Om förändringar del I.

Om vi tittar i backspegeln, men tror vi ser framtiden, är risken att vi återupprepar dåtiden.

Om vi däremot ser att backspegeln är dåtid och framrutan är framtid, så kan vi lättare skapa något nytt.

Det finns olika talesätt runt begreppet “Förändring”.

“Man vet vad man har, men inte vad man får”.
“Man måste stänga en dörr, innan man öppnar en annan.”

Hela livet består av förändringar. Det enda som är konstant är, att livet förändras. Detta blir ibland mer eller mindre tydligt. Livet kan trava på i samma spår år efter år, och det känns som om varken vi eller livet förändras. Men även när det inte handlar om livsavgörande händelser eller beslut, så är livet i ständig förändring.

Sen finns det stunder då, då vi gör val, som medför större förändringskraft, till exempel byta jobb, skilja sig, flytta med mera.

Om vi vågar leva i takt med livet, så kan vi hitta en förnöjsamhet i både vardag och större förändring. Det vill säga ej vilja bromsa tiden och ha ett “Kodak moment”, frysa bilden och alltid stanna här och nu, för det går ej. Och så länge vi kämpar mot tiden kan vi aldrig vinna.

Ej heller är det fruktbart, att vilja hoppa flera steg in i framtidens framtid. Man kommer inte fortare fram för det. Det enda som finns är nuet. Så om vi är rädda för förändringar, så kanske vi lever med siktet i backspegeln och inte upptäcker vad framtiden har att erbjuda.

Eller om vi är rädda för att framtiden skall vara lika svår, som det förflutna, så kanske vi då blickar bakåt in i backspegeln, men tror att vi har siktet inställt på framtiden.

Och om vi längtar efter förändring, så kanske vi ändå räds den, när vi är nästan framme. Vi kan önska förändring, göra förändring och då inse att förändringen landar oss på samma plats. Och då kanske vi har bytt ut ett scenario till ett liknande, en person till någon annan, en snarlik bara i en annan “kostym”.

Det är inte ovanligt att vi när vi träffat en ny partner, som vi tror är en helt annan typ än våra tidigare, efter en tid upptäcker att problemen som uppstår i förhållandet är desamma som i våra tidigare relationer. Bara dolda i en ny “kostym”. Detta kommer att upprepas tills vi jobbat med oss själva, och fått nya insikter.  Då kommer vi kunna möta och välja någon som ger oss mer harmoni eller åtminstone “nya” problem. 🙂

Ä-post: (se Hannahs förmåga)

“Rädslan skapas av det okända, det som väntar och förväntas och är en följd av, att inte till fullo acceptera situationen, att allt sker av en mening, en högre plan, som ni inte kan se, men måste leva med konsekvenserna. Så den oro, som skapas av, att inte vara i kontroll är grunden i oron. Den vägledning vi ge, känns inte alltid tillräcklig. Ni önskar och ber, att allt skall gå väl, och ni vill ha det som ni vill.

Men om ni hittar en tillit till, att det som sker nu och som känns tungt och oöverstigligt, leder vidare på just er väg. Omtumlande händelser har en plan, en plan vi se, men ni ej se. Ni ser det sedan när ni hittat vidare på er väg. Allt i backspegeln är nu bakom er, men innan, när det var framför er visste ni ej vad som skulle ske.

Framtiden ser ut på ett vis, i backspegeln ser den ut som det förflutna och det skiljer sig. Som när ni kör på en väg åt ena hållet och då ser saker, som man inte nödvändigtvis upptäcker då ni kör åt andra hållet. Därav är det viktigt att se på helheten, lycka och sorg, kärlek och oro, allt är i ett flöde.

Så länge ni vill justera backspegeln, för att ni inte är nöjda med vad ni ser, så länge blickar ni bakåt och ej på vägen ni kör. Så istället för att enbart ha ögonen i backspegeln, se vägen framför er. Nya möten, nya händelser. Allt är möjligt, och likväl är egentligen allt oåterkalleligt, i den meningen att gjort kan ej bli ogjort. Men “skador” går att reparera. Så ta in bilen på besiktning och lagning när ni krockat, men lita till att vi och mekanikern kan laga bilen. Så ni blir “lagade” efter ett sår.

Glöm ej, att livet inte består av separata händelser, utan ett radband av möjligheter, som länkas samman. Ni vet inte vad som komma skall, men litar ni på att det är rätt, då får oron ej plats.

Däremot är det viktigt att sörja sin förlust, jobb eller närståendes död, för den utgör också en länk. Men om ni hittar tilliten, att allt ske av en högre mening, då finns inte ånger över det som skett och inte rädsla för det som komma skall. Då finns istället en acceptans och förlikning med att det som hänt är över, och ni kan blicka framåt i vindrutan. Och ger oron er en dålig sikt, så ta och sätt på vindrutetorkaren och låt den hjälpa er se framåt. Ni kan nu köra utan att krocka.”

På fredag fortsätter vi på tema “Förändring”, om att längta efter förändring och samtidigt vara rädd för den.