Att nationalism och fundamentalism funnits i alla tider behöver vi bara titta bakåt i historieböcker och till och med i bibeln, för att se. Så varför har vi människor så svårt att dra lärdom av det förflutna? De flesta krig skulle gå att undvika om vi lärde oss att se, att vi alla är människor som befolkar samma jord. Vi är alla lika och vi är olika, men vi är alla sammanlänkade och vi delar att vi är människor.
Många av oss har förstås en förmåga att lära av det som skett, men som med det mesta här i livet, så är det lättare att lära av egna misstag än av andras. Detta i både mindre och större skala. För i mindre skala är det viktigt, att låta barn växa upp genom att lära sig av sina misstag. Men då det handlar om större misstag önskar vi ofta att vi kunde skydda barnen, och istället få dem att lära av de erfarenheter, som de som kommit före gjort.
Vad det gäller nationalism, så är det svårare för människor att lära från det förflutna. För många nationalister tror på allvar, att det inte är samma sak det som hände då och det som händer nu, för de har ju ”rätt” i sina åsikter, och de har ”rätt” till sina åsikter. Till viss del är det sant att åsikten är deras, men det är som med allt annat vad man gör med sina åsikter som räknas. Om några har en åsikt om att alla som inte tillhör deras ras eller religion skall utplånas, så är det aldrig en grogrund för fred och gemenskap. Men det är först när de försöka sätta denna åsikt i praktik och utsätta och avrätta andra, som det gör en synlig skada. Dock behöver dessa åsikter ersättas av nya synvinklar, för att få nationalistiska fundamentalister att öppna ögonen för en större värld.
Att skapa en nationalist går genom att välja att bara visa denne en sida, en vinkling av världen. Men varje mynt har två sidor, så för att omvända en nationalist till en öppen tillåtande människa behöver man visa hen att inget i världen är svart eller vitt. Om alla tänker så att man bara kan vara bland helt likasinnade, så skulle alla vara helt ensamma, för ingen människa är ju en annan helt lik. Vad skulle då hända om vi alla var likadana? Ja, världen skulle inte utvecklas, vi behöver olikheter och inte kopior av varandra.
Alla nationalister har egentligen inte specifikt sökt sig just till den ideologin. Många av dem är egentligen ute efter gemenskapen i en delad åsikt, och så faller de rakt in i den första bästa gemenskap som dyker upp. Vilket kan vara inom nationalismen, en sekt eller något annat. Jag (Hannah) hade en vän som växte upp under svåra familjeförhållanden. Hen hade vänner men inte någon riktig ”familj”. När hen så fann en ny ”familj”, så råkade det vara bland ett gäng nationalister. Hen blev uppskattad och omhuldad i denna gemenskap, och hen kände sig delaktig och trygg, hade fått en ny ”familj”. Hen tyckte sig uppleva det som varje barn bör känna när det växer upp. Skillnaden är att tryggheten i en sund familj inte vilar på huruvida barnen delar föräldrarnas åsikter eller inte. Medan en ”nationalistisk familj” väljer och väljer bort sina medlemmar enbart beroende på deras åsikter. Den ”familjens” kärlek kan därför aldrig bli villkorslös. Men det kände inte hen och många med hen. Det var inte hens egna åsikter, men lockelsen låg i gemenskapen. Tack och lov hittade hen en ny trygghet och kom ifrån nationalisternas grupp.
Vad vi anser och vad vi vet att änglarna alltid betonar är att vi behöver vara i balans. Att bli fanatisk i vad det än är, är inte vägen. För då dessa gemenskaper bygger på krav att tycka lika, vara lika, är det en falsk trygghet. Ingen ovillkorlig vänskap. Om alla kunde se det, så skulle fler dra sig ifrån allt vad nationalism och fundamentalism står för. För alla behöver vi bli älskade villkorslöst. Vi behöver veta att vi kan förändras och ändra åsikt, utan att vi blir utstötta. Och det är just vad som sker om gemenskapen bygger på hat mot andra istället för kärlek till varandra.
Då det är många som har dessa nationalistiska fundamentalistiska åsikter bad vi Änglarna hjälpa oss förstå hur det kan komma sig. Den texten följer här.
Ä-post: (se Hannahs förmåga).
”I alla tider har det funnits nationalism och fundamentalism. Det som varierar är vad som anses ”rätt” och vad som anses ”fel”. En annan variation är styrkan i nationalismens krafter och lockelser. I varje människa finns en önskan, en längtan och ett behov av att tillhöra. Tillhöra i något större sammanhang. Detta kan manifestera sig i nästan vad som helst. Det finns tillhörighet som är positiv och inkluderande, utan att exkludera andra, och med det inte göra något ont mot dem som ej tillhör deras grupp. Sedan finns det tillhörighet som bygger mer på exkludering än på inkludering. Även här finns det gradskillnader. Om gruppen gör något ont mot dem som ej får vara med, eller om de endast blir exkluderade.
