Att bli älskad utan villkor är väl något vi alla önskar oss, att bli älskad för den man är och inte för vad man gör. Men vad är egentligen ”villkorslös kärlek”? Betyder det att man kan bete sig hur som helst? Ska man låta sina barn göra vad de vill?
När Annmari var gravid med mig berättade hennes barnmorska om något hon bevittnat på väg till jobbet. Hon hade suttit på tunnelbanan, bredvid henne satt en äldre kvinna med ett gipsat ben, mittemot kvinnan med det gipsade benet satt en flicka i sjuårsåldern och bredvid flickan satt hennes mamma. Flickan tittade fascinerat på kvinnan med det gipsade benet och så började hon sparka på det. Inte hårt, men regelbundet. Mamman tittade på utan att säga något. Då sa kvinnan med benet: ”det gör inte ont när du sparkar men jag tycker inte om det, så jag vill att du slutar med det”. Mamman sa fortfarande ingenting och flickan fortsatte sparka.
Då bad kvinnan med benet att mamman skulle säga till sin dotter att sluta sparka, varpå mamman svarar ”hon får en fri uppfostran”. Barnmorskan berättar om hur hon och övriga passagerare nu var väldigt obekväma i situationen, att ha blivit publik i detta mindre drama. Då reser sig en tonårstjej upp och när hon går förbi gör hon en ”luftspottning” mot mamman medan hon kastar ur sig ett ”jag har också fått en fri uppfostran”. Därefter går hon av tåget. Det blev en slags befrielse hos passagerarna i detta att någon hade reagerat och flera klappade i händerna. Mamman och barnet gick av vid nästa station. Vad som sen hände med den ”fria uppfostran” förtäljer inte historien.
I Ä-posten här under kan vi läsa om att villkorslös kärlek handlar om att låta dem vi älskar få växa och blomstra på sin väg. Detta gäller i alla relationer, framförallt är det viktigt låta sina barn göra det. Ingen annan människa kan någonsin veta vad som är någon annans väg. Ska man då bara stå bredvid och låta den man älskar ta in på en väg som man tror kan ta en ände med förskräckelse?
Det är inte villkorslös kärlek att utplåna sig själv för någon annan, eftersom kärleken också ska inkludera en själv. För många av oss villkorar nog kärleken till oss själva än mer än till andra. Och den är lika viktig och det kan vi läsa mer om i Ä-posten härunder.
Ä-post: (se Hannahs förmåga).
”Att älska utan villkor och förbehåll är den renaste formen av all kärlek. Den kärlek, som går bortom tid och rum, från en själ till en annan. Men med ovillkorlig kärlek menas ej, att mottagaren bör agera hur som helst, för då är det inte kärlek.
Att älska är, att måna om den andres välmående, att vilja dela glädje och sorg. Att få kärlek tillbaka är viktigt för att själen skall blomstra. Att ge de ni älskar frihet, frihet att älska, att växa, att mogna och att leva är ovillkorlig kärlek. Men även kärlek, som är så djup och ren behöver odlas, för att växa. Att låta sina nära välja galet och stå bredvid och inte försöka hjälpa, är inte kärlek, det är rädsla. Rädsla att förlora den andres kärlek om man säger emot. Men kärlek är, att våga stå för det man tror på. Ingen vet helt vad, som är bäst för någon annan själ. Men alla är ni villiga att tro det.
Så att våga säga emot er älskade, då ni tro på vad ni säger är kärlek, och ej villkorad sådan, bara ren och skär omtanke. Men tar ni er kärlek från den andre, om den inte gör vad ni tro är bäst, då är kärleken villkorad. Ser ni skillnaden?
Att ha förväntningar och förhoppningar på era nära och kära är gott, och att hjälpa dem nå sin fulla potential är kärlek. Att älska ovillkorligt innebär att kärleken är lika stark då mottagaren tar egna beslut, som ej gå hand i hand med era. Och att om ni hade ”rätt”, ej säga ”vad var det jag sa”… utan då trösta och finnas där vid eventuella motgångar. Och om er kära får ”rätt” gläds med denna och medge, att ni inte visste ”bäst”. Då blomstrar den ovillkorliga kärleken i all sin prakt. Att lysa på någon annans bekostnad är inte kärlek, men att dela rampljuset, även då solen lyser på er, det är kärlek.
Att finnas för sin nästa och för sig själv är kärlek. Ty den ovillkorliga kärleken är även kärleken till dig själv. Den kärleken du ger dig själv har ofta villkor, och det som du anklagar dig själv för att vara ”fel”, är kanske det du behöver ge dig själv all kärlek för. Att försonas med sig själv och vara ett i kropp och själ, det är att älska den ni är, den som vi vet ni kan vara, och allredan är.
Men då kärleken till er själva är villkorad, stänger ni ute den kärlek ni kan få och alla förtjäna. Ty den muren, som då byggs mellan er och er, är den mur ni bygger runt er inför andra. Så att älska förbehållslöst, men ej utplåna sig,( ty det är ej kärlek,) det är livets väg. Då ni se er kärlek växa, ser ni all potentiell kärlek i världen. Att ta emot kärlek, är lika viktigt som att ge. Så om kärleken ni ge, ej har er själva som mottagare också, finns en mur i era hjärtan. Den ni älskar vill ni väl, och den som älskar er vill er väl. Om ni alla är i sann kärlek, så finns inga hinder, inga murar.
Att välja att ge sin kärlek till de som vårdar den är vägen. Ingen kan kräva kärlek åter. Men ni kan då välja att inte ge av er kärlek till de ni känner ej värdesätter den. Så att ge och ta är en cirkel, ett kontinuum. Då ni både ge och ta emot är cirkeln av kärlek hel, den flödar från själ till själ och alstrar mer kärlek, ju mer ni ger och mottager. Men då ni väljer att lämna kärlekens cirkel, kan ni alltid återvända. Den är evig. Så all kärlek är ren, även om det ej alltid upplevs så. Men den kärlek, som ej tas emot och alstrar mer kärlek, den kärleken kommer att nå någon annan, någon som vill ta emot den, någon som väljer att ta emot den med kärlek.
Lev och ta er kärlek till er själva också. Lys genom varje vrå av er, då hela ni är kärlek, så finns det bara kärlek. Ingen kan ta den ifrån er. Att älska är att lita på någon, att ge sitt hjärta och sin själ och, att den som mottager den är er kärlek värdig. Den kärleken som då existerar är alltid ovillkorlig.
Att ingå löften och måsten kan kväva den rena kärleken, om det görs av rädsla för att förlora kärleken. Den kärlek som ej är ömsesidig, är inte sann kärlek, ty den kärleken är alltid besvarad. Så vila i det, att ni alltid hitta er kärlek. För ni älska då tillsammans. Ingen kärlek är ensidig.” ∞
Nästa vecka fortsätter vi på tema ”Kärlek”, då om partnerkärlek och passion, förälskelse och kärlek. Välkomna tillbaka!