Frieri. Bröllop… Skilsmässa… Vad händer när kärleken tar slut?

frieri-brollop-skilsmassa

Ibland väljer vi ämne till bloggen utifrån tips från människor runt oss, och ibland inspireras vi av något som hänt i vår vardag. Det kan också vara något vi bevittnat ute på stan, eller kanske något vi läst eller sett på TV. Den här gången var det en väninna, som ville att vi skriva om “Förlorad kärlek”. Det kändes spännande, och det är ju också något som alla kan relatera till. Men det är ett stort ämne, så vi kommer ägna flera inlägg åt det.

Alla relationer kommer ju förr eller senare att sluta med en separation, om inte annat så skiljs vi till slut åt genom döden. Vi börjar med att skriva om “partnerskilsmässa”, där en eller båda parter har valt separationen. Vi gör så, eftersom det är ett någorlunda avgränsat område. V i fortsätter sedan nästa vecka med, hur det kan se ut när separationen sker genom döden. Sedan går vi vidare med hur det kan vara när en långvarig vänskap tar slut, och om sorgen och alla andra känslor, som följer när barnen av någon anledning tar avstånd från en eller båda sina föräldrar, och andra typer av separationer.

Här handlar det alltså om “Partnerskilsmässa”, och precis som vi kan läsa i Ä-posten här nedan är ingen skilsmässa den andra lik. Det som dock praktiskt taget alltid händer, oavsett om man varit den som tagit beslutet om att gå skilda vägar eller inte är, att man känner sorg. Om inte annat upplever man en sorg över framtidsdrömmarna, som nu inte blir av. “Att skiljas är att dö en smula” heter det i ordspråket. Vi kan i Ä-posten läsa om olika typer av separationer från vår partner, och om våra tänkbara reaktioner fyllda av allehanda känslor.

I Ä-posten står om hur svårt och omvälvande det än kan vara i separationen, så har vi ändå val att försöka hitta vägar för att nå framåt och inte fastna i bitterhet. Jag tänkte här bjuda på en liten tillbakatitt på en skilsmässa i mitt liv, och om hur jag försökte hantera den, själv och med hjälp av andra. Jag kommer inte gå in på detaljerna i skilsmässan, utan min avsikt här är, att berätta hur jag tillsammans md vänner lyckades vända något väldigt jobbigt till att bli en tid, som förutom tårar också kom att innehålla mycket kärlek och skratt. Hannah och hennes syster var små och det var mycket dramatik…

Då öppnade Stina och Per, några nära vänner, tillsammans med sina tre barn sitt hem för oss, och det som till en början var tänkt som en enstaka övernattning kom att bli till, att jag och flickorna bodde i deras källare i dryga två månader.

Under denna tid tog vi tre vuxna gemensamt hand om alla de fem barnen. Barnen kom att bli lite som “syskon”. De lekte tillsammans, och vi vuxna turades om att skjutsa barnen till skola och förskola. Vi hjälpte varandra, Stinas pappa var svårt sjuk, döende, och jag kunde ta hand om hennes barn, så att hon kunde vara mer hos honom på sjukhuset, och jag hade i min tur stöd av Stina och Per i min situation.

Mitt i det svåra som pågick i våra familjer fick humor och skratt ett stort utrymme. När barnen hade somnat på kvällarna hände det att jag, Stina och Per, allihop satt i deras stora säng och åt chips och godis medan vi tittade på någon film på TV. På kvällarna kunde vi också sitta vid brasan och prata igenom hela krissituationen och samtidigt långsamt blicka framåt.

En dag packade vi alla in oss i deras stora “minibuss” för en utflykt till Tekniska muséet. Vid biljettluckan stod det, att det fanns familjebiljetter. Per sa till kassörskan att han ville köpa en sådan, varpå kvinnan tittade mycket undrande från Per till Stina, till mig och tillbaka till Per. “Ja, det är mina båda fruar”, sa Per. Efter en kort överläggning med sig själv, gav kassörskan med sig, och vi fick slutligen vår familjebiljett. 🙂

Så började det bli dags för mig och mina döttrar att flytta tillbaka till vår lägenhet. För mig kändes det viktigt att då känna att det var en “nystart”, och jag som aldrig förut målat några väggar köpte färg och penslar och annat, som behövdes och så fick snart hela lägenheten en make-over. Stina och jag for till Ikea, där vi hittade en soffa, som skulle bli pricken över i:et. Det var ett utställningsexemplar, så soffan var inte inslagen och ganska klumpig att bära. Vi tog den på biltaket, och när vi kom fram till vårt hus var det rena “segertåget”, när vi stolta lyckades bära upp soffan de två trapporna till vår lägenhet.

Denna tid som vi fick tillsammans med Stina och Per och deras barn kom att bli väldigt viktig. Gemenskapen, kärleken, gråten och skratten bidrog till läkning hos alla. Det här var mitt sätt att läka, det finns många olika sätt och alla måste hitta sin egen väg. Det fina är att man inte behöver hitta en ny kärlek för att läka i sig själv. För även om vi hittat en ny kärlek, så är det vi själva som läker, men kanske med hjälp av vår nyfunna vän.

Ä-post: (se Hannahs förmåga).

“Alla skilsmässor är olika, så olika alla människor är, och så olika människor är med varandra. Alla människor passar inte ihop, och vissa som inte passar som par, kanske passar bättre som vänner. Andra har en passionerad kärlek, som ibland kan bli alltför stormig, för att göra någon gott.

