Det kan vara svårt att beskriva känslan/ordet glädje med ett annat ord, för glädje innefattar så mycket. Så glädjen är obeskrivlig. Men glädje finns av många olika slag.

Den härligaste känslan av dem alla är väl när glädjen spritter i hela kroppen, och känslan av livsglädje ökar och skrattet flödar och “smittar” sin omgivning. Det finns väl få tillfällen som är så härligt befriande, som ett riktigt fnitteranfall, där man inte kan sluta skratta utan fortsätter så att tårarna rinner.

Att glädjas åt någon kan vara en glädje utan skratt, mer som en kärleksfull känsla, som också sprider sig i hela kroppen, men på ett annat sätt en ovanstående.

Att däremot skratta åt någon, istället för att skratta med den, är något helt annat och inte snällt. Att göra sig rolig på någon annans bekostnad och där den personen såras är ingen positiv glädje. Ordspråket “Skadeglädjen är den enda sanna glädjen” är absolut inget vi ställer oss bakom. Nej, skadeglädje är inget att sträva efter, även om det kan finnas tillfällen då en person gjort något otrevligt, och som fått en konsekvens av det, då vi kan “unna” oss lite skadeglädje.

Men skrattet och glädjen, som vi alla strävar efter, den är inkluderande och inte exkluderande. Det finns många ordspråk och citat om “glädje”. Vi har valt ut några… Några ställer vi oss bakom, andra inte. 🙂

“Glädje är inte något som ramlar över oss, utan resultatet av ett medvetet sätt att leva.”

“Skrattar bäst som skrattar sist.”

“Den högsta glädjen ligger så nära smärtan, att den som smärtan har sina tårar.”

“Du undviker avund om du förstår att hålla din glädje inom dig.”

“Jag skyndar mig att skratta åt allt, för att hinna före gråten.”

“Glädje är själens hälsa.”

“De flesta har mycket att glädja sig åt om de bara hade tid.”

“Man ska inte vara ledsen för ett fiasko, för det gläder en massa människor.” (Liv Ullman).

Ä-post (se Hannahs förmåga).

“Glädje är en känsla som värmer er och som ger er hopp och livslust. Glädje liksom alla känslor bär ni inom er, även då den inte är i främsta rummet och den starkaste känslan just i nuet.

Det talas mycket om att välja glädje, och det är gott och väl, men detta tankesätt kan bli som en börda. Att när ni inte lyckas välja glädje, så känner ni er misslyckade och ni blir då än mindre glada. Ni kan då bli rädda att era nära och kära inte vill vara med er, och det ger då i sin tur en rädsla, att andra skall uppfatta det, som om ni inte försöker tillräckligt att vara glada. “För bara bestäm dig att vara glad, så blir du det…” För det är en omöjlighet att bara göra.

Men det som ni kan göra är att se, tänka och känna efter: “Vad är det i mitt liv som gör att jag inte så ofta känner glädje? Vad kan jag göra åt det?” Och sedan ta små steg åt det hållet. Då kommer ni till slut fram till glädjen, den som redan finns inom er, men som bara kan blomstra när den vattnas lagom mycket. Det vill säga likt en planta kan den torka ut eller övervattnas, och med det menar vi, att leta efter glädjeämnen i livet är att vattna den lagom. Att “tvinga” sig glad är att övervattna den, och det är än värre än att inte vattna den alls.

Glädje i sin natur är ett öppet hjärta, som sprudlar av livslust. Det är en av de mest positiva känslorna att känna. Glädje är eftersträvansvärt, för den är livsnödvändig. Därför pratas det så mycket om just livsglädje. Men det finns många fler varianter av glädje.

Ni kan glädjas åt smått och stort. Ni kan glädjas åt er själva och andra.

Att vara glada när ni gjort något bra är då att bli både glad och stolt.

Att ni kan glädja er när ni njuter av något ni tycker om, eller när ni njuter av sällskapet med någon ni tycker om.

Att glädjas åt att ni har det ni har, att ni är den ni är, är en form av kärlek.

Ni kan glädjas åt varandra, när ni får höra om någon som lyckats med något, eller med någon som överlevt en svår sjukdom, eller vad som helst. Då växer glädjen till en allmänmänsklig kärlek, och det gamla ordspråket “delad glädje är dubbel glädje” får här sin rättmätiga mening.

Men att även kunna glädjas i sin egen vrå för sig själv och för andra, är en lika viktig del. Att ni unnar er en glädje, som bara är er, även om den är glädje över någon annans lyckande. Kan ni se att det är en viktig del och en skillnad? För gläds ni bara när ni får visa det för varandra, så kanske ni inuti er ej känner samma tillfredsställelse vid de tillfällen, då ni inte har någon att dela glädjestunden med. Detta gör er då beroende av varandras glädje, och då kan ni inte glädjas ensamma. Men att hitta glädjen i er, leder till att den alltid är där i nöd och lust. Även i sorg, så bor glädjen inom er.

Så vad gläds ni åt? Vad är glädje som spritter i kroppen? Vad är glädje såsom i “ha ha-humorn”? Vad är glädje inom er? Vad är glädje omkring er och er emellan? Vad gör er glada?

Känn efter så kan ni välja att öka de sakerna, och då väljer ni glädjen aktivt, men ej som ett “att nu måste jag vara glad, jag har så mycket att vara tacksam för etc…” Utan en vald glädje, för ni väljer att göra det som gläder er och er omgivning. Det går att välja.”