När vi tänker på ordet förtroende handlar det oftast om att det är en ära att få förtroende. Det finns dock både fram och baksidor. För när någon givet oss ett förtroende gällande att bevara en hemlighet, kanske det inte alltid är lätt att hålla det. Ibland för att vi tycker att det är så spännande, att vi nästan spricker för att få berätta det för någon annan. Ibland för att någon ger oss ett förtroende om något mycket allvarligt, som då gör att vi inte vet vad som är rätt och fel, det vill säga att vi kanske gör vår vän en tjänst om vi berättar för någon annan. Detta bör vi även ha i åtanke när vi ger förtroende till andra.
Alla förtroenden handlar förstås inte om hemligheter. Förtroende är ju också ett band, en närhet, som gör att vi känner oss trygga och har tillit till varandra. Det är förtroendet i sin renaste form. Det som är där människor emellan, ibland med ord, ibland utan ord. Förtroende tar dock lång tid att bygga upp, medan det kan däremot raseras på ett ögonblick. Så det är något ömtåligt som de flesta vackra ting i livet. Ett förtroende som bryts behöver dock inte bryta tilliten för evigt. Vi står hela tiden inför val och kan försöka hitta en väg tillbaka till tilliten.
Ä-post (se Hannahs förmåga):
”När ni låter någon annan människa komma er nära, kommer en punkt när ni måste lita till denne, för att nå en djupare vänskap. Förtroende byggs inte över en natt, dock kan det raseras så fort. Så hur navigerar ni då genom livet med denna vetskap? Om ni sedan barnsben blivit svikna av och besvikna på de personer ni borde kunna lita på och lita till, så har ni svårare att finna tillit till andra människor. Så de ni möter senare får möta det misstroende, som ni har byggt upp via era erfarenheter. För att våga lita på någon igen, behöver ni först vara medvetna om att ni tappat tillit, och sedan välja med omsorg dem ni ger ert förtroende till.
Ett förtroende är en gåva när det är givet i samförstånd. Att däremot delge någon något som ska föreställa ett förtroende , men egentligen är en manipulation för att binda någon till er genom skuldkänslor. Det är en ”gåva” med krav. Kan ni se skillnaden?
När ni litar på någon och den på er, så finns en ömsesidighet, en närhet, som inte alltid går att sätta ord på. Men om någon ger er inblick i deras innersta, och det får er att känna er nedtyngda, då bör ni känna efter om det verkligen är en vän som ger er ett förtroende eller en som vill binda er till sig , genom att göra så att ni ska tycka synd om dem.
Kärlek och förtroende bör gå hand i hand, förtroende som inte delas av närhet är inte lika lätta att ge eller få. Kärleken, närheten i detta fall är inte romantisk kärlek , utan ett band av tillit. Det är något som ni föds med, men som kan brytas ned genom livets händelser, människor ni möter, men det går också att återskapa och lära om.
Ni som vågar ge förtroende till andra kan ibland känna er svikna, men försök då komma ihåg att alla människor sviker ej. Om ni hittar någon ni vågar ompröva tilliten med, så kommer ni till slut se att det finns vissa som kan förvalta ert förtroende.
Om ni får ett förtroende av någon ni bryr er om, förvalta då det på bästa vis. Detta bästa kan variera om det är ett förtroende som ett ”rop på hjälp”, då att förvalta det och att hjälpa kan vara att inte hålla tyst, utan att agera. Om förtroendet gäller något hemligt, som ni får veta, då bör ni bevara detta för er själv och vara någon att lita på. Så för varje förtroende ni får, behöver ni känna efter vilket ”fack” det hamnar i. Gåvan av tillit? Manipulation? Rop på hjälp? Vardagliga små förtroenden? Ni behöver således vara närvarande i stunden, lyssna och känna efter, ge och få och hitta en gyllene medelväg på livets brokiga väg, finna ert mönster och välja väg.”
Välkomna tillbaka nästa vecka!