I förra veckan tog vi upp hur vi kan försöka förstå nationalismens krafter? Nu vill vi och Änglarna fortsätta med frågan hur vi kan bemöta dessa krafter, åsikter och människor som har dem.
Änglarna använde sig av fotbollsmetaforer och därav tänkte vi göra likaledes. Om vi exempelvis talar om Zlatan, så har de allra flesta en positiv känsla, han ”går hem” hos nästan alla. Zlatan spelar fotboll i landslaget, då representerar han Sverige och det svenska laget. Men däremellan har han också spelat i många klubbar i många olika länder. Således har han inte bundits till bara sin nation, utan kunnat kämpa lika hårt för vilket lag och land han än representerar. Zlatan är dock svensk och dessutom svensk med en utländsk bakgrund. Därav blir han ett perfekt exempel på värdet av att inte vara en nationalist, men ändå kunna vara stolt över sin nation och spela för Sverige. Att fotbollen är viktigast, så laget han representerar blir hans, även då han spelar i andra länder.
Om vi nu tänker på detta så vore väl drömmen att vi alla kunde vara inkluderande och inte exkluderande. Att inse att människor har samma värde var än i världen vi kommer ifrån, var än i världen vi för tillfället befinner oss och för vilka vi än jobbar. Som uttrycket ”for the love of the game” är det kärlek till alla världens ”fotbollsspelare”/människor, som är vägen till gemenskap och till och med nödvändigt för framgång. Fotboll eller andra sporter är dessutom något som går över nationsgränser, språkbarriärer och politisk tillhörighet. Alla kan vara med oavsett om vi talar samma språk. Det är inte för inte som lagsport är ett oerhört effektivt sätt att möta varandra i och också lära känna nya människor. Att detta är en väg att integrera nyanlända i Sverige.
Och dessa metaforer kommer från oss som inte ens är några fotbollsfantaster eller ens är speciellt kunniga i ämnet, men ändock förstår dess värdeJ. Kontentan i bemötandet av nationalister kan ses som att inte börja med att ”ta bort” deras åsikter, utan inkludera personerna till en vidare vy, en bredare förståelse och en ny värld, och då hoppas på att deras åsikter ändras genom detta till en mer kärleksfull hållning. Att inte skapa gemenskap på exkludering utan inkludering och våga lära sig nya saker på vägen.
Ä-post: (se Hannahs förmåga).
”Att tro att ni kan ändra någon annan genom att säga att ni vet att den har fel är inte vägen. Det är det säkraste sättet att få er ”meningsmotståndare” att låsa sig fast vid att hen vet att ni har fel. Nationalismen bygger som bekant på motstånd mot det annorlunda, de som ej är som ni. Att då ställa er som en motpart leder ofrånkomligen endast till ett än större ”vi och dem” tänkande. Nationalismen bygger också på att vara lika vissa, att vara bland likasinnade, att tillhöra. Alltså är inte vägen att ”ta bort” deras tillhörighet. Att slå hål på deras illusioner av världen får dem ej mer vänligt sinnade mot er. Kan ni se det?
Om vi byter ut nationalisten till exempelvis ett barn, och lägger in ett liknande scenario. Barnet vill vara med och spela fotboll. Alla barnets vänner spelar fotboll, det är så roligt med en lagsport, lagkamrater. Det är roligt att spela fotboll men än roligare att vinna spelet. Låt säga att vi tar bort fotbollen från barnet, säger att det inte längre ska spela fotboll att fotboll inte är något för barnet. Tror ni då att barnet skall tacka er och säga ”okej, jag förstår”. Samma sak är det med nationalister, att säga till dem att deras tillhörighet är fel ger dem ingen önskan att lyssna på er eller att lita på er. Ni blir då bara ”dumma vuxna” som inte fattar någonting. Den bästa vägen är att inte ta bort deras tillhörighet, men att istället försöka vidga deras vyer, att lära dem att det finns något annat större att tillhöra. Att motståndarlaget också är fotbollsspelare, bara att de inte tillhör samma klubb.
Att våga vilja öka medvetenheten, att bli nyfiken på omvärlden. Inte bara ta bort deras värld, utan lägga till nya delar till den, tills den världen de lever i blir större. Och när den blir större desto mindre av den riktiga världen är det som nationalisten ej ser i sin värld. Detta är lättare sagt än gjort. Men vägen är att inkludera även de som ni ej ser som vänner, ty då ni gör det kan ni öka deras tolerans, och då kan de få ta del av en verklighet de blundar för.
Om ni alltid har era ögon öppna är det lättare att öppna andras. Med detta menar vi inte att ni bör bli vänner med nationalister som ni ej delar åsikter eller annat med. Men vi talar här om den vägen som det är störst chans att de hittar en ny väg. Ni har er fulla rätt att välja att inte involvera er, men vill ni förändra, så är vägen att lägga till en större värld, ej att ta bort.
En fotbollsspelare som har lyckats, spelar fotboll för det lag som köper den. Hen spelar fotboll för världen, ej för ett enda lag. Så om nationalister kan se det, att de kan vara de som de är var än de är, vilka de än har runt sig, så kan de se att de ej behöver vara nationalister utan världsmedborgare, som delar sporten, livet lika mycket med dem som ej är som dem, som med de som är som dem. Då kan ni nå en bit på väg.”
Välkommen tillbaka nästa vecka!