Både konflikträdda och konfliktsökande hamnar ofta i konflikt

 
 

Är det verkligen så? Det är ju inte konstigt om två konfliktsökande hamnar i bråk. Men att två konflikträdda personer också gör det kanske inte är lika självklart. Men som vi kan läsa i Ä-posten här nedan är det så, även om det då oftast inte rör sig om högljudda bråk. Men under ytan kokar det som den konflikträdda känner och så länge det inte kommer upp till ytan så kan inte en konflikt lösas, utan den hålls vid liv.

Ä-posten nedan är så tydlig och uttömmande att vi väljer att lämna över till den här.

Ä-post (se Hannahs förmåga)

”Att undvika konflikter försvårar en lösning på eventuella konflikter. Att med agiterande orsaka konflikter, där ingen konflikt finns ger likaså en svårlöst konflikt. Så dessa båda ytterligheter kan sluta i samma sak, en konflikt som är mycket svår att överbrygga och lösa.

Ingen kan ha den ultimata konfliktlösningsstrategin. För en konflikt löses bäst i stunden innan den hunnit växa och gro som ogräs. Det krävs lyhördhet, fingertoppskänsla och ett visst mod, att ta fram konflikten i ljuset. Rensa bort ogräset och se vad roten till problemet är. Ty om roten får fäste spelar det ingen roll hur många gånger ni rensar bort ogräset eller tar bort den synliga delen.

Roten till det onda heter det ju, och det är en korrekt tanke. Ty en konflikt uppstår inte ur tomma intet. Den brukar ha en tydlig början om ni bara är uppmärksam. Ni kanske ej känner och ser det i stunden, men när ni går tillbaka brukar det just finnas en startpunkt, ett startskott. Skottet som blir roten till det onda, och när skottet växer sig fast i marken och rotar sig, så kan rötterna sprida sig åt alla möjliga håll, och ni har plötsligt en upptrappad konflikt, där ni kanske inte ens vet vad som egentligen orsakat den.

Så att våga säga ert hjärtas mening, utan att göra det i aggression, låter konflikten komma upp till ytan, och kan så ge er vägen att lösa den.

Så om ni nu är av det konflikträdda slaget. Vad gör ni då? Allt som oftast tar ni några steg bakåt, gömmer er, försöker dämpa konflikten kanske genom ord och/eller handling eller enbart undvikande. Men när ni talar från rädsla av att vara i konflikt är det större sannolikhet för missförstånd, som kan öka konflikten och få den att bilda nya skott och nya rötter. Ni kanske ursäktar er och blidkar, och det kan ibland vara nog för att hålla konflikter på avstånd, men det kan också öka den, genom att det kan provocera motparten. Oavsett så löser det aldrig konflikter, och en olöst konflikt finns där även när ni ej tar den upp till ytan. Den försvinner aldrig utan lösning. Kan ni se det? Ni skjuter alltså upp lösningen, och det kan orsaka inre stress och press och yttre irritation. Risken är att ni själva eller motparten till slut spricker, och det som kanske var en liten konflikt blir till ett ”tredje världskrig”, ni kan säga saker som är svåra att ta tillbaka.

Om ni istället är av den konfliktsökande naturen, så kan ni ibland ta på er andras konflikter, genom att ”skylla på” att ni står upp för andra, ibland med den andres välsignelse, ibland endast för att ni inte kan hålla tyst och låta konflikten vara mellan de parter som är inblandade.

Likaså kan en konflikträdd bryta in och försöka lösa en konflikt, som de ser pågå mellan andra. Men där är det sprunget ur ”ingen få vara arg på någon”-känslan. Medan den konfliktsökande gör det ur ”jag står minsann för mina åsikter”. Resultatet kan alltså bli detsamma.

En konfliktsökande person kan även vara någon som har fallenhet för att hamna i konflikter, för att de inte vet när det är rätt att inte yppa sin åsikt, utan alltid har en kontroversiell åsikt, som den då tvångsmässigt måste säga. Sådana personer förstår oftast inte varför alla är så dumma mot dem. De kan känna sig påhoppade ”utan anledning”, då de faktiskt inte förstår problemet de skapat med sina ord och handlingar. Detta ger också en lösning mindre chans att nås, då den som skapat konflikten själv inte är medveten om att den gjort det.

De som däremot alltid söker sig till konflikter är ofta stolta över att vara så modiga, sanningsägare och rättvisa. De går fram som en ångvält i sanningens namn. Men de ser inte skillnad på vad som är ogräs och vad som inte är det. Ångvälten gör ingen urskillnad, den mejar ned allt i sin väg. Detta löser heller inga konflikter. Att meja ned sin motståndare är en säker väg att inte lösa något, trots att ni kanske känner, att ni ”inte lämnar några lösa trådar”.

Om två konflikträdda kommer i konflikt. Vad händer då? Det kan bli som en obekväm dans de emellan där bägge parter försöker ta steg åt sidan, att inte föra, men inte heller följa, och det slutar i att bägge trampar varandra på tårna. Antingen blir det ett fortsatt undvikande, eller så ”spricker” en eller bägge och konflikten blir oproportionellt stor. Missförstånd är oundvikliga, och med en undvikande natur undviker ni att ta reda på missförstånden och oundvikligen ligger de då kvar och gror och slår rot. Däremot med en öppenhet där ni vet vad ni vill, vad er motpart vill och hur ni kan nå varandra finns vägen till lösning.

Om då två konfliktsökande möts, så kanske det blir mer som en boxnings eller brottningsmatch. Bägge är inställda på attack och försvar, kosta vad det kosta vill. Bägge vill gå vinnande ur striden, och då det här till skillnad från en boxningsmatch inte finns någon domare, som avgör, så kan det bli ett ”slagsmål” som spårar ur och ingen går ”vinnande” ur det.

Om då en konflikträdd och en konfliktsökande hamnar i konflikt kan det bli hur som helst. Antingen är den konflikträdde så undvikande att vägen till lösning blir än svårare. Eller så tar den konflikträdde på sig allt ansvar och tror då att konflikten löses, men istället gror den och växer fast. För när någon känner sig förfördelad, orättvist behandlad och inte sedd och lyssnad på växer detta inom personen, och det försvinner endast genom att ta upp det till ytan. Så att undvika konflikter med alla medel är inte strategin, som leder till harmoni. Ej heller att starta konflikter åt höger och vänster. Ge någon en rak höger och sedan tro att de vunnit.

Nej konflikter kräver att bägge parter är villiga att resonera och vara öppna, ärliga och lyhörda. Kommunikation är A och O, utan den kan inget lösas. Och om ni vill vara i harmoni krävs en balans, att inte vara rädd att ta tag i en konflikt här och nu, men ej heller i stundens hetta öka konflikten. Lösningen som verkar så svår är egentligen så enkel. Det handlar om kommunikation, ej konfrontation eller undvikande. Respekt för er själva och den andra. Lyhördhet för känslor och nyanser sätter förstoringsglas på misskommunikation, ej på konflikten i sig.

Så om ni kan se och höra vad ni egentligen vill ha sagt och lösa det som lösas går. Alla konflikter har inte ett lyckligt slut, varken för bägge eller för den ena parten. Men att ändock försöka är vägen för att sedan kunna låta konflikten vara olöst, men ändock i harmoni. Ni har gjort er del, och ni kan således nå en inre frid.”

Nästa vecka är vi tillbaka med ett nytt ämne. Varmt välkommen!

Kontakt. Facebook.

Publicerad av Hannah Dohnfors, 2016-11-08 00:00