Vi ger oss här i kast med temat ”Godtrogen eller misstänksam”. Är det ena rätt och det andra fel? Nej, vi ska nog som med det mesta i livet sträva efter balans, och att kunna göra en första bedömning av det som möter oss utifrån den. En alltför misstänksam person kan nästan ”förgifta” sin omgivning med sin misstänksamhet och personen själv kan gå miste om något bra, genom att inte våga tro att det är sant. En alltför godtrogen person kan å sin sida ställas inför tuffa uppvaknanden, att verkligheten inte var så fantastisk som hen trodde.

Annmari berättar:

Min bästis och jag hade en hemlig klubb, eller egentligen två, när vi var små, KHK (Kärlekens Hemliga Klubb) och SHK (Spionernas Hemliga Klubb). Jag tror vi var som mest aktiva när vi var nio till tolv år gamla. Vi hade många uppgifter att ta itu med och vi förde oftast journalanteckningar vid våra utryckningar. Jag ska inte berätta om alla dessa här utan hålla mig till det som hör till temat misstänksam – godtrogen.

Vi var i vår verksamhet mycket misstänksamma, och det skulle mycket till för att vi skulle överge en teori om något misstänkt och någon misstänkt. Något som illustrerar detta är historien om en man, som vi var helt övertygade om hade utfört de grövsta brott vi kunde komma på. För att ingen utanför SHK skulle kunna identifiera personerna vi hade under utredning hade vi alltid alias namn på dem. Mannen det nu handlar om gick under namnet ”Katten”. Vi spanade och spejade och en dag, som så många andra, smög vi diskret en bit bakom honom.  Vi var fast beslutsamma att vi denna dag skulle kunna avslöja honom. Han var vår största utmaning. Katten ledde vid tillfället sin cykel – redan det verkade för oss detektiver ytterst misstänkt – och så stannade han till vid en stor hög med ris iordninggjord inför stundande valborgsmässoeld. Vi iakttar honom med stora ögon, och då ser vi hur Katten släpper ned ett papper i kanten av rishögen – för att sedan cyklandes ta sig därifrån.

Nästan utan att kunna andas gick vi fram för att titta på lappen. Nu hade vi äntligen vårt bevis om Katten… detektiverna i SHK var på väg att avslöja denna farliga brottsling!!!  Vi böjer oss ned och tar upp lappen… som är tom. Det står ingenting på pappret, vi vänder på det men det står ingenting där heller. Ger vi då upp vår teori…? Nej, nej, självklart inte. Då blev vi ännu mer övertygade om Kattens kriminella verksamhet, och så tog vi upp vår spionpenna och skrev på den tomma lappen ”ni är upptäckta EA med kumpan”. Därefter la vi tillbaka lappen och sen väntade vi och väntade på att Kattens kompanjon skulle dyka upp… Om han gjorde det… det förtäljer inte historien.

I ovanstående berättelse gällde misstänksamheten, annars ligger jag nog lite mer åt det godtrogna hållet. Vill man av någon anledning lura mig med en ”osannolik” berättelse, så är det nog stor sannolikhet att jag tror på den.

En dag när Hannah och hennes syster var små hade de varit med mig i tvättstugan som låg en bra bit bort från vår lägenhet. Vi hade mycket tvätt och jag hade därför, efter avslutad tvätt, kört fram bilen utanför tvättstugan och så gick vi i två omgångar bärande på tvätt ut till bilen. Jag hade varit väldigt ”godtrogen”, eller snarare dum för jag hade lämnat handväskan kvar i bilen. När vi efter mindre än en minut återkom till bilen hade någon slagit sönder rutan och tagit väskan. Vi blev alla upprörda, men Hannah reagerade med att säga ”det måste varit en skata som tagit den, för en människa skulle väl aldrig kunnat göra så”.

