Vi har ägnat ett antal inlägg kring tema döden. Olika personliga berättelser och reflektioner. Och vi fortsätter en tid till med det.
Vi har alla olika erfarenheter kring detta tema. Gemensamt har vi, att ingen av oss upplevt den egna döden. Gemensamt också, att vi alla en dag skall dö.
Den dagen är en stor dag, som inte skall förminskas. Men vi försöka att inte vara rädda för den, och då låta oss hindras av den rädslan. Att inte vara rädd för döden innebär inte, att inte vilja leva. Tvärtom, då kan vi verkligen leva. Men inte som om varje dag vore den sista, för det är som änglarna säger, att “bränna sitt ljus i bägge ändar”.
Vi har tidigare nämnt, att om man i terapi gräver tillräckligt djupt, så hittar man oftast en rädsla för döden under all form av ångest. Frågor kring det existentiella dyker ofta upp redan i tidigt i barndomen.
Personer som är i livets slutskede och som accepterat det, kan ofta njuta mer av det liv de fortfarande har. Många säger sig till och med vara lyckligare än de varit tidigare i livet. Och detta trots, att livet kanske nu har yttre begränsningar.
Vår tanke med bloggen och i arbete med oss själva och andra, har redan från början varit, att nå de insikterna redan då vi är mitt uppe i livet, utan att ha ett direkt dödshot riktat mot oss. Och att då kunna känna verklig lycka och livsglädje.
Har vi vår ungefärliga utmätta tid här på jorden? Ja, det finns mycket som talar för, att änglarna har rätt, när det de säger det.
Några exempel som vi tänker på här är.
Mormor som visste hon skulle dö. Se “Besök från himlen”
Vår vän konstnären Sven Inge som hade en tumör i lungan, som mirakulöst närmast hade försvunnit. Både han och vi blev både glada och förvånade över det. Några veckor senare dog han sen plötsligt av en hjärtinfarkt. Då hans tid uppenbarligen var ute, och han blivit frisk från sin tumör så “behövde” något annat hända.
Det finns en känd engelsk healer, Matthew Manning. Han har speciella helande förmågor, och det har gjorts diverse experiment med honom och hans gåva. I alla fall sas det, att han hjälpt en kvinna bli av med sin cancer. Kort därefter får Matthew veta, att kvinnan blivit överkörd och dött. Han blev helt bedrövad, och förstod inte meningen med varför han genom sin gåva hjälpt henne bli frisk från cancern, men att hon sedan ändå dött. Plötsligt när han en dag långt senare var i matvaruaffären dras hans blick till en varas ” bäst föredatum”. Där och då får han en “aha- upplevelse” Precis så är det med våra liv, är tiden är ute, så går det inte att rädda personen, i detta fall kvinnan, som blev överkörd. Hon blev av med sin cancer men hon dog ändå. Men det är ju inte meningen att vi ska veta i förväg när denna dag är kommen. Inte ens Matthew visste kvinnans “bäst föredatum”. Att mormor visste när hon skulle dö, var ju bara dagen innan, och det hade då sin mening.
Så det verkar som om vi bara i begränsad utsträckning kan påverka vår tid. Det är däremot viktigt, att vi tar hand om oss. Det är inte så, att vi kan tänka, att om det är meningen jag ska leva, så kan jag hoppa ut från fjärde våningen på ett hus.
Ett liv är alltid fullgånget, hur kort eller långt det än är (förutom vid självmord).
Livsuppgiften hinns med på en dag eller hundra år. Sett ur evighetens perspektiv, så är det ingen skillnad i längd.
Mormor visste medvetet att hon skulle dö, vilket är ovanligt. Däremot verkar det som om vi subtilt ofta VET när döden närmar sig. Detta ser vi ofta vid oväntade plötsliga dödsfall. Då kan personen strax för givit bort saker. Tagit upp “lösa trådar” i sina relationer. Eller andra handlingar, som omgivningen först efteråt blir medveten om. Detta kan vara lindrande för de efterlevande i sorgen.
Så nu lämnar vi över till änglarna och frågar;
Hur kan vi minska vår egen dödsångest och då njuta av livet mer fullt ut?
Ä-post (se Hannahs förmåga)
“Se ej döden som slutet, men ej heller början. Själen är evig och era kroppar är förgängliga. Så vänta ej, att njuta tills kroppen är redo att lämna jorden. Försök låta era känslor, som de döende känner, hitta er innan ni är på dödsbädden.
Att njuta av livet i lagom dos, ej leva som varje dag vore den sista, för då bränner ni ljuset i båda ändar, och livet bli en ständig språngmarsch mot döden och från döden. Uttrycket lagom är bäst, är nog det mänskliga uttryck/ordspråk vi änglar till fullo kan instämma i. Ty er strävan efter mycket och mer, är fruktlös. Att få för mycket är ej ett mål att försöka uppnå. Och för lite gör sällan någon glad, men lagom, lagom är verkligen bäst.
Att vara lagom, är ju att vara perfekt, för, för lite är för lite, och för mycket är för mycket. Lagom är perfekt, en så noggrant utvald mängd, nivå eller dylikt, att det är ett under att inte lagom är det alla önska uppnå. Som vi se det har lagom en stor betydelse i livet, att hitta en jämvikt i allt och då till syvende och sist, liv och död.
Den lagom nivå av livsglädje och brist på dödsrädsla, den är ett eftersträvansvärt mål. Ingen dör utan att leva, och ingen lever utan att dö. Cirkeln är sluten och konstant, evig, och den “störs” ej av något. Strömmen är jämn, så då ni inte springer från döden till livet, och från livet till döden, då är ni endast i nuet. Lagom är det bästa och valen är inte svåra.
Döden är ett tillstånd likväl som livet. Döden kommer då den är välkommen. Så bli ej rädda då den knacka på. Öppna och be den stiga in, men låt inte döden knacka dörr innan ni är redo, så finns ingen fruktan. Döden är en inbjuden gäst, som ej tränger sig på eller bryter sig in. Inte ens en öppen dörr bjuder in en död, som ej är planerad, och ingen dörrkedja kan stänga döden ute då den är beställd. Så försök våga låta dörren vara stängd men olåst, och inte hoppa till för varje litet knarr i dörrspringan. Utan låt den stå på glänt tills ni vet, att döden står och väntar, för då är ni alltid redo.
Alltså är döden ingen objuden gäst, även då ni, som är kvar på jorden kan uppleva den så. Men den som dör, dör alltid, alltid, alltid redo. Vågar ni lita på det, och att döden ej är en inbrottstjuv, så vet ni, att det finns inget att vara rädder för. Döden är alltid inbjuden, och den vänta på OSA. Och det sker aldrig misstag, att en inbjudan slinker i fel brevlåda eller dörrspringa. Döden har alltid rätt adress. Det spelar ingen roll hur ofta ni flyttar, för att undkomma den eller välkomna den. Den är alltid framme i rätt tid. Dödens post är aldrig sen eller felsänd, och brevet öppnas med andakt och förväntan. Allt är planenligt. Glöm ej det.”
Sagt med några få ord, så skulle vi kunna njuta av livet utan fruktan, om vi hittade tilliten att vila i, att döden sker när det är menat så, och att vi den dagen det händer är redo. Något som inte är lätt, men som är värt att jobba på. Eller som Änglarna säger: “Tillit är ett tomt ord om det inte prövas.”
Vi fortsätter i nästa inlägg att berätta mer om tecken, hälsningar, skydd och hjälp från andra sidan.