Annmari: Det har hänt några gånger att jag haft någon som sitter bredvid och gasar och bromsar under bilfärden, och jag kan då ärligt säga, att jag inte haft så lätt att hålla kontroll på mitt annars tämligen lugna humör :-). Dessa så kallade “backseat-drivers”, som säkert bara vill vara hjälpsamma, saknar dessutom inte sällan själva körkort.
En gång för 30 år sen var jag själv en “backseat-pilot”. Jag var väldigt flygrädd, och jag kände hur min rädsla la hinder i vägen för min reslust. Flera av mina vänner var piloter, och det var genom mina kontakter, som jag fick chansen att följa med besättningen på några turer till Grekland, och vända tillbaka med den efter en eller ett par timmar. För om jag nu ville bli av min rädsla… vad skulle då vara bättre än en KBT övning, att flyga lite extra? Jag fick dessutom sitta med i cockpit. Detta var ju långt före 11 september, nu hade det ju varit omöjligt.
Hur som helst, så satt jag där framme i planet och sög i mig all kunskap, om hur man tog dessa jättelika tingestar till höga höjder och sedan höll de kvar däruppe ovan molnen. Det var för mig helt fascinerande, och jag minns hur jag förvånades av att piloterna ändå verkade vara “helt vanliga” människor. 🙂 Och ändå hade jag alltså piloter i min vänkrets, men de hade jag ju inte sett i aktion, och rädslor och fobier är sällan logiska.
Man orkar inte vara rädd hur länge som helst i sträck, och detta gällde också mig. Att vara rädd tar mycket energi, och jag var helt slut av, att “hålla koll på alla instrumenten, och hur kaptenen och hans styrman skötte sig”. Kaptenen såg hur trött jag var och erbjöd mig därför, att gå bak i kabinen och ta en liten tupplur. Det var i och för sig en god idé… men hur skulle piloterna kunna flyga vidare utan min hjälp? Så vad gjorde jag då innan jag lämnade cockpit? Jo, jag frågade; “men klarar ni er nu då?” Och så gav jag dem för säkerhets skull varsin druvsockertablett…! 🙂 Kunde detta månne handla om kontroll?
Makt och kontroll går ibland i varandra. Att ha kontroll över en annan människa är också att ha makt över denne. Sedan kan ju denna kontroll vara mer eller mindre stark, och ha större eller mindre inverkan på den som blir kontrollerad.
Om man är duktig inom sitt område, i sitt arbete, så kan det ibland vara svårt att våga lämna över kontrollen till någon annan. Vi känner t.ex. en mycket skicklig tandläkare, som till och med ibland lagar sina egna tänder 🙂 Och om han skadat sig, så händer det att han syr ihop sig själv. Vi känner också flera duktiga frisörer, som klipper sig själva. Inget av detta behöver egentligen betyda, att man inte kan släppa kontroll i övrigt, utan att man helt enkelt är duktig inom sitt område.
Men sedan finns det personer, som har så stort kontrollbehov, att trots att de innerst inne “vet”, att de inte har den rätta kunskapen, både vill klippa sig själva och “laga” sig då de skadat sig. Detta kan handla om både självdiagnostisering och självmedicinering.
Ä-post (se Hannahs förmåga).
“Kontroll i sig är varken positiv eller negativ. Det är vad ni lägger in i den, som är positivt eller negativt, och detta är högst subjektivt. Så tänk er att kontrollen är en person utanför er, som ni bjuder in i era liv på olika vis.
Kontrollen själv vill ha kontroll, så ni måste kontrollera kontrollen, för att den ej skall kontrollera er. Att t.ex. fastna i tvångsbeteende eller tvångshandlingar är, när kontrollen har tagit över er, och ni ej är i kontroll. Det är därför ni inte väljer att vara tvångsmässig, utan måste. Det känns som om ni har kontroll just genom att utföra en viss handling eller tanke. Men så länge det blir till ett måste är ni kontrollerade. Kan ni se det? Detta händer var och er av er i större eller mindre utsträckning genom livet.
