När vi blir förälskade känner vi inte den andre personen. Vi blir förälskade i vår bild av den andre. Tiden går och förälskelsen planar ut. Vi börjar upptäcka saker hos varandra, som vi kanske inte är så glada åt. Här står vi vid ett vägskäl. Kanske väljer vi att gå åt varsitt håll, eller så är vi nyfikna på att se mer… Kärleken har nu möjlighet att djupna. Vi vet nu vem den andre är. Skulle vi kunna väcka förälskelsen till liv igen och denna gång förälska oss med ögon som nu kan se?
Kärleken är inte rädd. Det är vi människor som är rädda. Kärlek rymmer en vacker känsla, som vi ibland missar för att vi är rädda.
En enda person kan aldrig fylla alla behov för oss. Vi behöver fler människor runt oss, och fylla det behovet är vad vänner och familj kan göra. Vi kan ha flera vänner och vi kan dessutom ha flera ”extramammor”, ”extrapappor” och ”extrabarn” och ”extrasyskon” också. Vad det gäller kärlekspartner är det nog ändå bäst att bara ha en i tagetJ, men att vi då inte ska förvänta oss att den andre kan göra oss hela. Vi kan komplettera varandra likt ett pussel, för vi är redan hela, men kärleken binder oss samman.
Den rena kärleken är accepterande, ändå försöker vi ofta ändra och forma de vi älskar. Det vi först dragits till, blir ofta det vi sedan vill ”sudda ut”.
Vad är då passion?
Wikipedia säger:
”Passion, lidelse (av latinets patio= lida), kan betyda stark förkärlek till någonting, till exempel att man har passion för ett ändamål, en sak, en person, en förändring eller en åsikt.
Den ursprungliga betydelsen är den kristna. Under 1800-talet får passion utifrån den kristna betydelsen en överförd betydelse av en kärlek som är så stark och mäktig, att den leder till lidande och död, främst i romantiska kärlekshistorier såsom Romeo och Julia, Tristan och Isolde. Därifrån har passion senare övergått till att syfta på en vurm i största allmänhet.”
Det kan vara lätt att blanda ihop passion med kärlek. Det är inte helt ovanligt att i ett förhållande med häftiga gräl, ofta med inslag av svartsjuka, med tårar som sprutar och som sedan som final åtföljs av en rad ”förlåt” och lidelsefulla återföreningar fyllda av löften om framtiden, tro att detta är ”riktig kärlek”. Till skillnad mot ett förhållande som lugnt ”tuffar” på utan större dramatik, som då av vissa kan upplevas, och som lite ”tråkig”. I ett längre förhållande orkar dock ingen med en ständig dramatik, och passionen är ofta tillfällig.
En förälskelse sägs kunna vara mellan sex månader till ett år. Sen övergår den antingen i en djupare kärlek eller så planar förhållandet ut. Förälskelsen, passionen med alla sina känslor hålls ofta vid liv, kanske till och med växer, genom diverse hinder, avstånd eller att någon eller båda parterna är gift, hinder som gör att ett djupare förhållande är nästan ”omöjligt”. Änglarna säger ”Förälskelsen är flyktig, kärleken är evig”. Förälskelsen är inte bara flyktig, den är ofta också en ”flykt”, vi mer eller mindre medvetet väljer att ta, från vardagens problem. Vi är mer benägna att bli förälskade när vi har det eländigt omkring oss.
Den djupa äkta kärleken kan vi aldrig ta för given, den måste vi jobba för. Att skapa trygghet och tillit i förhållandet, att veta att man finns för varandra både i lätta stunder och i svåra och att ta ansvar för att vårda kärleken. Vi måste här också tänka på att vi alla är olika, och att vi har olika sätt att visa kärlek på och att vi har olika behov. Själva kärleken är dock alltid densamma, det är hur vi visar den och tar emot den som är olika.
Ä-post: (se Hannahs förmåga).
