Vi förhåller oss till oss själva och varandra genom just ord. Ord har makt att påverka vårt mående, hur vi känner för oss själva och varandra. Så orden har en oerhört stor makt. Ett sagt ord kan inte bli osagt, det är något som vi alla måste förhålla oss till. När någon säger till oss att vi är bra brukar det göra gott i oss, och förhoppningsvis fortsätter detta beröm att klinga i oss. Tyvärr så går negativa ord om oss ofta in i än längre. Ju bättre självförtroende och självkänsla vi har desto lättare är det att inte fastna i de negativa saker vi får höra av andra om oss. Men även de som är oerhört ”lyckade” och ”egentligen” vet det, är inte immuna mot att det negativa fastnar mer.
Av denna anledning är det viktigt att vi alla tänker på vad vi säger till andra och till oss själva, för orden stannar kvar långt efter samtalet. Vi behöver höra tusen bra saker om oss för att radera en negativ. Det är tyvärr så vi människor fungerar. Så därav måste vi alla lära oss att trots detta kunna släppa ord som inte gör oss glada, starka och nöjda. Det är lättare sagt än gjort, men är det sagt, så är det ändå ett ord som uttalats, och då fastnar väl de lite det också … eller? 🙂
Så ord är viktiga. I alla tider har det varit så. Det är viktigt med pressfrihet, och att vi är fria att uttrycka våra åsikter, utan att som i diktaturer fängslas för dem. Men det innebär också ett stort ansvar att vi väljer orden, väger dem och inte använder oss av rätten att säga vad vi vill för att såra andra, att håna andra osv. Egentligen är där inte en fin linje mellan att ha rätt att säga sin åsikt och att inte såra. För de flesta av oss vet skillnaden, och det är en milsvidd skillnad och inte en fin linje.
Vissa saker är svart och vitt, rätt och fel, ur moralisk, empatisk och social synpunkt. Ty ord kan göra ont, men ord kan också göra så mycket gott. Det vi önskar med detta är, att vi alla tänker oss för lite extra med vad vi säger, för vi vet inte vad som fastnar i någon annans inre. Orden är värdefulla, och de bör användas till det vi vill säga, det vi menar. Ord kan uttalas slentrianmässigt, utan vidare innebörd eller med största insikt.
Så vad betyder olika ord för oss? Vill vi inte att orden skall vara de ord vi säger? När vi ger ord från hjärtat är de tusen gånger mer värda än sagda av artighet eller av bara farten. ”Tala är silver och tiga är guld”… Tja ibland kanske, men inte alltid…
Ä-post (se Hannahs förmåga):
”Orden har stor betydelse och varje uttalat ord klingar för evigt i universum. När det lilla barnet börjat tala lägger föräldrarna märke till vad barnets första ord är, hur ordförrådet ökar och bildar meningar. Dessa ord läggs på minnet och blir betydelsefulla. Alla utvalda ord och meningar har inte samma starka betydelse. Ni säger många ord och meningar varje dag, vissa av dem kommer ni ihåg, vissa ej. De ni möter likaså.
Även det ni säger utan närmare eftertanke, kan för någon annan bli betydelsefullt på ett positivt eller ett negativt vis. Orden har betydelse, men hur stor betydelse orden får beror på vem som uttalar dem, hur den personen är relaterad till er och också när ni hör orden. Ena dagen när ni är stark kanske ni kan vifta bort ord som är negativa om er, en annan dag när ni inte känner er så stark, kan samma ord skapa en negativ ”ramsa” i ert huvud.
Ord har makt, men betyder det att ni alltid bör ”tänka efter före” när ni pratar? Ja och nej. Ty att tänka för mycket på vad ni skall säga gör att samtalen inte flyter, och det ni säger kommer då mer från tanken än från hjärtat. Att dock alltid ha i åtanke att försöka att inte säga saker som sårar människor, är värt att ha med er.
Så ”ordet är fritt” betyder att ni får tala, men samtidigt är det inte rätt att säga vad som helst. Ord kan ej tas tillbaka. Visst kan ni säga ”förlåt” från djupet av ert hjärta och säga att ni ej menade det ni sa. Men de ord ni sagt finns ändock kvar, den ni tilltalade och sårade kan förlåta er och förstå, men orden är dock ändå sagda. Detta är något ni hela tiden måste förhålla er till. Ty alla människor, hur goda ni än är, hur mycket gott ni än försöker göra, så kommer ni ändock råka säga saker som sårar andra, som påverkar andra negativt. Det är ofrånkomligt. Men som gällande allt annat, så är det vad ni gör för att reparera ordens skada, som i längden räknas. Konsten att be om förlåtelse handlar också om ordens makt, ty ett ärligt menat ”förlåt” är ett ord med stor makt. Vissa saker kanske ni finner oförlåtliga och det är då er fulla rätt att ej ta emot ordet ”förlåt”.
Uttrycket ”pennan är mäktigare än svärdet” ligger det mycket i, ty ord stannar kvar, både det sagda orden och de skrivna. Ord kan såra, ord kan läka, ord har makten att framkalla alla känslor som finns i era känsloregister. Ordet kan vara er vän eller er fiende. Så orden har makt, men ni har makt över era egna ord. När ni har låtit någon annans ord definiera er har ni inte tagit makt över orden. Detta är dock lättare sagt än gjort. Det sagda går ej att få osagt, lika lite som det gjorda ej går att få ogjort.
När ni känner att ni vet något i hela er själ och ert själv, så kan ändock andras ord starta en ”loop” av tvivel inom er. Något som kan kännas än svårare, än om orden från en annan ”på riktigt” får er att tro på dem istället. Ty om ni vet vad ni vet, men ändock får höra något annat, något negativt av någon, så kommer dessa ord ändock ringa inne i er, och ge er en inre kamp om vad ni vet och vad den andre intalar er. Kan ni se det? Om ni däremot direkt tar in den andres ord för sanning, så blir det inte lika ”förvirrande”, även om det kan bli än mer påverkande för ert liv. Kan ni se set?
Så hur är det då möjligt att behålla sig själv, men ändock ta in andras ord? Jo, genom att vara öppen för att känna när ni bör lyssna på andras ord om er, eller om vad det än må vara, och när ni kan känna att dessa ord inte är något som klingar an i er, så låter ni dem gå. För ni är inte skyldiga att tro på andras ord, men ni är skyldiga er själva och varandra att försöka väga era ord så ni ej sårar. Vissa människor använder orden för att medvetet trycka ned andra, att såra där de vet att det gör ont. När ni blir mottagare till dessa ordens vapen behöver ni hitta er inre styrka så ni ej trycks ned.
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Men är det så? Förvisso, för det är så mycket som sägs utan ord. Men det som sägs med ord är de ord som kan gå runt, runt, runt i huvudet i er och skapa osäkerhet och tvivel eller trygghet och glädje. Så orden är av stor vikt, men väg ej era ord för mycket, för då blir de ej era. Försök dock sträva efter att göra det bästa ni kan, säga det ni vill säga, det ni behöver säga, men väga när, var och hur. Låt inte orden fastna i halsen, men låt heller ej grodorna hoppa alltför fritt ur er mun. Lagom är bäst, som alltid.”
Välkomna tillbaka nästa vecka!