I vårt förra inlägg skrev vi om “Längtan” och vi fortsätter här med “Saknad”, känslor som flätas samman med varandra. “Saknaden” bara är, och den är mer här i nuet, medan “Längtan” sträcker sig bort, in i framtiden och tillbaka till det förflutna. Längtan går att beskriva mer poetiskt.

“Saknad” kan innebära så mycket. Man kan till och med sakna något man aldrig haft. Adopterade kan t.ex. känna en ospecificerad, odefinierad saknad av sin biologiska familj, även om de har en underbar och kärleksfull adoptivfamilj. De uttrycker ofta det som, att det är som om en pusselbit saknas. Och att de som sökt upp och funnit sin ursprungsfamilj ofta känner sig mer hela efteråt.

I dessa fall saknar man några som existerar. Men så finns det en annan form av saknad där man saknar någon som faktiskt inte existerar. Så kan det vara för ensambarn, som kan sakna att ha syskon. Jag (Annmari) är ett ensambarn, men jag har själv aldrig saknat syskon när jag var liten. Det var först i samband med mina föräldrars sjukdom och död, som jag kände en saknad av, att inte ha någon som var i samma situation som jag, och som förhoppningsvis skulle dela mina känslor.

En vän till oss har berättat om ett tvillingpar, som kom till sina föräldrar och bad om att få ett syskon. “För vi har ju inget syskon”. 🙂

Man kan också sakna något i form av “avsaknad”. Det kan gälla avsaknad av utbildning, kompetens m.m. Det kan också gälla avsaknad av en kroppsdel. Denna typ av saknad = avsaknad kan vara helt utan känsla och enbart ett faktum. Men det kan också vara att man har en känslomässig saknad av att sakna en arm, ett ben eller ett öga eller en utbildning etc.

I saknaden efter en partner vi förlorat, antingen till döden eller att vi mist kärleken till någon annan, kan vi ofta överromantisera och plötsligt har allt med personen blivit till ideal. Alla” fel och brister” är borta, och detta kan därmed bli till ett hinder för att se nya möjligheter i nuet.

Vi kan sakna någon att vara förtrolig med, även om vi har andra människor omkring sig. Vi kan sakna någon som förstår oss på djupet, vilket kan vara ett faktum, en känsla eller både och.

Saknaden som känsla är alltid sann, men den behöver däremot inte vara “faktasann”.

Här innan Ä-posten vill vi igen passa på och påminna om, att vi nu på lördag 29 oktober KL 14 – 16 kommer att ha ett föredrag. Plats Surbrunnsgatan 16 i Stockholm. Läs mer om detta under fliken “Aktuellt” på menyn.

Ä-post (se Hannahs förmåga).

“Om längtan är en längtan till något, så är saknad en saknad, en avsaknad av något. Längtan driver er mot ett mål, medan saknaden inte har samma drivkraft. Saknad är en känsla, som är stark, och den lever i nuet.

Kan ni sakna något ni aldrig haft? Svaret är ja, ty längtan efter det ni aldrig haft, drömmen av det ni aldrig haft, föreställningen om hur det skulle vara att ha det, är just saknad.

Att sakna något/någon ni haft och mist är likaså en stark känsla, som kan få er att längta tillbaka till det förflutna där det/den ni saknar fanns i era liv. Om ni sedan drömmer om att få det igen, så går saknaden in i längtan och drömmen.

Så saknaden länkas samman med många andra känslor och upplevelser. Det är svårt att separera den från längtan och drömmar. När ni saknar någon ni älskar kan saknaden vara den mest centrala känslan, eller så är saknaden en del av det, och era minnen av en människa ni mist, och er önskan att åter få en chans att skapa nya minnen tillsammans med, starkare.

Så saknaden i sig saknar inte vänner, som förstår den. Dessa vänner är då bland annat längtan, önskan, drömmar, minnen av svunna tider. Och ändock när ni saknar någon, så känner ni er allt som oftast otroligt ensam. Ni kanske inte kan artikulera er saknad i ord, och då förblir den inom er och delas ej av era vänner. Så saknaden är med sina vänner, medan ni avskiljer er från era vänner, som inte är dem ni saknar.

Att sakna är att leva, att ha levt, och känslan är en viktig del av livet. Ty utan saknad skulle ni ej vara mänskliga. För oavsett hur bra ni har det, så är det ändock något eller någon ni inte har. Balansen är att hitta en nöjdhet, en acceptans av ert liv, men ändock tillåta er att sakna något/någon. Det är inte att vara missnöjd och otacksam, utan det är att se, att trots det goda i ert liv, så har ni inte allt.

Så saknaden i att önska er något är längtansfull. Saknaden att inte ha något är mer i nuet.”

Nästa vecka är vi tillbaka igen. Välkomna då och välkomna på föredraget på lördag!
Kontakt. Facebook.