”När ni är små får ni ofta höra orden; ”kärlek börjar med bråk…” Vilket ofta kan vara sant när ni som små barn ”retar” föremålet för intresset för att få uppmärksamhet, detta då ni inte vet hur ni ska visa ert intresse, eller att ni ej vågar visa att ni är förtjusta och därför väljer att istället ”låtsas” vara störande. Men när ni växer upp och får mer insikt i vad det innebär att vara kär bör ej kärleken börja med bråk.
För när kärlek visas genom kärlek kan kärlek bestå. Finner ni någon som får ert hjärta att klappa lite extra, var då uppmärksam på om ni vill visa det för vederbörande i hopp om att starta en relation. Eller om ni väljer att hålla er förälskelse mer på avstånd.
När ni växer upp har ni ofta idéer om hur kärlek ska se ut, hur den ska kännas och kanske också en bestämd uppfattning av er drömman eller drömkvinna. I de flesta fall är det sedan inte samma typ som ni faller för när ni väl blir förälskade. Att ”öva” på att vara förälskad i idoler eller människor i er närhet, som ni känner är ouppnåeliga, kan leda till att när ni är redo, hittar vad ni söker i en närvarande kärlekspartner. Det kan dock hindra er att se vad som finns framför er, om ni ständigt strävar efter att nå perfektion.
Det sägs att ni ej kan välja vem ni älskar. Men vad vi vill tillägga är att ni kan välja vem ni ger ert hjärta till. Ty det kan ibland vara klokt att trots en stark kärlek välja, att inte ge ert hjärta till någon ni tror kommer krossa det. Så när ni blir förälskade i någon finns där ofta ett mått av spänning och nyfikenhet på den andre. Ni bygger upp en bild av den andre, och ni får om förälskelsen är besvarad en chans att se om er bild stämmer med den verkliga personen.
Så när ni känner er partner på djupet vilar kärleken på en stark grund, eller så upptäcker ni att när förälskelsen lagt sig infinner sig ej kärleken. Förälskelse är ”före” att älska någon. När så detta ”före” blir ”nu”, då blir frågan ”älskar jag personen, eller har ”före” blivit ”efter” och känslorna är borta. En del vill alltid vara förälskade, och då förälskelsen blir ”vanlig” känns det som att kärleken är borta. Men det är en konst att veta om det är så, eller att kärleken djupnat i något tryggt, men ej nytt. För ”förälskelsen är flyktig men kärleken är evig”.
När är ni som lyckligast? I obesvarad kärlek? Besvarad kärlek? I förälskelse? I passion?
Passion är inte detsamma som förälskelse och definitivt olikt kärlek. Passion bygger på att det är en ”tillfällig” stark känsla, som ebb och flod. Den kan komma och återkomma, men ingen kan leva i hundraprocentig passion. Det är en kärlek som bygger på att ni vet att detta ej är varaktigt. Det är som en drog, en tillfällig sinnesförvirring, och att det kan vara lockande, men i de flesta fall är det förgörande. Passion väcker starka känslor, likaledes lidande, som åtrå och längtan och ni känner att ni lever. Men passion tar energi lika mycket som den ger. Det finns en anledning till varför de passionerade älskande i kärlekshistorierna i berättelsernas värld oftast dör. För passion är ej bestående, och ingen önskar eller kan leva med dessa känslor i det långa loppet.
Så vad är då ”kärlek”? Kärlek går ej att bevisas, men den kan dock visas. När ni väljer att inte leka med ordet ”kär”, men låta kärleken vara lekfull, kan ni hitta en djupare kärlek, som både kan vara trygg, men ändock ej tråkig. Att finna vad ni önskar i en partner och i er själv är första steget i att bygga en kärleksrelation.
Låt hjärta och hjärna gå hand i hand. Ingen finner en stark kärlek endast genom hjärtat, ty hjärtat kan vilseleda er. Likaså kan ej hjärnan välja själv, ty någon som ”ser bra ut på pappret” må inte få er att vilja leka med den. Så tag emot den kärlek ni vill och välj vem ni ger er kärlek till, så kan ni få en balans med kärlek, förälskelse och en gnutta passion.”
Nästa vecka fortsätter vi på tema ”Kärlek”. Välkomna tillbaka!