda eller idolisera inte är det bästa, då balansen, som är så viktig en relation, i det fallet blir satt ur spel. Och den som blir uppsatt på piedestal, riskerar att närsomhelst falla både djupt och hårt. Och dyrkan kan då i värsta fall istället vändas till förakt (som vi kommer behandla i vårt nästa inlägg). Och i inget av dessa fall blir personen sedd för den hon/han är. Både “Dyrkan” och “Förakt” gränsar till fanatism.

Däremot att högakta sin partner eller någon annan person för det fina personen gjort, är något gott, och som inte placerar varken sig själv eller någon annan i underläge. Utan det är helt enkelt, att man ser med mycket stor respekt på hur den andra personen är.

Så finns det också de personer som dyrkar sig själva.  Där hamnar narcissisten, som dock sällan i längden brukar få så många andra anhängare. 🙂

Ä-post (se Hannahs förmåga)

“För att förstå ordet dyrkan, behövs ett sammanhang att placera in det i, en situation och en eller flera personer.  Om dyrkan ger trygghet, för att den eller det ni dyrkar sätts upp på piedestal, så lägger ni er tillit, er tro och ert hopp till något utanför er själva. Detta kan vara på gott och ont.  Det goda är att ni har tillit, hopp och tro på att det ni ej klarar, det får ni hjälp med av den/det ni dyrkar. Det som är “ont” är om dyrkan leder er till ett beroende av någon/något, och ni lägger all er tillit till en enda person eller en enda högre makt, så blir ni försvarslösa. Ni har då givit bort er kontroll, er styrka och tillit till er själva till någon annan.

Så vad är då dyrkan för er?

Att dyrka en idol kan innebära, att ni ser upp till denne och vill vara som denne. Ni ser denne som perfekt, den ultimata människan. Det kan leda till att ni alltid tycker att ni är fel, har fel, för ni kan aldrig bli den andre personen. Ni är ni och den bästa ni som finns, likaväl som den ni “idoldyrkar” är sitt bästa jag. En idoldyrkan kan dock vara god, men då är det mer i form av en förebild och gott exempel, någon som sporrar er att bli det bästa jag ni kan och är.

Sedan har vi religionsdyrkan, som även den kan ta en positiv väg och en mer negativ. För det är genom religion och tron på något större, som ni ofta klarar er igenom kriser. Ni hoppas att det som sker, det sker av en mening, en mening ni ej kan förstå nu, men ändock är sann. Där och då är religionen en positiv livskraft.

Den negativa kraften i religionen, ligger inte i religionen i sig utan hos utövaren. Att låta religionen bestämma vem ni är, vilka ni älskar, vilka ni inkluderar, vilka ni exkluderar, är lika galet, som att be en främling på gatan bestämma detta åt er. Ty varje religion har sina goda sidor. Och när religionen missbrukas kan den förstöra och förgöra. Något som ingen religiös egentligen vill. Men så länge det ni tror på är öppet och inkluderande, ej exkluderande, så är det gott. Att bli fanatisk och blind för andra vägar sluter era hjärtan, ej öppnar. Så som uttrycket säger: “Lägg inte alla dina ägg i samma korg.” Ge aldrig upp er egen vilja, er egen bedömningsförmåga och era egna beslut varken till en person, eller en högre makt.

När ni dyrkar er partner eller annan närstående finns också en risk att ni tappar bort er själva. Ni låter er partner definiera er, ni ser denne som mer älskansvärd, och ni är så glada att denna fantastiska människa valt just er, så ni väljer att i den tacksamheten ge er partner nyckeln till ert liv.  Ni kan då inte se er själva, som fina om inte den ni dyrkar gör det. Men så länge den ni dyrkar väljer er, då är ni någon, och ni är utvald. Men det är en obalans i en sådan relation, som aldrig går att läka, så länge ni dyrkar er partner och inte “bara” älskar denne. Att högakta er partner är gott, men aldrig om det beror på att ni ringaktar er själva.

Att dyrka sig själv är likaså en obalans, som kan få er eller er omgivning att tappa balansen. Att dyrka sig själv på ett vis där ni förväntar er att alla och envar skall dyrka er, leder till en ensamhet som är baserad på er i toppen och alla andra i botten.

Att däremot älska sig själv med “fel och brister”, och att vara öppen för att ni inte är allsmäktiga, det är vägen till balans.

Så vad är då dyrkan för er? Är det dyrkan ni känner? Vad dyrkar ni? Svaren är ej konstanta. Det ni dyrkar idag må ni kanske ej dyrka imorgon.

Så när dyrkan är fri, obunden, ej statisk, då är den god och då betyder dyrkan trygghet och kärlek, inte idealiserande eller idoliserande. Att ha ideal är gott, men ej att idealisera för alla är fullkomliga, men med fel och brister till trots.”