Hur hittar vi oss själva?

 

Hitta sig sjalvAlla har vi nog haft våra funderingar kring vem vi är, och varför vi är som vi är. Det finns inga enkla svar på någon av dessa funderingar, för vi är ju så många delar, vi har så många sidor. Vi har vår personlighet, vår person och vi har mängder av olika sidor av oss själva.

Vårt inre har fler sidor än vårt yttre. Så när någon säger, att “jag var inte riktigt mig själv i den situationen”, så är det en sanning med modifikation. För vi kan egentligen aldrig vara någon annan än den vi är.

Men sen kan vi vara mer eller mindre genuina mot vårt så kallade” sanna jag”. Vi kan spela olika roller, skådespelare gör det hela tiden. Men även med någon annans manus, så ger vi ändå lite av oss själva i rollen. Så när vi spelar ett spel är vi kanske inte vårt genuina själv, men vi styr själva vad vi gör, och därför kan vi inte frånsäga oss att det ändå är vi.

Av olika anledningar kanske vi inte vågar visa upp vårt inre. Det kan vara så att vi inte tycker att vi passar in i vår omgivning, och så “låtsas” vi för att smälta in, antingen för att vi inte vågar visa oss “annorlunda” eller att vi helt enkelt inte “orkar” gå emot strömmen. Ändå är det oftast så att vi människor reagerar på när det inre och det yttre inte går ihop, även om vi inte riktigt kan känna vad det är som inte stämmer. En person som inte är genuin vad gäller t.ex. sina åsikter blir ofta inte bemött på samma vis, som en som verkligen har dessa åsikter.

Det är inte helt ovanligt att vara rädd för vad som skall hända om andra “upptäcker” vem vi egentligen är där innanför skalet. En vän till oss uttryckte den rädslan, när hon låg inför döden. Hon hade tankar på hur det skulle bli när hon kom över på andra sidan, och hur änglarna skulle se på det hon försökt dölja av sig själv. Vi fick ett bra samtal om detta, och om att vi inte kan dölja något för den andliga världen även under livet och att vi alltid är älskade. Dessutom var hon en väldigt god människa, som absolut inte hade något att frukta.

Varför känns det då så viktigt att finna sig själv? Är det viktigt eller är det något tidstypiskt att vi vill lära känna oss själva, läsa självhjälpsböcker och vara upptagna med att utöka vår självkännedom.

Som med allt annat, så är det viktigt att leva i en värld av balans. Där vi kan hitta vår väg, vad vi vill vara, vad vi är och vad vi kan bli, men ändå inte lever våra liv enbart på en inre resa utan att också resa i den yttre världen. Det vill säga leva här och nu och koppla ihop oss med det som sker runt oss. Inte bara söka inåt, och försöka uppnå en så hög självkännedom som möjligt, genom att försaka den yttre verkligheten. Genom våra lyckanden och misslyckanden formas vi under resans gång.

Balansen behövs, för utan att interagera med omvärlden skulle inget fungera. Om alla ständigt var på egna inre resor, alla satt dygnet runt som eremiter och mediterade, så skulle självkännedomen inte kunna appliceras i “verkligheten”.

Så balans är vår väg, inre och yttre, att lära känna oss själva, lära känna varandra och vilka vi är i olika människors sällskap. Då finner vi oss och varandra.

Härunder följer en liten “manual” om hur vi kan göra för att hitta oss själva.

Ä-post: (se Hannahs förmåga).

“För att “hitta” sig själv, behöver man faktiskt vara “borta”. För det som redan är framför er, inom er och tillgängligt går ju inte att finna, för det finns redan i er hand. Så på det viset är det enda sättet att “hitta” sig själv att först “tappa bort” sig själv. Förstår ni skillnaden?

Så för att känna sig vilse måste man veta, att man inte är på hemväg. Det är då möjligheterna växer. Alla vägar bär till Rom. Alla vägar bär till självkännedom. Så bli inte oroliga när ni känner er vilsna, när ni ej tror er veta vad ni vill. För där och då finns möjligheten att hitta den till synes och till kännes osynliga oupptäckta skatten. Men för att hitta måste ni söka.
Det är steg nummer två.

Så steg ett; “Tappa bort” er.
Steg två; Leta.
Steg tre: Finna.

Så om alla val är era val. Vad väljer ni då? Hur väljer ni “rätt? Att inte välja av oro, rädsla, slentrian, brist på andra val eller att andra redan valt. Om svaret finns i er, så har ni hittat er själva. Om ni ej känner att er intuition leder er rätt, då behöver ni fortsätta leta. För när ni väl hittat hem och er själva, då vet ni att ni funnit det. Då väljer ni från er själs goda omdöme, och ni väljer er själva, inte själviskt, utan vad just ni vill. Den dagen då vet ni. Så om intuitionen leder er “fel”, är det “rätt”, men det kanske inte alltid blir en omedelbar tillfredsställelse av att ha nått sitt mål. Ty ni ser ej hela vägen, och en väg som tycks “fel” kan vara “rätt”.

Så åter vänd er inåt, vänd er utåt. Länka det inre och det yttre av er, och länka sedan det med mänskligheten, situationer och platser. Då är vägen rak även då den svänger. För ni behöver ej likt Hans och Greta lämna ett spår för att hitta hem eller bli räddade. Ni kan vara trygga i att rätt tid och rätt plats gäller även er.”

Nästa vecka återkommer vi igen. Varmt välkomna! Kontakt. Facebook.

Publicerad av Annmari Dohnfors, 2016-08-30 00:00