Som man brukar säga, så kan vi inte älska hela världen. Det är inte heller vad vi tänker på, när vi talar om den allmänmänskliga kärleken. Utan mer som en kärleksfull hållning till oss själva, till våra medmänniskor, och till djur och natur. Att det som finns inom oss knyter an till det som finns utanför oss, och vi bildar så länkar till varandra och till omvärlden. Att känna kärlek till någon/något behöver inte betyda mer än att någon/något är oss kär/kärt. Alltså inte som när vi älskar en partner.
I Ä-posten under läser vi att sann kärlek är, ”att lita på varandra, att se den andre för den han/hon är och att acceptera honom/ henne precis så han/hon är”. Detta betyder inte att man alltid ska acceptera vad den andra personen gör. Man kan älska någon ändå.
Även den allmänskliga kärleken har många nyanser. Vi kan känna oss närmare vissa personer, vissa kulturer och vissa länder, men det som är viktigt är att vi inte separerar oss från de övriga människorna, kulturerna och länderna. Utan att vi inser att vi alla är sammanlänkade, vi är människor som befolkar samma jord.
Som vi ser det så är kärleken en kraft, en energi som alltid finns, även om den inte alltid känns eller syns. Kärleken i sig finns ändå alltid, det är endast vi människor som känner den eller inte känner den. För det som kallas kärlek är något större och som aldrig kan sluta existera. På samma vis som solen finns, även när vi inte ser den. Det kan vara mörkt där vi befinner oss, men någon annanstans därute lyser solen ändå med sina varma strålar. Så liknar vi kärleken. En egen kraft som finns för oss alla och som lyser på oss.
Ä-post: (se Hannahs förmåga).
”Flyktig är förälskelsen, men evig är kärleken. All form av kärlek är evig. Ingen som älskat av hela sitt hjärta kan glömma den kärleken, men den kan gömmas. Så för att nå varandra i kärlek behövs en öppenhet, ett hjärta, som både kan ge och ta emot kärlek. Ty den vackraste gåvan ni kan ge någon är, att förbehållslöst ta emot dennes kärlek. Så vikten är att hitta balansen i givande och tagande. Ni kan aldrig kräva kärlek och ni bör inte kväva kärleken. Att älska sin nästa, sin näste, sig själv och sin föregångare leder till ett evigt flöde av kärlek och medmänsklighet. Att inte skilja på kärlek och kärlek, utan att leva efter de normer, som ni vill att andra skall leva efter.
Att hjälpa någon i nöd är kärlek, att ta emot som den nödställde är också kärlek. Men ingen gåva med krav på mottagaren är kärlek eller ovillkorlig. Att ge är givande, men även att få. Så vi se er alla som ett. Ni är alla sammanlänkade, alla människor och själar är ett, så att såra någon annan är att såra sig själv. Att såra sig själv är att såra andra.
Så för att visa sin kärlek, är det bästa ni kan göra att ta hand om er själva, att vara rädda om er, och sedan göra likadant mot era nära och kära. Att hjälpa en främling i nöd är kärlek och den kärleken sprider sig, som ringar på vattnet. Ty den som fått hjälp kan i sin tur hjälpa en annan, och kärleken kommer alltid tillbaka till er. Ty kedjan är aldrig bruten. Att kärlek för er närmare varandra är det ingen som tvivla på. Men kärlek är också, att lita på varandra, att se den andre för den han/hon är och att acceptera honom eller henne precis så han/hon är, det är den sanna kärleken.
Om ni sträva efter, att våga välja från hjärtat och möta varandra, så kommer kärleken till allt att växa. Ni vattnar den och den gror. Och den kärlek som bestå är sann. Kärleken överger er aldrig, så lita på kärleken och dess kraft. Den är gudomlig, och alla kan ta del av den. Ingen är utesluten, så vila i det. Att älska är att älskas och att älskas är att älska. Kärleken är evig.” ∞
Välkomna tillbaka nästa vecka då vi skriver om ”Respekt”.