När ni hör ordet skilsmässa, så gör ni alla era egna olika tolkningar. Ni gör det utifrån era erfarenheter och era värderingar, så ingen skilsmässa är den andra lik. Grunden är dock lika. Det är att den ena eller bägge parter väljer att vilja skiljas. När vägen framåt ej känns som den kommer att vara annorlunda än historien, och historien inte känns som en önskvärd framtid, så finns det olika vägar att ta. Kanhända ni då väljer, att vilja ändra er framtid, och känner ni att det ej går att göra med er partner så väljer ni oftast skilsmässa.

En skilsmässa är sällan lätt för någon av parterna, även den som önskat att separera kan få separationsångest, känna sig övergiven, ensam och börja undra om beslutet varit rätt. Det händer då att ni tror att ni fortfarande vill ha ett liv ihop med den ni har velat skilja er ifrån. Och med tro menar vi här, att hur mycket ni än velat skilja er, så kommer rädslan ofta upp, och då kan ni tro att ni är kära i er partner. Men om detta blir en nystart, så brukar det ändå sluta på samma vis, ett nytt uppvaknande, en ny skilsmässa, och då har er partner sårats två gånger. Men ingenting är rätt eller fel i detta sammanhang, för det finns de som väljer varandra igen, och att de kan hitta en lyckligare väg tillsammans när tiden att vara utan visade sig vara ohållbar.

När kärleken tar slut finns det många vägar att gå. Att vara vän med sin förre detta partner kan vara en väg. Men det sker inte av sig själv utan det behöver byggas på en gemensam grund av att ni faktiskt har vänskap, att det som höll ihop er ej endast var den romantiska kärleken.

Rädsla att släppa en person ni en gång hållit kär kan vara mången. Ni kanske är rädd för att vara ensam, att ni aldrig kommer hitta en ny kärlek, medan er partner gör det. Ni kanske är rädd för en ny vardag. Det kan vara rädsla för att såra er partner. Det finns så oändligt många medvetna och omedvetna känslor.

Att bli ställd inför att er partner vill skiljas från er när ni ej vill detsamma kan komma som en chock och leda till en djup sorg. Ni får höra att personen ni älskar och trodde älskade er inte längre gör det. Den ni ville dela ert liv med vill ej det mer. Detta är en förlust som likställs med en nära människas död. Och sorgen kan innehålla många känslor, skam, ilska, rädsla, övergivenhet, saknad, svartsjuka etc.

En skilsmässa som sker ömsesidigt kan även den väcka en sorgeprocess. En skilsmässa där den ena parten vill skiljas, men ej den andra gör än ondare.

En skilsmässa där den ena parten har funnit en ny kärlek är ofta den allra mest smärtsamma. Att lämnas för att ni vet att ni ej längre är er älskades älskade. Någon annan har krupit in i dennes hjärta och tagit den plats ni hållit som er. Det kan ge en fruktansvärd känsla, och livet kan kännas meningslöst. Men vad ni än gör efter detta, så är det ni som väljer er fortsatta väg att våga läka och inte bli bitter är det den bästa gåva ni kan ge er. Och den bästa vägen till “revansch” är att leva ett fulländat liv. Dock är vägen dit lika viktig. Att stänga inne känslor som saknad , och hoppa över de stegen och genast börja “leva loppan”, leder sällan till en varaktig lycka.

Som med allt som sker i livet behöver ni känna alla känslor och gå igenom dem, även de svåra, för att nå till en ljusare framtid. Längtan efter den ni skiljts ifrån kan vara svår, ibland är det er starkaste känsla, ibland tror ni att den är det. Det vill säga det är lätt att längta efter något ni inte har, det är svårare att släppa taget om det. Att ni ibland tror ni inte kommit över er förra kärlek behöver ej betyda att det är så. Så var snälla mot er själva, läk såren och känn sedan efter vilken känsla, som är er äkta känsla. Då kan ni gå framåt.

När barn är inblandade i skilsmässan är det en än svårare process. Att leva med någon kan vara nog så svårt vad det gäller olika syn på barnuppfostran. Men när föräldrar, som inte lever tillsammans, inte har samma syn på barnuppfostran, är det än svårare. Barnen har inte skiljts sig, det är de vuxna, och de vuxna behöver därav för barnen få en kontinuitet. Att vara samspelta och låta barnen hitta en ny vardag och trygghet är av största vikt.

Ett barn skall ej behöva välja en förälder, men likafullt bör barnens känslor beaktas. Alla barn vill inte leva en vecka hos mamma och en vecka hos pappa. Att låta barn ha en del i beslutet är inte att ge barnen makten, utan att inkludera dem i deras liv och framtid. Att våga välja om de vill det är viktigt låta dem.

Kärleken må vara slut, men valet att inte dra in barnen i ert drama är ett viktigt val. Att baktala den andra föräldern till barnet, sätter barnet i en omöjlig situation. Om ni är arga och besvikna på er före detta partner, dela detta med vem som helst utom med era barn. Det finns dock ett undantag och det är om barnet tar skada av den andre föräldern. Då inte bara bör ni agera, utan ni måste göra det. För er uppgift som förälder är att skydda ert barn, att älska det ovillkorligt, även när ni inte längre älskar den andre föräldern.

En skilsmässa är sällan enkel, men den kan mer eller mindre komplicera känslor gällande pengar och bodelning bl.a. Så när är det rätt att skiljas? När bör ni kämpa att hålla ihop? Dessa frågor kan endast ni svara på, och endast ni kan göra valen. Men kom ihåg att valen ofta påverkar fler än er själva. Så välj med omsorg, och vad ni än väljer välj med omsorg, och vad ni än väljer välj att vara omtänksam mot er och era nära i valen.”

Nästa vecka fortsätter vi med att titta på vad som händer när separationen sker genom döden. Välkomna tillbaka! Kontakt. Facebook.

 

Publicerad av Annmari Dohnfors, 2016-09-13 00:00