Rädda rädslan

Radsla eller inteRädslan har likt många andra känslor många ansikten. Vi kan vara rädda för naturkatastrofer, terrorism och våld runt om oss och i världen.

Vi kan vara rädda för personer i vår närhet och omkrets.

Vi kan vara rädda för saker som inte är rationella, men då halkar vi ofta in på fobier eller en slags “paranoid” rädsla, som inte har så mycket verkliga hot och faror att göra, utan mer om vad vi upplevt och om hur vi är som personer.

Ä-post- citat:

“Att följa sin rädsla är inte vägen att gå, för rädslan går alltid åt det hållit ni räds att den skall gå, och då går ni ju mot det ni är rädda för. Kan ni se det?”

Men om vi ser på våra rädslor med en viss distans, så kan vi se när rädslan skyddar oss från att vara oförsiktiga, och när rädslan hindrar våra liv. För rädslan i sig räddar oss inte från fara. Sitter vi på ett flygplan som störtar, så är det inte rädslan i sig som är orsak till att vi kraschar eller inte kraschar. Att vara rädd att dö i en jordbävning skyddar oss inte från jordskalv, men det gör inte heller att jordskalv dras till oss som en magnet.

Så det bästa är att se på vad vi räds, och sedan se vad sannolikheten att det kommer hända är, och därefter se vad vi kan göra för att skydda oss. Då har rädslan pekat oss i en riktning till lösning, ej till ökad rädsla. Så om vi bor i ett område med ökad risk för jordbävning vidtag då alla försiktighetsåtgärder, stärk huset etc. eller gör valet att flytta till ett mindre jordbävningsbenäget område.

Rädsla för krig och våld i världen är inte lätt att värja sig från. Nyheterna pumpar hela tiden ut läget i världen. I nuläget handlar alla nyhetssändningar om de fasansfulla terrordåden i Paris, och om hur skräcken sprider sig i världen. Vi som sitter framför Tv:n blir oftast skrämda, och vi lider med de som drabbas, samtidigt som vi räds för vår egen och våra näras skull.

Att leva i trygghet är nog en önskan som vi alla bär på. Sen har vi olika vis, som vi tror leder oss dit. Själva tror vi, att det aldrig går att kriga för fred. Det är helt enkelt en omöjlig ekvation. Men att undvika krig är ändå inte lätt när världen är i kaotisk oro. Det vi kan göra är att vara där vi är, vara vaksamma och försiktiga, men inte paniskt rädda, utan leva våra liv i fred och frid och hoppas att andra följer efter.

Att ha en våldsam person i vår närhet leder till en annan typ av skräck, en personlig skräck och denna bryter ofta ned oss till en skugga av vårt forna jag. Vi anpassar oss kanske för att “göra rätt”, för att inte bli straffade, kanske slagna… Den rädslan smyger sig på oss, vilket gör att den ofta är så långt gången när vi upptäcker den, att vi då är för rädda för att bryta oss loss från den våldsamme. Här är rädslan reell och nära inpå, vilket också ger en större möjlighet att påverka situationen, personen, och ta ansvar för att välja livet.

Skräcken till följd av gamla händelser är inbyggd i kroppen, och den behöver hanteras på ett fysiskt och ett psykiskt plan samtidigt, att ta en bit i taget och hitta en lösning, som leder bort från rädslan. Att veta att det skräcken handlar om är dåtid, inte nödvändigtvis nutid eller framtid. Att leva med denna rädsla, kan innebära stora problem i vår vardag. Här är det oftast värt, att ta en närmare titt på rädslan, och se hur vi kan leva med våra minnen, men utan att gå under.

Den irrationella rädslan i fobier och t.ex. panikångest hanteras bäst genom att se sannolikheter, och att ta en extra titt på varifrån rädslan kommer och vad den vill säga. Detta är ibland värt att jobba med och ibland inte. Det beror på hur mycket vår rädsla påverkar vår vardag.  Exempelvis om du är rädd för att åka ut i rymden, så kanske den rädslan inte är så mycket värt att träna bort. Däremot rädslan för att flyga eller åka bil är ett hinder, som är väl värt att titta närmare på. Återigen balans och en dans med hjärta och hjärna.

Utdrag ur Ä-post: (se Hannahs förmåga)

“Kära “Tilliten” och rädda “Rädslan”. Om rädslan fick ett namn, så skulle den kallas “följa John”, för den följer er rädsla och ger er en missvisande tro att den är er. Ni räds och då ni räds det, så väljer ni antingen att undvika det ni är rädda för eller att utmana det. Men i bägge dessa fall, så är det ändock rädslan som styr era val. Kan ni se det?

Så för att förstå att rädslan inte är er, och att nå en punkt där den ej styr er, så behövs medvetna val och en tanke som leder känslan och upplevelsen av rädsla. Att välja att lyssna till er kära “Tillit” och inte till rädda “Rädslan”, för “Rädslan” kommer alltid att vara rädder.

Så vem är då ni om ni släpper rädslan? Det är inte många som mer än kortare stunder riktigt har kunnat känna sig själv helt utan rädsla. Men det är värt att försöka. Ty en rädsla kan vara befogad eller obefogad, men den är på något vis alltid logisk i sin ologiskhet. Så kan den då vara farlig? Eller ligger faran i att inte vara rädd? Om ni räds, så uppmanar ni kroppen att vara beredd, men ingen orkar vara beredd på fara dygnet runt. Så det ni räds kanske ni sedan inte har ork kvar att undvika.

Vad är då faran i att inte vara rädd? Svaren är många och olika. Om ni tror att rädslan hindrar er från att råka illa ut, då tror ni att rädslan är er till hjälp. Men om ni ser en skillnad i att vara lagom försiktig och inte vårdslös, men ändock leva ett fullt liv, och att vara rädd, då kan ni känna att rädslan i sig inte är ett skydd. Ty de som är vårdlösa är inte modiga eller orädda. De är helt enkelt inte riktigt grundade.

För varaktig icke-rädsla, var noga med skillnaden i att trotsa sin rädsla och att släppa den fri. En nyansskillnad som är hårfin men viktig. För då, då styrs ni ej av en rädsla, utan av er, och då har ni en möjlighet att vara försiktiga när fara nalkas, men ej vara rädda för den. Då leder ni er själva mot ett friare liv, där ni inte styrs av rädslan och dess nycker.

Räds ej att inte vara rädd.  För livet är att leva och ge er en chans att njuta inom vett och sans. Styr era egna liv.”

“Rädslan har så många källor. Den springer ur sådant ni varit med om och av sådant ni inte varit med om. Det är därför rädslan så lätt kan ta över era liv. Kan ni se det?

Om ni hittar rädslans källa så kan ni laga denna läckande källa och läka. Kropp, själ, nutid, dåtid, framtid, allt genom att vara i kommunikation med rädslan, men ej i interaktion. Ej låta rädslan sända er på uppdrag, som rädslan vill nå eller inte nå. Utan sunt förnuft, intuition och erfarenhet samt sannolikhet. Sannolikheten för skada, vad är den?

Nästa steg. Är det värt det? Svaren leder er från, att rädslan styr vare sig till paralyserande, flyende eller fäktande handlingar. Räds ej rädslan. Ta bara inte dennes råd utan att tänka och känna själva.”

Publicerad av Hannah Dohnfors, 2015-11-24 11:30