Hannah berättar:

Jag minns precis som de flesta andra i detta land när jag hörde att vår statsminister Olof Palme hade mördats. Jag var bara 8 år… och på den tiden fanns ju inte mobiler o datorer som gjorde att även vi barn hade konstant tillgång till nyheter. Utan jag hörde lite här och där, och på barns vis drog jag mina egna slutsatser… När jag var ute och gick tittade jag misstänksamt och oroligt på alla jag mötte rädd att mördaren gick där mitt i folksamlingen…

Men en dag minns jag mycket tydligt. Jag och familjen var i Farsta Centrum på torget… gående mot oss ser jag en man som jag tyckte såg mycket farlig ut… han var jättestor och hade massor av tatueringar, och så hade han en plast gorilla hängande som halsband… Då ”bestämde” jag mig för att gorillan var ”tecknet” på att det var han som mördat Olof Palme. Jag blev jätterädd att själv bli mördad då jag nu sett honom och han sett mig… Jag vågade inte berätta det här för någon, så jag gick och bar på detta inom mig. Några veckor senare var jag hemma hos en kompis och vad ser jag där om inte en likadan gorilla stående på en hylla?  Men tvärtemot min mor när hon var liten, så omvärderade jag genast detta nya fakta och insåg att gorillan inte var ett kännetecken för Palmes mördare…

Här nedan ger änglarna sin beskrivning.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Alla föds ni med en vilja att tro alla om gott. Ni föds dock också med en vaksamhet ,som kan utvecklas till misstänksamhet. Det lilla barnet behöver vuxna som tar hand om det, så det behöver tro dem om gott, däremot blir de flesta barn lite rädda eller misstänksamma när det kommer främlingar. Så både det godtrogna och det misstänksamma finns med er alla från start. Vad som sedan händer i era liv med människor runt er tillsammans med er personlighet kommer att göra er mer godtrogna eller mer misstänksamma. Om vi tänker oss ordet god- trogen, så är det ju att vara trogen det goda, det vill säga att vilja tro på godheten i andra människor. Men det är en stor skillnad mellan att vilja tro gott om människor tills det motsatta är bevisat och det godtrogna i bemärkelse av lättlurad, där tron om gott gör, att ni inte tänker efter om de människor ni vill lita på verkligen är pålitliga. Den formen av gottrogenhet kopplas mer samman med en oförmåga att tänka kritiskt och utvärdera människor och situationer.

Det vi önskar ni lägger i ordet godtrogen är alltså att vara trogen det goda, tro gott om människor, men ändock inte vara ”blåögda” som det heter, utan förvänta er det bästa, men ändock vara aktsamma med vem och vad ni lägger er tillit till. Att våga tänka ett steg till att lita på att ni inte behöver lita på alla. Att med hjärta och hjärna hand i hand lära er av era erfarenheter, bedöma varje ny bekantskap efter denne och ej efter de som kommit före den. Att vara lagom försiktig, inte ge er tillit till någon innan ni vet om denne är pålitlig, men ej heller misstänka det värsta om den innan ni vet vad hen går för. Som i allt annat är balansen viktig, att tillåta sig både att tro det bästa om folk, men ändock tillåta er att vara misstänksamma eller framför allt vaksamma tills ni vet var ni har personen.

Så vad är så misstänksamheten? Den är i lagom doser nödvändig för överlevnaden. Om ni som barn litat på en vårdgivare som sedan har misskött er eller övergivet er, så lär ni er tidigt att bli misstänksamma både mot dem som verkar snälla och de som redan vid första anblicken verkar mindre goda. Det kan leda till att ni då missar att se de som verkligen vill er väl, ty er tillit är då skadad. Om någon ni litat på sviker er är det inte bara att det gör mer ont, för att denne visat sig vara opålitlig utan det leder till att ni kanske omvärderar allt och alla er i era liv. Om det är någon ni ej litat på från början som visar sig vara opålitlig, så kan det antingen stärka er då ni vet ni känt rätt eller så läggs det ändock i samma fack av folk som ni litat på och som svikit er.

Misstänksamhet är i viss mån nödvändig för en överlevnad, men så är även tillit och tron på att det goda skall segra. Så när ni går genom livet var ej misstänksamma mot allt och alla, men tro ej heller att alla ni möter är era vänner.. Ta tid på er innan ni dömer och bedömer människor och situationer, och var alltid redo att ompröva era teser om människor och situationer när nya fakta och nya känslor dyker upp. Om ni försöker följa med livet, ej spionera på dem ni ej litar på, ej heller blunda och låta andra leda er, ge er själva tron och misstron, och att tro på någon och ha missdömt den är bättre än att misstro någon och sedan se att denne var trovärdig. Så lev ert liv i hopp om det goda, men räds ej tvivel.”

Kontakt. Facebook.

Välkomna tillbaka nästa vecka!