Samarbete är inte alltid lätt, kanske inte alltid rätt, men en form av förhandling når alltid ett steg framåt.

Alla måste vi lära oss att samexistera och till viss del även samarbeta. Men hur ska vi då kunna göra det utan att tumma för mycket på våra egna ideal och ståndpunkter? Det finns inget enkelt svar på den frågan. Om vi nu tar som exempel det politiska läget, där alla partierna vill leda landet, dock gärna med hjälp av andra partier. Men i praktiken blir det en omöjlighet, då läget blir låst om bägge läger bara vill samarbeta om de själva får vara ”herre på täppan”.
Det finns skillnader mellan att förhandla och att samarbeta. I ett samarbete behöver vi kunna hitta en gemensam värdegrund, där givande och tagande blir på lika villkor. En förhandling kan vi däremot ha, utan att vi känner  samhörighet med motparten. Till exempel måste man i FN ibland försöka förhandla med diktaturer etc.
Om vi inte lär oss förhandlingsteknik, så är det svårt att nå dit vi önskar i livet, för allt handlar om givande och tagande. De människor som bara ger och ger har till slut inget kvar att ge och de som bara tar och tar kommer till slut stå ganska ensamma där uppe på toppen.

Som änglarna alltid säger, så är balansen något att sträva efter. Kompromisser är bra ibland, men vissa saker bör aldrig förhandlas bort, som till exempel alla människors lika värde. Att alla människor som befolkar vår jord har lika stora rättigheter att få vara här. Dock är vi ej alla jämlika i varje förhandlingssituation. Chef och anställd måste förhandla och samarbeta, dock är det chefen som har sista ordet. Men ju mer vi lär oss att vara balanserade i givande och tagande, desto bättre kommer vi nå våra önskade resultat.

Ä-post (se Hannahs förmåga):
”Livet består av val och konsekvenser, men som ni väljer så väljer också andra sin väg. Ibland slår dessa båda vägar följe, men vanligtvis så har ni ändock inte exakt samma mål med era val. Så hela livet består av kompromisser, ge och ta i stort och i smått. Till en början kan ni hålla på er rätt, aldrig ge vika, för att sedan se att ni måste tumma på era ”regler”, önskningar etc. För utan varandra kan inte något i världen realiseras på riktigt. För ni är aldrig ensamma i den meningen att allt ni gör påverkar även andra. Så envis må vara stark, men en vis är starkare.

Vissa människor går inte att samarbeta med, ty de har aldrig lärt sig att samarbete innebär ett givande och tagande, och ett kompromissande. Förhandlingar på lika villkor och en önskan att nå en gemensam lösning, som går att genomdriva. Dessa människor som inte lärt sig detta brukar bara ta och inte ge något. De ser inte att det inte är samarbete, utan försök att ta enväldig makt. Kanske är de blinda för det, eller så gör de det med vilje och hoppas att motparten ger vika. Om alla människor på jorden tänkte och agerade så, hur skulle världen då se ut?

Sedan har vi de som följer vinden och inte står upp för vad de tror på. Detta är inte heller samarbete. Ty de väljer att lägga ned sin röst för att få vara med i gemenskapen.

Så hur kan ni då få balans i givande och tagande? Samarbete och makt? Svaret är att förhandla fram givande och tagande, och att samarbeta med er och andra på lika villkor. När detta skall appliceras är det dock inte helt lätt, för makten är ojämnt fördelad och alla har inte samma inflytande. Det som är poängen är dock att förhandla med det ni har och det ni kan. Att inte ge vika för otillbörlig påtryckning, inte svika era ideal för att ta makten, men ej heller vara blinda för andras rätt till förhandling. Visst har herren på täppan mer makt än en ”Medelsvensson”, men många Svenssons (och det finns många Svenssons 😊) kan nå långt tillsammans.
Krig utbryter då parter inte klarar att förhandla. Samarbete är inte alltid lätt, kanske inte alltid rätt, men en form av förhandling når alltid ett steg framåt. Ni behöver inte samarbeta med fienden, men förhandlar ni inte fram en deal, så kan ni inte lösa konflikter. Så att samarbeta som ”vänner” är inte samma sak som att förhandla med ”fienden”. Ser ni skillnaden? Ni behöver inte svika er själva, för att nå en gemensam lösning. Om ni kompromissar med det ni kan, inte mer, inte mindre och väljer så er framtid, som ni har mesta möjliga kontroll över.”
Välkomna tillbaka nästa vecka!
Kontakt. Facebook.

Publicerad av Annmari Dohnfors, 2018-09-23 19:42