Så när dessa grupper består av nationalister, vad händer då? Låt oss ta ett exempel; en ung man som vill tillhöra något större. Han är inte troende så religion är inget att tänka på. Han tycker om att ha likasinnade runt sig, så han letar efter människor som ser ut som han gör och som är som han är. Han väljer sina värderingar efter den han är, och när han väl börjat se sig själv som den ”rätta” mallen börjar han se andra som ”fel”. Alla som ej är som han, ser ut som han, är ett hot mot honom. Och när hotet är att vara annorlunda riktas det ofta mot en person med en annan hudfärg och nationalitet. Den unge mannen blir mer inskränkt och toleransen för olikheter minskar. Han kanske börjar att bara umgås med dem som tycker som han, och då växer hans åsikter. Han hittar en gemenskap i att vara likadan som andra. De hittar en gemenskap i att vara olika andra, och dessa andra som är olika blir då ”fel” och de själva ”rätt”. De vill fortsätta vara ”rätt”, och således vill de ej ”smittas” av de som är ”fel”.
Då uppstår ett ”vi och dem”, och när det dras till sin yttersta spets handlar det sedan om rasbiologi. Att inte vilja blanda sitt egna ”rätt” med någon annans ”fel”, det vill säga umgås eller bilda familj över rasgränserna. De flesta som blir nationalister blir det inte över en natt. Det är en längre process, som kan komma av att vilja tillhöra något eller genom ”grooming”, där en nationaliströrelse succesivt drar in människor i sin gemenskap ett steg i taget.
Längtan efter tillhörighet är på gott och ont. För att tillhöra något är gott, att vara stolt över den ni är det är gott. Men att i detta sätta ett likhetstecken med att allt annat, alla andra är fel, det är av ondo. Ty livet berikas av människors olikhet, av att öppna dörrar och hjärtat för nya bekantskaper, nya kulturer och att våga plocka godbitarna av olika religioner, olika politiska läger och olika kulturer.
Det enda konstanta i livet är förändring, men en fundamentalist och/eller nationalist vill stoppa förändring. Detta går ej, lika lite som det går att stoppa tiden, allt och alla förändras med tiden, av tiden och av vad som sker under tiden. Så nationalister och fundamentalister krigar för något de aldrig kan vinna. Detta i sig ökar deras hat och hot av det främmande. För hur de än väljer så går det ej att backa tiden. Men ju fler människor de får som ansluter sig till sin grupp kan de leva i en illusion av att de kan förändra hela världen om de bara tar bort alla, alla andra som ej delar deras världsbild. Kärnan i nationalism är inte ond från början. Det är vad nationalisterna väljer att använda den till som skapar hot, hat och krig. Om kärnan är att vara glad över att vara den ni är att ha den ras ni har, att leva i det land ni gör, då har ni plockat essen och essensen i att vara del av er nation. Men när det blir till vi emot dem, vi är rätt, ni är fel, då växer olikheterna och människorna börjar hata de som ej är som dem.
Nationalism har alltid funnits. Från att människor var mer bundna till sin födelseort till att nu kunnan flyga och flytta vart de vill, har det dock hänt mycket. På många sätt har resandet öppnat dörrar och hjärtan till andra platser, länder, kulturer, religioner, människor och även andra länders matkultur. Men trots detta har det också uppstått en stor klyfta, det vill säga de som ser sig som förmer vill gärna resa till andra länder på semester, men de vill inte att människor från andra länder skall komma till deras land och beblanda sig med dem. Det blir mer av ett ”ni- och vi” – tänkande trots att världen rent objektivt sett blir ett större vi.
Länder samarbetar, och människor reser frivilligt av längtan till andra platser eller flyr undan krig och svält. Världen blir en och det ökar då nationalismens motkraft. Så likt allt finns det två sidor av samma mynt. När världen behöver enas kommer det alltid finnas de som ställer upp, och de som endast värnar om sin lilla plats på jorden. Nationalister gömmer sig gärna bakom att de vill ”sitt” folks bästa, men i själva verket är det endast sig själva de bryr sig om. Så om varje nationalist skulle se sin vän och bundsförvant för vad den är, det vill säga en människa som egentligen inte bryr sig om dem heller, så skulle fler tänka till… Det är endast för att det ”passar” dem att dela åsikt, att stänga andra ute. Men det går ej att stänga vissa ute, utan att stänga sitt hjärta även för dem vid sin sida.
Så när världen blir större blir nationalistens värld mindre. Alla lever på samma jord, oavsett huruvida tiden har givit olika indelning av länder och städer, så förändras aldrig det. Ingen kan separera sig från det om de ej flyger till månen. Jorden innefattar hela världen, så varför inte vara jordnationalist?”
Välkomna tillbaka nästa vecka då vi fortsätter med att då fråga Änglarna hur vi bäst kan bemöta dessa krafter!