Alla barn föds till att vara beroende av de vuxnas kontroll. I takt med att barnet växer upp, kan det ta mer och mer kontroll över sitt eget liv. Det som gör att ni hittar en god balans mellan att våga släppa kontroll och att ha kontroll, är om ni vågar välja några ni litar på. Några som ni vet ni skulle kunna lämna över “kontrollen” till om ni tillfälligt, eller under längre tid behöver hjälp.
Så att känna att ni är i kontroll över ert liv, det ger er en känsla av trygghet och frihet. Men om ni dessutom vet, att ni tillfälligt vågar släppa kontrollen och då lita till andra, så kan ni vila i trygghet.
Vad spelar kontrollen för roll i ert liv? Är kontrollen en vän eller en fiende? Litar ni på kontrollens beslut?
Det finns vissa personer, som inte bara vill kontrollera sig själva, utan även andra i sin omgivning. Detta kan leda till en enorm inre stress, då ni inte kan kontrollera någon annans kontroll. Det finns så kallade “backseat-drivers”, de som sitter bredvid i passagerasätet och säger till föraren, “sväng här”, “bromsa där”, “se upp för fotgängaren” osv. De vågar inte lämna över kontrollen till föraren.
Att vara flygrädd brukar leda till, att ni sitter krampaktigt och håller i armstöden, och tror att planet störtar om ni slappnar av. Kontroll kan vara så irrationellt. Ni kan veta en sak med huvudet, men ej kunna kontrollera kroppens reaktioner.
Att kontrollera sina barn leder oftast till att de revolterar mer, och då kanske ni tänker; “jag gjorde rätt som höll koll på dem”. Men i själva verket hade kanske frihet under ansvar givit mer ansvarstagande barn.
Att kontrollera sina kollegor är oftast inte uppskattat. Men varje arbetsplats har nog en självutnämnd kontrollant, som traskar runt och “lägger märke” till vad som sker och inte sker. Ett ordspråk säger “När katten är borta dansar råttorna på bordet”. Om t.ex. en chef är strikt och håller sina anställda kort, så blir det lätt att då chefen är borta försvinner ansvarstagandet hos de anställda. De blir som barn som “skolkar”, “det som inte chefen ser, det syns ej”.
En vikarie i skolan får ofta inte “pli” på eleverna. För vid strikt kontroll, så “behöver” de, som blir kontrollerade revoltera. De gör det ofta automatiskt, utan tanke på om de vill det eller ej.
Tänk er ett barn som vill säga nej till allt, och till slut säger föräldrarna något, som barnen vill säga ja till. Det går riktigt att här se den inre konflikten i barnet, att “ge upp” eller missa det goda. Så redan som liten finns det inbyggt en känsla av att vilja ha kontroll.
Om ni då väljer att se det positiva som kontroll kan ge, så finns det mycket. Att vara trygg i att ni klarar er, för ni har självtillit och kontroll. Att kontrollera vad ni gör, till vilka ni väljer att ge er tillit till osv.
Det negativa som kommer ur kontroll är om den tar över era liv, era näras liv och ni då till slut mister kontrollen till kontrollen själv. Så balansen är återigen den enda vägen till att ha positiv kontroll.
Visst finns det de som upplever det positivt att kontrollera alla och envar, en diktator är nöjd med det. Och så finns det vissa, som gärna slänger bort kontrollen till andra, för att slippa ta ansvar och tycker det är toppen.
Men den riktigt positiva effekten är att våga vara i kontroll, men även kunna släpp på kontrollen, och veta vilket som är rätt i varje situation. Så kontrollera inte er kontroll, låt inte kontrollen kontrollera er, och gör nya val i varje situation, så är ni i lagom kontroll.”
Och för att nu släppa lite på kontrollen tänkte vi, att det som sker på bloggen nästa vecka får bli en överraskning. 🙂