Och om att “göra upp” med personer och händelser i våra liv för att hitta rätt väg.

Ä-post här nedan. (se Hannahs förmåga)

“På livets väg kommer ni råka ut för händelser, som sårar er. Ni kanske gör er så illa, att ni måste stanna och vila för att läka era sår, eller halta fram i en maklig takt. Sedan kommer vägen också kantas av livets goda, och där kanske ni vill stanna upp och lukta på blommorna.

Och när er väg korsas med någon annans, så har ni företräde på er väg och den andre på sin. Men när era vägar går sida vid sida, så har ni bägge samma rättigheter och skyldigheter, ni följer samma lagar. Om vägen sedan smalnar av, och ni måste välja om ni fortsätter era resor var för sig eller tillsammans, och vem som i så fall får köra först, och oavsett vems väg ni väljer, så kommer valet påverka er båda.

Så om ni nu egentligen vill åt samma håll, men inte tillsammans, så måste ni hitta en väg som leder er dit ni vill, men åtskilda. Eller så vill ni egentligen fortsätta resan tillsammans, men att ni ej kan det, då ni inte vill åka på samma väg. Då måste ni våga välja väg, och då välja vägen eller den andre. Allt detta sker under hela livet, medvetet och undermedvetet. Ni färdas ständigt, och det enda som är beständigt, det är förändringen och resan.”

Vi har väl alla märkt hur situationer, som vi har svårigheter kring, har en tendens att upprepa sig under livet. De kan uppenbara sig tillsammans med olika människor, och de kan visa sig i lite olika skepnad. Detta gäller både i kärleksrelationer, vänskapsrelationer och i arbetssituationer och dess relationer. Och även om personerna i de olika situationerna kan verka helt annorlunda, så brukar snart liknande problemställningar och utmaningar visa sig igen. Detta tills vi har börjat ta hand om våra ouppklarade känslor inom oss.

I arbetssituationer kan det yttra sig som konflikter med kollegor, eller att man alltid har problem med chefen. Man kanske byter jobb, för att lämna problemen, men så händer samma sak igen. Och hur många gånger man än byter jobb kommer detta att fortsätta, tills man upptäcker att den gemensamma nämnaren i ekvationen faktiskt råkar vara en själv. Och tur är väl det, för det är ju bara sig själv man kan ändra på.

Självklart drabbas vi också av händelser och personer, som ligger utanför vår kontroll. Men det vi tar upp här är våra “upprepningsmönster” i arbetslivet, i kärleksrelationer och i vänskapsrelationer, och också i våra val av vänner och kärlekspartners. Ett klassiskt exempel är kvinnan, som varit gift med en alkoholist och skilt sig från honom, och sedan träffat en ny man, som på ytan föreföll vara exmakens totala motsats. Men sen vid en närmare titt börjar likheterna hopa sig även i olikheterna. Och problemställningen med alkohol är densamma.

Ä-post:

“När ni “tar tag i” era ouppklarade känslor och händelser, så blir det automatiskt en läkande kedja, som hjälper er, att inte försätta er i samma situation igen. En klarsynthet, som bara kan ses klart i eftertankens kranka blekhet. Men där och då ser ni den så tydligt. Låt den inte blekna innan ni lärt er inför nästa möte.
Som er väg så är ert liv. I klarhet gå, var trygga och se världen från er väg, så går ni alltid rätt.”