Vi har nog alla sidor och känslor, som vi inte vill visa upp för vår omgivning i stort eller ofta inte ens för våra nära. Vi visar dock alltid några känslor, det går inte att undvika, och om vi försöker gömma vissa känslor så blir det genast “fritt fram” för andra att synas.
Vi har sidor och känslor, som vi är medvetna om men vill dölja: T.ex. kanske vi sitter i en grupp med andra personer och diskuterar något, kanske en bok, en film eller kanske en nyhetshändelse. Vi är medvetna om att vi har brist på kunskap i ämnet ifråga, men det är något vi inte vill att de andra ska märka. Så vi försöker “spela” att vi hänger med, kanske med hummanden, nickanden eller genom skakande på huvudet.
I politiska diskussioner kanske vi säger emot, för att verka mer insatta och ändå inte röja vad vi egentligen tycker, eller så “håller vi med” för att smälta in i sällskapets åsikt. Kanske vi sedan i ett annat sällskap med andra åsikter, istället ger uttryck för ett helt annat politiskt synsätt.
Sen finns det sidor som vi är mer omedvetna om, och därför förnekar mer eller mindre medvetet. Exempelvis säger en person: “Jag är inte nervös” trots att nervositeten ligger som en dimma över personen. Eller: “Jag är inte arg”, samtidigt som det riktigt osar ilska runt om personen. Eller “Jag är inte rädd”, fast man nästan kan se hur personen darrar av rädsla.
När någon gömmer sina “äkta” känslor, antingen personen är medveten om dem eller inte, kan det vara frustrerande för oss runtomkring, då det blir förvirrande, eftersom det krockar med det vi förnimmer hos den andra.
Vi har också när vi tidigare skrivit om känslor, pratat om hur vi alla har närmare till vissa känslor, rädsla kan visa sig som ilska, ilska kan visa sig som anpassning och frustration kan se ut som ilska.
Obs! Föredraget på lördag 29 oktober är inställt. Vi återkommer snart med ett nytt datum.
Ä-post (se Hannahs förmåga)
“Alla bär ni på känslor, beteenden och tankar ni inte visar för andra. Eller är det vad ni tror? Kan det vara så att det ni försöker dölja är fullt synligt för andra? Kan kanske även det ni försöker dölja även för er själva ändock vara synligt för andra? Dock har ni och endast ni tolkningsrätten för hur ni känner er, vad ni tänker etc.
Men det må ändock inte vara det som andra ser. Låt säga att ni är mycket blyg. Ni kan då ibland uppfattas som dryg och ointresserad av er omgivning. Så i hopp om att dölja blygseln, kan ni istället uppfattas som något annat? Men är det verkligen bättre? Om ni däremot inte försöker dölja er blygsel, och den lyser igenom, blir det en större chans att ni ej uppfattas som dryg, utan det ni faktiskt är; blyg.
Så att välja att vilja dölja en känsla inom er, kan leda till stora missförstånd, feltolkningar, eftersom det inte går att helt dölja sina känslor. Så när ni döljer något, så lyckas ni kanske dölja det, men något annat kanske då istället uppfattas, och detta något behöver inte nödvändigtvis vara en mer accepterad känsla, beteende eller tanke.
Tänk er ett barn som är förtjust i någon kamrat. Barnets beteende är då ofta, att “bråka” med den tycker om. För en vuxen som står bredvid är det oftast uppenbart vad som här försiggår. Dock kan föremålet för kärleken, det andra barnet, istället kanske faktiskt tro att det handlar om motsatsen till kärlek, och det är därför den andra “bråkar”. Detta beteende kan fortsätta genom livet, om än kanske mer subtilt.
Så frågan är inte om ni kan dölja era känslor eller vem ni är? Utan vem är det som andra ser? Ni visar upp en del av er, och ni försöker dölja en annan? Ibland blir det då att det ni döljer, är det som märks allra mest. Och ibland kanske ni då fokuserar så mycket på vad ni vill dölja, att ni inte visar något alls. Detta blir ett hinder i kommunikationen med andra som vill lära känna er mer.
Det finns vedertagna analyser av kroppsspråk, och hur ni talar, som visar vad ni känner. Detta är förstås aldrig helt och hållet tillförlitligt. Ni kan nog själva känna igen hur ni gör om ni t.ex. far med en osanning. Även då ni vet hur ni förändrar kroppsläge, röstläge etc. är det inte säkert, att andra i er omgivning lärt sig tyda er så väl.
Även kroppsspråk kan vara missledande t.ex. en person som varit väldigt blyg och försynt och kanske därav “krupit ihop” vilket satt sig i hållningen. Även om denna person sedan kommer över sin blygsel, så kan hållningen fortfarande vara böjd.
När ni använder stor energi på att försöka dölja något, så blir det att ni uppfylls av just det ni vill dölja. Det blir då det enda ni ser, och ni tror då följaktligen, att det är vad alla andra ser också ser när de tittar på er.
Så ibland tror ni att det ni skäms för eller inte vill visa är det ni visar, för ni är så uppfyllda av att dölja det. Men ibland kan det vara så, att det ni framför allt vill stoppa åt sidan och inte vill visa, är det som står där mitt i rummet som en elefant. Ändock spenderar de flesta stora delar av livet med, att försöka dölja sina “dåliga” sidor, “dumma” tankar osv.
För att vara i balans behöver ni hitta er själva, era olika delar, och välja när ni döljer vissa och när ni inte gör det. När ni är medvetna om era känslor, först då kan ni “styra” dem till att döljas eller synas. Så våga känna efter, stäng inte in det ni vill dölja så långt in i er så att det blir till er kärna. För då tar det över. Låt livet vara en “kurragömma-lek”, gömma, leta osv.. “