Hur vet vi vilka vi är? När är vi oss själva? För att veta vilka vi är behöver vi se alla sidor av oss. Inuti oss har vi olika delar, som vi kan välja kalla delpersonligheter (inte menat som en personlighetsstörning). Dessas personligheter behöver samsas inom oss, och ju mer vi lär känna dem alla och de alla varandra, desto lättare har vi att “vara oss själva”. För det är ju inte så, att vi bara har en roll. Vi är t.ex. inte bara kassörskor, politiker, föräldrar, mor-far föräldrar etc.

Men vi visar inte alla delar av oss själva för alla, eller i alla sammanhang. Så att vara sig själv betyder inte, att vi alltid beter oss på ett speciellt vis, som vi har bestämt är vi. Utan det är så, att olika människor tar fram olika sidor hos oss. Olika sammanhang och olika situationer ger oss möjlighet att vara den vi är, men ändå olika. Till exempel har vi en roll på jobbet, och där väljer vissa sidor av oss att framträda tydligare. Hemma kan vi välja att visa andra sidor av oss. Detta betyder inte att vi inte är oss själva, utan att olika situationer kräver olika delar av oss. Och skönt är väl det, för som det sägs, så ska man ju inte “ta inte med sig jobbet hem”. Och visst beter vi oss inte likadant mot chefer och kollegor, som mot vår nära… som tur är… om vi vill behålla jobbet… och våra nära. 🙂

Därav är det viktigt för den egna utvecklingen, att “vara sig själv”, och att ha vänner av alla de slag, både de som är lika och olika oss. Alla åldrar, alla kön, alla nationaliteter. För det ger oss chansen, att få vara varje del av oss, lära av varandra och att kanske hitta ännu fler delar av oss, delar som vi kanske inte visste fanns. Och i och med detta tror vi, att vi skulle vara mindre benägna att döma varandra, för att vi då har en viss förståelse även för dem vi inte håller med och/eller inte riktigt förstår. Så vitsen är inte att sträva efter att bara vara en del av den man är, utan inkludera alla delar, men i samklang.

Det är viktigt att släppa fram oss själva och alla våra delar, men att inte dela alla våra delar med alla alltid.

Ä-post. (se Hannahs förmåga)

“Klarhet finns i insynen och då synen är inåt. Ett öga, som vänds inåt in i er själva och blundar en stund från omvärldens här och nu. Känn, vad ser ni? Känn, vad möter ni? Känn, vem möter ni? Vem håller hov i ert inre bal rum? Det är många som dansar där, och likt en dans så följer de varandra. Och ju smidigare de dansar, desto mindre kommer de att krocka i dansen.  Utan de kommer virvla runt, svirvla som ett enda flöde.

Ni har den möjligheten. Men kungens maskeradbal måste bytas ut. Maskerna på dansarna måste av. Så kan ni se vilka som gömmer sig bakom maskerna, och sedan bjuda upp var och en av dem till dans. Presentera dem för varandra, för desto mindre bestyr behöver ni då ha för att hålla dem sysselsatta. De kommer hitta samtalsämnen utan er hjälp och kontroll.

De bland damerna och herrarna, som tar för sig kommer fram först. Men glöm ej att ta en extratitt på panelhönan, kanske det är hon som är balens drottning. Vem vet? Jo, svaret är ni. Ni är den enda som vet. Så vänd blicken inåt, sprid ut musiken och bjud upp till dans.”