I vårt förra inlägg 8 mars behandlade vi “Ältandet” och går här vidare med nästa steg, om att “Gå vidare”.
Det kan, som vi kan läsa i Ä-posten här under, kännas “klyschigt” och även kravfyllt, att när man varit med om något svårt, få höra, att det är dags att “gå vidare”. Så låt oss titta på några olika situationer, och vad uttrycket “gå vidare” då innebär.
Att “gå vidare” när man mist sitt jobb, är ju egentligen redan gjort, då man slutar dyka upp på arbetsplatsen varje dag i tro, att man fortfarande har ett arbete. Men sedan är det ju önskvärt, att gå än vidare och ta nya tag…
Att “gå vidare” efter skilsmässa, uppbrott från partner, är väl redan gjort, när vi inte hindrar vår partner i skilsmässan och har skrivit på pappren. Medan sen för den egna lyckans skull är det önskvärt, att med känslorna gå än vidare i sitt eget liv. Och hitta sitt “nya” liv.
Att “gå vidare” när någon dött är egentligen redan gjort i och med att man inte dör själv. Men att det sedan är önskvärt att inte bara leva, utan också vara närvarande i livet, sitt eget liv, sitt “nya” liv.
Ä-post (se Hannahs förmåga).
“Att “gå vidare” har blivit en klyscha, som används både i passande och opassande sammanhang. I vissa fall kan det låta hårt och okänsligt att välja detta uttryck. Men om ni tänker er, att “gå vidare” på samma sätt som att “acceptera”, så är det en motpol till att “fastna i ältande”. Att fokusera på att acceptera vad som hänt och hur nuläget är, är viktigt för att få ett fullödigt liv. Ett liv som levs efter de förutsättningar ni nu har, inte ett liv som levs genom att önska det omöjliga, såsom t.ex. att göra något som hänt ogjort.
Att däremot sörja vad som hänt, om ni förlorat någon nära, om ni skiljts från någon ni älskar, om ni behövt sluta på ett arbete ni trivts på, det är inte att “fastna”, och det är inte en motpol till att “gå vidare”. För bara genom att leva vidare, så går livet vidare. Så trots ältande kan ni ej få tillbaka det, som är oåterkalleligt förlorat. Men det betyder inte, att ni inte kan eller inte bör fortsätta sörja den förlusten. Den akuta förlusten behöver bearbetas och även ältas, för att ni ska kunna förlika er med det som skett. Det är först när ni inte accepterar era nya förutsättningar, som ältandet i ältandets bemärkelse kommer in.
Så vad vi önskar att det ligger i orden “gå vidare” är, att det betyder, att ni accepterar vad ni har varit med om, att ni har sörjt, bearbetat och tagit in eventuella förluster. Men att ni ändå lever. Ett nytt liv, en ny verklighet, men att livet går vidare hela tiden. Livet står aldrig still, tiden står aldrig still, således kan ej heller ni någonsin stå helt still. Ni går alltid vidare, tills den dag ni tar ert sista andetag, och då “går ni också vidare”. 🙂
Alla behöver olika lång tid i bearbetningsfasen, och den fortgår hela livet. Men skillnaden i att leva vidare, är att ni inte bara “går vidare” utan även lever. Det vill säga ser nya möjligheter, att våga fokusera framåt, trots eventuella sår bakåt. Att våga vara lycklig, trots tidigare olycka. Att unna sig att vara lycklig, och att njuta även om alla ni älskar inte kan njutit lika mycket.
För när ni vågar det, unna er själva att lyckas, och likaså unna andra deras lycka. Då är det livet, som “går vidare” med er med sig. Ni går med livet och framtiden, ni lever, det är inte livet som går vidare, och ni stretar emot. För vidare går ni alltid i och med tiden. Så “fastna” är en sanning med modifikation. Ni kan “fastna” känslomässigt i ett tänkande, som är bakåt, det vill säga önska fram något omöjligt, som att radera gamla händelser, men hur mycket ni än “fastnar”, så fastnar ni aldrig. Kan ni se det?
Och det är därför det fina i att “gå vidare” kan uppfattas klyschigt, hårt och känslokallt. Det är därför att “fastna” likaså kan vara en klyscha, som slängs med vid opassande tillfällen.
Så försök att inte tänka i dessa banor, ej fastna i att “fastna” eller ej, “gå vidare” för sakens skull. Utan leva vidare och leva varje minut, för det gör ni ändå. Enda skillnaden är att ni är i livets flöde eller ej. Men så länge ni lever, så går ni vidare i den största och djupaste bemärkelsen. Det går aldrig att komma undan tidens kraft. Så glöm att benämna det som “fastna” eller “gå vidare”, kalla det bara att leva vidare.”
Nästa vecka kommer vi prata om förändringar, om rädslan för förändring, men också om önskan om en sådan. Vi berättar detta redan nu, som en liten förberedelse 🙂
Vi kan också tipsa om att du under fliken “Aktuellt” hittar, att vi har ett “Föredrag” söndagen 17 april klockan 14 – 16. På Surbrunnsgatan 16 i Stockholm. Anmälan under Kontakt.
Vi finns också på Facebook.