De flesta av oss tycker nog bättre om att ha rätt än att ha fel. Att göra rätt istället för att göra fel. Men vad är fel och vad är rätt?
Ibland är det tydligare som inom ”lagens långaarm” och gällande mänsklig moral. Dock kan även detta tolkas lite olika.
Men om vi nu fokuserar på hur vi förhåller oss till att själva ha rätt eller fel och huruvida andra har rätt eller fel. Detta är ofta mångfacetterat… Vissa är så rädda att ha fel och göra fel att de gör allt i sin makt för att förneka eventuella fel. ”Nä det var inte jag”
Andra kan vara så övertygade om sin egen briljans att de faktiskt inte ens överväger tanken att de kan göra fel. Det finns inte i deras världsbild. De kan t.o.m. försöka ändra verkligheten för att passa deras föreställning och agenda. Förneka det som tycks uppenbart för andra. Trump känns som ett uttjatat exempel… men också ett som passar som handen i handsken för denna inställning.
Så finns det människor som inte vågar ha rätt. Som sagt de flesta av oss vill nog ha rätt… men om att ha rätt innebär att vi riskerar att vi stöter bort andra så finns de, de som hellre viker sig och ”erkänner” fel de ej har begått.
Så kan vi då hitta en balans i detta? Det enkla och det svåra svaret är att våga ha rätt och våga ha fel, våga göra rätt och våga göra fel.
Hannah drar sig till minnes en konversation från barndomen. ”Jag och min kompis var 4 år. Vi satt i min morfars bil och diskuterade matematik. Jag sa 2+2 =4. Medan hon sa 2+2=5. Vi höll båda fast vid vad vi ansåg var rätt (även om jag hade rätt 😊) tills hon sa Men det kan bli 5 också. Jag minns så tydligt hur jag tänkte okej det är ingen idé att diskutera vidare och lät det hela bero…
Nu när vi planerade detta ämne var det en vän som drog sig till minnes en ”norgehistoria”… ”En norrman körde mellan Oslo och Göteborg. Då han hör ett meddelande på trafikradion… Varning en galning kör mot färdriktningen på motorvägen. Var på norrmannen muttrade en det är ju flera hundra”… På tal om att inte överväga att själv kunna fela. Anledningen att historien blir rolig är för att den ibland ligger närmre verkligheten än den borde. Då syftar vi inte på norrmän 😊 utan om människor över allt.
Så det är viktigt att vi lär oss konsten att acceptera att vi kan ha fel. För annars blir ingenting rätt.
Ä-post (se Hannahs förmåga):
”Rätt och fel, fel och rätt, när är rätt rätt och fel fel? När är rätt fel och fel rätt?
Genom livet lär ni er nya färdigheter, kunskaper och ni får livserfarenhet. Med det kommer ni ibland ändra er åsikt om vad ni tycker är rätt och vad ni tycker är fel. Vissa saker däremot handlar om det moraliska rätt och fel, andra om det juridiska rätt och fel, förhoppningsvis går dessa hand i hand.
Men hur resonerar ni? Får ni göra fel? Tillåter ni er att misslyckas? Att tillåta sig att misslyckas behöver dock inte vara synonymt med att ni vågar erkänna att ni gjort fel/haft fel. Det är inte alltid exakt samma sak. Kan ni se det?
Att vara säker på något och vara beredd att ta ett misslyckande och ändå fortsätta att tro på er själv är en viktig del av livet. Men om ni gör något ni finner är rätt, och om det sedan visar sig att det nog var fel blir frågan; väljer ni att hävda att ert fel är rätt eller ger ni vika och rättar till felen för att få rätt? Somliga människor vill inte inse att de kan ha fel, och denna rädsla för att ha fel kan bottna i olika saker. Om ni som barn blivit straffade när ni gjort fel, hånade när ni haft fel, kan det göra att ni inte vågar ha fel. Det kan också vara så att ni när ni var små alltid fick ha rätt, att de vuxna inte varsamt visade när något gått fel och ni då växte upp med en världsbild där ni omöjligt kunde fela.
Andra har lätt att tro att de har fel, tar på sig fel som inte var deras. Detta har också grundats av olika tidigare erfarenheter. Kanske ni likaså blev straffade om ni gjorde fel, hånade när ni hade fel, men att i ert fall ledde detta till ett ”urskuldande” beteende, d.v.s. ta på er att ni gjorde fel för att vara till lags eller för att få straffet avklarat. Ni kanske tror att om ni erkänner att ni felat får ni inte samma straff som om ni upptäcks ha felat.
Viljan att ha rätt är eftersträvansvärt, d.v.s. att ha rätt i betydelsen att ni gör rätt, att däremot sträva efter att ha rätt oavsett om ni gör rätt är inte det rätta. Däremot är det viktigt att våga stå upp för det ”rätta” även när ni får motstånd av andra som tycker ni har fel, att följa ert hjärta och er moraliska kompass, utan att för den sakens skull inte vara villiga att ompröva er tes av det rätta med jämna mellanrum. För att vara säkra på att ni har rätt behöver ni våga ifrågasätta er själva och lära er av era och andras misstag. Att inte trycka ned andra genom att ni har rätt. Som att säga ”det var ju det jag sa” om ni hade rätt och någon annan fel.
Ibland kan det rätta vara att avstå att påpeka andras fel. Ibland kan det vara viktigt att belysa andras i era ögon felaktiga beteende. När det handlar om t.ex. mänskliga rättigheter och människors välbefinnande är det aldrig rätt att behandla någon illa, det är alltid fel. Ni som vågar ha både rätt och fel kommer oftast få rätt. För då ni rättar till era fel får ni rätt. Döljer ni däremot era fel genom att fortsatt hävda att ni har rätt kommer ni ju fortsatt ha fel. Detta är värt att tänka på.”
Välkommen tillbaka nästa vecka!