När vi skriver detta befinner vi oss i Aten, och vi berättar för våra olika grekiska vänner vilka ämnen vi berör i vår blogg. Så vi sa, att vi nu tänker ta upp “Empati” och “Självempati” (självempati kommer i nästa inlägg). Vi pratade om vikten av att våga känna empati, inte bara gentemot andra, utan också inför sig själv. Vännerna tittade mycket frågande på oss, och undrade om vi menade allvar…?  När vi sedan nystade vidare i detta, så kom det fram att ordet “Empati”, som ursprungligen kommer från antikens grekiska, nu för grekerna har en helt annan betydelse.

Ordet Empathia är ett sammansatt ord, som härstammar från antikens grekiska.” Pathos” betyder stark känsla, passion, något som” drabbat” dig. Här har vi också orden antipati, som betyder stark känsla mot någon eller något och sympati, som är stark känsla för/med någon annan. Empati är stark känsla inuti en själv.

Betydelsen av ordet empati har utvecklats och förändrats till, att nu vara nästan motsatsen till vår betydelse av empati. Den nya betydelsen är elakhet och förutfattad negativ eller fientlig hållning.

En grekisk vän försökte genom ett exempel tydliggöra den nya grekiska betydelsen så här för oss: Om någon, som av någon anledning (kanske politisk,) har en aversion mot de som är rika, träffar på en person med en ovanligt “tjock” plånbok, så “dömer” han kanske genast ut den personen enbart på grund av att denne är rik. Och det gör han då på grund av empati! (i grekisk betydelse) På grund av en negativ förutfattad mening.

Det ord som nu i Grekland används synonymt med vårt ord “empati”,( medkänsla) i Grekland är “ensynesthisi”(här stavat som det låter) eller “sympathia”. Empati är alltså i grekiskan en negativ känsla och sympati en positiv. Går det att följa med i turerna? Rena grekiskan för oss! 🙂

Så vi håller oss här till vår svenska betydelse av “empati”. Där empati är detsamma som medkänsla, att känna med en annan människa som har det svårt. Detta inte att blandas ihop med medlidande, som ligger snubblande nära.  Man känner med någon annan person, men man tar inte över känslan och lider åt/med personen. När någon är svårt sjuk, så händer det ibland att omgivningen blir så nedslagen att den sjuke får trösta sina nära, vilket inte är bra.  Så därför återknyter vi här till Änglarnas favoritord “balans”. 🙂

Som vi kan läsa i Ä-posten nedan, så bör vi sträva efter att känna empati för alla våra medmänniskor, även de vi varken sympatiserar med eller ens tycker om. Däremot behöver vi inte älska alla människor och vi behöver inte ens förlåta alla.

Ä-post: (se Hannahs förmåga)

“Empati och kärlek finns i alla och envar. Det finns runt alla och envar. Flödet från en människa till en annan är konstant, om ingen sätter stopp för det. Att välja vilka man älskar och ger sin kärlek till det är naturligt och sunt. Det går ej att älska alla, och det går ej att bli älskad av alla.  Det är inte heller något att sträva efter, för då kommer livet vara en ständig jakt på en kärlek, som aldrig kan finnas. Och den kärlek som ni har kommer då kännas otillräcklig och otillfredsställande.

Men med empati är det ändock en skillnad. För empati är eftersträvansvärt att känna för alla och envar, att ge empati även till dem, som ej ger empati. För de behöver det än mer. Det betyder inte att ni älskar alla ni har empati för. Empatin innehåller många lager. Det kan vara empati för någon man tycker synd om t.ex. någon som är sjuk, fattig eller dylikt.

Men empati kan också sträckas ut till “onda” människor. För det är synd om dem, att de inte får erfara lyckan av att ge andra gott och vara goda medmänniskor. Det är en förlust ingen borde ha. Dock är det ett val för den människan, för de behöver inte vara “onda” eller göra “onda” handlingar.

Att ha empati är inte att förlåta vad som tycks oförlåtligt, ej heller älska någon som sårat er. För att stå upp för sig själv, sitt värde och sina nära såväl som främmande medmänniskor, det är empati för er och alla andra. Lyckan finns inte i att vara självutplånande, men ej heller i att vara självisk.

Så empatin kan delas ut till alla, även till dem ni ej vill ta i med tång eller överhuvudtaget ha i era liv. Älska dem inte, om ni ej väljer att göra det. Förlåt dem inte om ni inte kan, men försök hitta empati till den människan. Detta är inte ett svek mot er själva eller de ni älskar, som kanske sårats av den andre.

Empati är kärlek, förståelse och viljan att förstå, och den är alltid möjlig. Däri skiljer sig empati, kärlek och förlåtelse. Empatin är inte begränsad till de ni älskar och till de som ni tycker handlar rätt. Empati är att känna för den som mår dåligt, men även för de som får andra att må dåligt, för det är ett sorgligt, ensamt liv för den individen. Förstår ni likheten och skillnaden?”