Vad innebär egentligen tålamod? Hur kan vi lära oss att bli mer tålmodiga? Tänk om vi kunde gå i en tålamodsskola… vad skulle i så fall stå på schemat? Ja en rolig variant vore väl att låta alla elever sitta och vänta, dag ut och dag in på att ”undervisningen” skall börja. För att läraren till slut efter några veckor säger, ”då så är vi klara”, d.v.s. eleverna har väntat tålmodigt och då behövs ju ingen ytterligare ”undervisning”. 🙂
Vi människor blir oftast bättre på att ge oss till tåls ju äldre vi blir, men nog behöver de flesta av oss ändå bli ännu bättre. Hannah här: När jag var fyra år och min syster 6 åkte vi med mamma tåg från Stockholm till Småland. Vi var så förväntansfulla inför resan, men redan när vi kom till Södertälje frågade vi mamma om vi snart var framme. 🙂 Mamma har också berättat om en gång när jag var ca två år och hon, jag och min syster åkte in i en tunnel, där var det bilkö, och plötsligt stod trafiken helt still. Då blev jag direkt otålig och skrek rakt ut till mamma, ”Kör nu!!!” I det läget kunde jag inte förstå att det var omöjligt! Men det finns också vuxna som inte heller kan förstå när något faktiskt är omöjligt att få direkt. Läste i tidningen hur två män för några år sen, när det var ett längre stopp i trafiken, gick ur sina bilar och började slåss mitt på vägen. Stoppet berodde på att det hade skett en olycka lite längre fram. Förmodligen dröjde det lite längre innan männens tålamod tröt än vad det gjorde för mig när jag var två år, men, men…
I Ä-posten nedan kan vi läsa om hur en baby som inte får gehör när den skriker, till slut slutar skrika och blir uppgiven. Detta kan även gälla för en vuxen, att den blir uppgiven om ingen lyssnar, men detta är inte att ha tålamod. Det är viktigt att vi vågar stå på oss när det är något vi vill, men också viktigt att kunna ha tålamod att vänta tills vi blir hörda. Tålamod, väntan och längtan hör ihop, och gör livet rikare.
Så här säger Wikipedia om Tålamod.
Tålamod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att hemfalla åt okontrollerade känslosvall. Inom vissa religioner framställs tålamod som en dygd, det nämns både i Bibeln och i Koranen. I Bibeln är däremot inte tålamodet en av de fyra kardinaldygderna eller de tre teologiska dygderna.
Ä-post (se Hannahs förmåga):
”Är tålamod en medfödd egenskap eller är det något ni förvärvar med er erfarenhet? Det tål att tänkas på.:) Den nyfödda babyn behöver få sina behov tillfredsställda omgående. Den vet inget annat och den är beroende av sin vårdnadshavare för att få den hjälp den behöver. Så ur den aspekten förefaller tålamodet ej vara medfött. En baby som inte får sina behov mötta; lär den sig tålamod? Det är frågan, ty en baby som skriker och ej får gehör lär sig att inte ropa på hjälp, och då handlar det inte om att ha lärt sig tålamod och vänta på sin tur, utan mer en uppgivenhet, att veta att ingen hjälper så varför då be om hjälp.
När barnen sen växer är det dock viktigt att ”lära” dem tålamod, att allt inte kan eller bör ske direkt. Att väntan på det ni önskar är värd att nå dit ni vill, att vänta tålmodigt. Dock är barns perspektiv kortare än vuxnas, så till ett mindre barn hjälper det föga att säga: ”det får du om ett par veckor”. Men ju äldre ni blir desto viktigare är det att finna en tålmodig livssyn för att ni skall vara i nuet i väntan på framtiden.
Vad tänker ni när hör ordet tålamod? Tålamod har olika innebörd för er alla, om ni tillhör den mer ”otåliga” gruppen kanske en väntan på en timme når en gräns och ert tålamod tryter. Om ni däremot lever i det långa perspektivet, så kanske tålamod handlar om att ni lugnt kan vänta länge. Ingen kan alltid vara tålmodig, men ni behöver ändå hitta balansen i att ge er till tåls och vilja framåt. Att vänta på något eller någon kan tära på tålamodet. Det är då väntan som är tålamodsprövande.
Sedan har vi tålamodet i som att ”tappa tålamodet”. Det kan då t.ex. handla om att ni blir tokiga på era barn, som inte gör som ni säger till dem. Ni gör allt ni kan, men barnen fortsätter trilskas. Då kan ni känna att ert tålamod är slut.
Tålamod kan också vara en väntan på att lära känna någon ni tycker om. Ni kanske vill komma nära i snabbare takt än er vän. Då behöver ni ha tålamod med att vännen skall ”komma ikapp” med känslorna.
När ni i varje situation kan precisera vad det är för slags tålamod som krävs i stunden, så kan ni lättare hitta styrkan att vara tålmodiga. Men om ni inte kan definiera tålamodets kärna, så blir ni lättare otåliga, på er själv, på varandra och på situationen. Vi ser på tålamod som en god egenskap, en väg att vara här och nu, men kunna blicka framåt på den/det ni väntar på. Ni är i ett flöde som leder er snabbare framåt. Om ni jämför det med att vänta otåligt i en timme gentemot tålmodigt samma tid. Vilket känns längst? Troligen att vänta otåligt, för om ni ”hoppar runt” och tittar på klockan varannan sekund, så kommer timmen kännas oändlig. Kan ni se det? Detsamma gäller med tålamodet och det trilskande barnet. Trilskas ni med barnet och blir arga och ställer till en scen, så kommer det otåliga ni sänder ut till barnet inte leda till, att barnet skyndar sig att göra vad ni vill att de ska göra. Så i princip i alla situationer så är den kortaste vägen till resultat att ha tålamod. Det är inte alltid lätt men alltid rätt. Så länge ni inte bara väntar passivt i tålamodets namn, utan är aktiva i att nå dit ni vill, men inte fylls upp av otålighet.
Så var modiga och ge er till tåls och gå med tålamodet som er vän. Tålamod är inlärningsbart bara ni ger er till tåls och ger er den på att ”hålla ut” tills ni känner tålamodet inom er. Tålamodet är en vän värd att vänta på, för tålamodet väntar på att ni skall hitta det. Tålamod är pålitligt, otålighet är opålitligt. Vem vill ni leka med?”
Välkomna tillbaka nästa vecka.