Fortsättning på föregående inlägg.

Pappa/morfar Erik har gjort sig påmind många gånger efter sin död.

Annmari: Året var 1992. Min pappa Erik låg på Södersjukhuset och väntade på att bli “hämtad” till andra sidan. Han hade cancer och kroppen hade började släcka ned. Han kunde inte längre prata. Hans älskade Kerstin och jag var nu hos honom nästan varje stund, också på natten.  Jag behövde göra några snabba ärenden, så jag kramade om pappa, som nu inte var vid medvetande och hoppade in i bilen. Jag knäppte på radion utan att lägga märke till vad som spelades. Då upptäcker jag i ögonvrån, att min kära pappa sitter bredvid mig i passagerarsätet! Jag blev mycket överraskad! Pappa som vid tillfället låg medvetslös på sjukhuset satt bredvid mig i bilen, och han sa till mig, att han skulle komma att hälsa till mig och flickorna med den här sången. Och “den här sången” var “Eternal flame” (med the Bangels). Jag blir alldeles lugn och varm i hjärtat och jag lyssnar…”is this burning an eternal flame”, evig låga.

Jag skyndar mig att uträtta mina ärenden och far tillbaka till pappa. Han ligger där i sängen fortfarande utan medvetande. Alldeles strax drog han sina sista andetag, medan Kerstin och jag höll honom i händerna.

Och hur blev det då med hälsningar och låten “Eternal flame”? Jodå, nog har den dykt upp på de mest osannolika ställen där hälsningarna fått betydelse.

Hannah: En gång för många år sen satt jag på en taverna i Aten. Jag var lite ledsen där jag satt ensam och i mina tankar. Då plötsligt ljuder de välbekanta tonerna från “Eternal flame” ur högtalarna. Och detta mitt bland alla de grekiska sångerna. Det är mycket sällan det spelas annat än grekisk musik på tavernorna i Grekland.

En annan gång för kanske fjorton år sen var jag och mor på Gran Canaria, och hade för dagen gjort en utflykt till Las Palmas, där vi besökte en galleria med många butiker. Var och en av butikerna hade sin musik, som de spelade ganska högt. Varken jag eller mamma hade något bankomatkort på den tiden, så vi hade kontanter med oss. Och vi var på grund av stöldrisken varnade av resebyrån, att ta med för mycket kontanter på utflykten. Jag hittade en massa fina kläder jag fick lust att shoppa, men blev lite moloken av tanken, att nog inte våra medhavda slantar skulle räcka. Vad hände då? Jo, utanför butikerna, i den stora hallen dånade nu “Eternal Flame” över hela gallerian!!! Och pengarna räckte precis 🙂 . Kanske inte så viktig sak vad gällde själva shoppingen, men däremot att det överhuvudtaget kunde hända, var det som var stort.

Och nu för några veckor sedan var jag och mor och fikade tillsammans med Göran här i Stockholm. Vi hade suttit och pratat om vår blogg, och om att vi höll på att skriva om olika tecken och upplevelser. Vi pratade bland annat om “Eternal Flame” och morfar. Göran gick, och jag skulle strax gå också. Ur högtalarna spelades ganska tyst diskret musik. Plötsligt märker jag vad som spelas… gissa vad? Exakt, det är “Eternal Flame” och nu med högre volym, det var en annan version, men det var rätt låt.  Så nog gör sig morfar fortfarande påmind, och det känns så gott.

Annmari: När pappa precis hade dött var vi samlade hemma i hans och Kerstins hus. Kerstin och jag satt ute i köket och pratade. Plötsligt ser Kerstin hur spislampan tänds av sig självt. Hon blir alldeles uppspelt och förvånad. Vi tittade noga efter om spisen var på, men alla knappar står på noll. Vi ser att det är ugnslampan som lyser. Den lyser med halv styrka. Som vi berättat hade Kerstin först nyligen börjat tänka i banor om en fortsättning efter jordelivet. Det var pappa, som långsamt genom att berätta om sina upplevelser, öppnat henne för det. När pappa berättat om att han till och med sett min mamma efter att hon dött, hade hon sagt, att hon skulle bli rädd om det hände henne.

Men nu lyste lampan i spisen, och den slocknade och den tändes igen, och det var Kerstin som då var den som sa, att det nog var pappa, som ville visa att han var här. Kerstin berättade sedan att under många månader var det så, att lampan tändes när hon kom ner i köket, och den slocknade på kvällen. Så hon berättade att hon börjat säga “god morgon älskling” när lampan tändes och “god natt” när hon skulle gå och lägga sig. 🙂

Det blev så verkligt och så naturligt för Kerstin med diverse hälsningar, att hon berättade om flera upplevelser. Bland annat berättade hon att hon varit hemma hos några vänner, och att plötsligt deras väggklocka slog. Det var ingenting särskilt med det, förrän värdparet med stora förvånade ögon sa att det var omöjligt att den slog. Klockan hade inte blivit uppdragen på de senaste tio åren! Aha, du Erik, tänkte Kerstin med ett leende! 🙂 Men hon sa inget till sina vänner.

Vi fortsätter att få hälsningar från våra nära på andra sidan, också från Kerstin, vilket vi berättat om tidigare. Se “Samtal från himlen“.

Vi vill gärna att fler läsare hör av sig med egna berättelser, upplevelser eller funderingar! Du hittar oss under fliken “Kontakt“.