“Från den dag vi föds finns en stark koppling mellan vår kropp och vår själ, och både kropp och själ är länkade till universum.” Det kan vi läsa mer om i Ä-posten längre ned. Och denna koppling ska vi titta närmare på i några inlägg. Vi ska titta på hur vi kan lära oss att lyssna på vad kropp, själ och universum vill säga oss.
Alla har vi väl hört att det är viktigt att lyssna till vår kropp, vad den säger oss. Men vad betyder det egentligen? Är det så att vi först har lärt oss av med att lyssna till vår kropp, för att sedan sträva efter att återfinna denna intuition, denna “känsla” om vad som är bäst för oss?
När vi föds kan vi inte annat än lyssna till kroppen, äta, sova osv. Sedan lär vi oss att vi kan motarbeta kroppsliga impulser och tankar. Detta är så klart nödvändigt för att växa upp och bli en välanpassad människa, som inte bara utgår från våra egna behov, utan också kan vara lyhörd mot vår omgivning. Men hur hittar vi en lagom balans i det? Att vara lyhörda för både oss själva och vår omgivning? Den balansen är inte lätt att finna, och här finns det inte svart och vitt, rätt och fel.
Om vi tar just ätandet och sovandet som exempel. Vi kan nog känna igen oss i att ibland äta trots att vi inte är hungriga. Det kan vara av artighet, vi blir bjudna på mat eller att vi äter för att passa in måltiderna i vårt “schema”.
Eller så äter vi inte, trots att vi är hungriga. Vi kan inte genast tillfredsställa våra hungerkänslor. Det skulle ju bli rätt problematiskt och lite komiskt, om vi när vi vuxit upp skulle skrika efter mat på tunnelbanan hem från jobbet bara för att det suger i tarmen efter mat. 🙂
Vi lär oss styra och motarbeta kroppens signaler, och många gånger är det alltså nödvändigt göra så. Dock blir det svårt att veta vad som är “lagom” om vi trixat för mycket med det basala, i detta fall med ätandet, vi få då svårt att tyda kroppens signaler, och som kanske inte ens alltid ger “rätt” signaler. Hungerkänslor och mättnadskänslor kan försvinna både om vi konstant äter för mycket eller för lite.
Vad gäller sovandet då, det borde väl vara enkelt? Eller inte… Ibland kanske vi är så trötta att det enda vi vill är sova, men så kanske vi ändå inte kan somna. Eller så sover vi som stockar, men blir så illa tvungna att krypa ur sängen när klockan ringer även om vi inte alls är utsövda.
Ett annat scenario är att vi tänker “aj, aj imorgon ska jag upp i ottan, så ikväll måste jag lägga mig tidigt”. Tanken må vara god, men är vi inte sömniga är det svårt att få till en dejt med John Blund 🙂 . Så här går vi också in och styr över ett basalt behov, som när vi föddes ledde oss att sova när vi är trötta och vakna när vi är utsövda. Och precis som vad gäller ätandet, så måste vi anpassa sovandet till yttre omständigheter. Vi kan inte genast sova för att vi är trötta på jobbet eller i andra sociala sammanhang. Och precis som vid ätandet kan vi “tappa” kroppens signaler.
Att lära sig att kunna tyda kroppens signaler, och välja vad vi bör agera på är vägen att vara en del av oss själva och omvärlden. Att hitta balansen är nog nyckeln till det mesta, så också detta.
Ä-post (se Hannahs förmåga)
“Från den dag ni föds finns en stark koppling mellan er kropp och er själ, och både kropp och själ är länkade till universum. Som det lilla nyfödda barnet är ni alla i total harmoni med att veta vad ni vill och behöver, och ni har en stark förväntan att era behov och önskningar kommer tillfredsställas. Ni har inte någon uppfattning av att det finns positiva och negativa gensvar. Ni är totalt oskyldiga och oskyddade med ett öppet hjärta, som är ett med livet.
I takt med att ni växer, växer också era erfarenheter både bra och dåliga. Ni får uppleva att allt som ni trott var ett självklart samförstånd mellan er och världen, inte alltid är det. Ni kan ha fått leva i en trygg familj där ni är väl omhändertagna. , men kommer ändå uppleva att ni missförstås, att ni inte är automatiskt förstådda ens av de som känner och älskar er mest. Har ni levt i en otrygg miljö kommer detta sätta sina spår, och ni kan leva i en förväntan att inte få något, inte få rätt hjälp.
Oavsett hur livet varit är det en del av livet, att förstå att alla människor har sina egna vägar och val. När ni växer upp brukar livet komma emellan den medfödda kopplingen mellan kropp, själ och universum. Länken är alltid lika stark, men det som sker mer eller mindre är att ni genom era upplevelser, tankar och förväntningar slutar att naturligt känna vad ni vill och vad ni behöver, och hur ni når er plats i livet.
Det är en svår balansgång att hitta en väg att båda vara lyhörd för er själva och era behov likaväl som andras. Det är inte önskvärt att bara stagnera i “barnatänket” och endast vara fokuserad på era behov. Det är därför det är en viktig del att växa upp och integrera andra i er värld. Men det som inte heller är önskvärt är, att ni i detta väljer att endast lyssna till andras behov och ignorerar era egna. Det är inte själviskt att tänka på sig själv. Själviskhet handlar om att bara tänka på sig själv. Det är inte att vara i harmoni med sina känslor, utan snarare ett utestängande av alla andras. Men de som ständigt trycker undan alla egna behov för andras lär sig snart ett mönster, som gör att de till slut ej vet vad de egentligen vill.
När livet verkar putta er i en viss riktning är det klokt att utforska den vägen. Ty ni får små hintar om vad ni behöver, och vad som är bäst för er. Det är som små vägskyltar här och där, med ett ord, en riktning ett mål. Om ni väljer att stressa förbi dessa vägskyltar i livet, för att ni ej är lyhörda till er själva, så kan ni missa att se nya möjligheter. En väg som är viktig kommer att ha större och större skyltar i hopp om att ni skall upptäcka dem. Vägskyltar som först anger vilket håll ni bör köra åt, sedan hur långt det är kvar och när ni är framme. Men har ni valt att inte ta hjälp av skyltar och vägskäl kan ni missa någon avtagsväg som skulle leda er rätt.
Att endast lita på GPS kan vara vanskligt, för då väljer ni ej själv, ni följer slaviskt en ritad karta, som likt livet kan ta nya vägar. Det kan ha byggts nya vägar som ej är angivna på kartan än.
Om ni bara kör på så kallad intuition kan ni likaså köra fel, för tänk om ni har tappat kontakten med den intuition ni föddes med. Vad vi menar är vägen här; lyssna på hjärta, hjärna, kropp, själ, livet, universum, den andliga världen och ett verklighetsbaserat kritiskt tänkande och i frågasättande.
Ej följa strömmen, ej gå emot strömmen, utan lyssna på vad som är inom er, se vad som är framför er, se även det ni ej ser än, men som vägskylten visar. Var i er själva med andra, lyssna till er inre röst i samklang med de yttre röster ni samarbetar med. Ty ni är inte bara länkade till er själva utan till alla andra människor. Så era val påverkar andra likt andras val påverkar er. Om ni alla bara skulle tänka på er själva skulle världen gå under. Men för att världen och ni skall utvecklas och leva vidare behövs att ni lyssnar till vad ni känner och vad ni behöver. Och hur ni kan ge andra vad de vill ha och behöver. Ingen har alla svar men alla har en bit av pusslet.”
Nästa vecka fortsätter vi med del 2, hur händelser och sjukdomar kan komma med budskap. Välkomna tillbaka!