“Tänker du ta med dig dina djur till himlen” undrade 4-åriga Hannah en morgon, där hon satt i sängen omgiven av allsköns dockor och nallar?

“Va?”

“Ja när du dör menar jag. Det tänker i alla fall jag göra. Ingen ska få dom efter mig… men jag kan ta hand om dina om du vill… ifall du inte tar dom med dig alltså.”

“Jag vet inte”, sa storasyster tankfullt och började fundera över mormor som varit död i nästan ett år. “Vad tror du mormor gör precis nu till exempel… och förut då hon fyllde år, tror du att dom andra änglarna gjorde tårta åt henne då?”

“Så klart att dom gjorde det! När änglarna är hungriga, då flyger dom ner till jorden och hämtar mat” sa Hannah bestämt. “Dom kan se oss, men vi kan inte se dom. Och sen rätt som det är flyger dom in genom fönstret… Mormor kanske är här nu förresten. Hej mormor! … Det hörde hon ifall hon är här. För hon kan både se och höra mig… och i mataffären kan det vara flera änglar, som hämtar mat samtidigt utan att någon märker det.”

“Men hur gör dom när dom ska betala då?” undrade storasyster förundrat.

“Allting är gratis när man är ängel förstår du”, svarade Hannah med självklarhet… och sen är det nog så, att inte alla änglar flyger ner samtidigt, utan dom skickar en eller ett par stycken, som hämtar mat och som sedan flyger upp till himlen och delar ut den till dom andra änglarna…”

“Tror du att man får bestämma själv om man skall bli flicka eller pojke nästa gång man ska födas?” undrade storasyster ivrig att få veta mer.

“Det är klart att man får” svarade Hannah på ett sätt som tydde på att hon satt inne med stor kunskap om ett eventuellt liv efter detta. “Och mormor ska säkert bli flicka igen, för hon vill nog ha lockigt hår nästa gång också… och så vill hon nog bli mormor till oss igen… Det vore spännande att veta när hon blir baby igen… och vart hon kommer.”

“Du Hannah, jag tar nog också med mig mina djur… Ska vi leka skola nu?”