“Du kallar dig jag, men det är ju jag, som är jag!” Hur blir det egentligen när alla är jag, alla är du, alla är ni, alla är vi, alla är oss och alla är dem?

Jag, jag, jag skriker 2-åringen och stampar i golvet. Jag, jag, jag fortsätter narcissisten att hävda livet igenom. 🙂

Frågor kring jaget och jagets utveckling haralltid intresserat filosofer och psykologer, Freud, Jung och många fler… Vi tänker inte referera till dem här. Vi ställde som vanligt frågan till änglarna, och här nedan i Ä-posten finns deras syn på detta att läsa.

Vi här i Sverige är priviligierade. De flesta av oss har våra basala behov tillgodosedda, och därför kan vi kosta på oss att hänge oss åt dessa frågor och funderingar… Lever man i krig, utan bostad och mat för dagen finns inte det utrymmet.

Vad vi i Ä-posten har att ta till oss här, är bland annat att vi alla har lika värde, ingen har ett högre jag än någon annan. Detta trots att jaget ständigt utvecklas. Det vi och änglarna menar med att ingen har ett högre jag än någon annan är, att det egentligen inte finns någon rangordning mellan människor, och att vi alla är sammanlänkade med varandra.

Rangordning kan ändock ske både medvetet och omedvetet. Det finns människor som mer eller mindre graderar sig själva högre eller lägre än andra. Detta “högre” handlar inte om det som i psykologin kallas “det högre jaget”, vilket är något helt annat, som vi inte går in på här.

Inom oss bär vi hela vår historia med en serie av händelser, upplevelser, känslor från olika tider i vårt förflutna, och allt detta finns nu samtidigt här i nuet. Allt sker över en tidsaxel, men samlas ändå alltid i nuet. På samma vis finns också framtidens händelser, som också sker över tid, samlat redan i nuet. Och allt detta upplever jaget.

Det pågår en ständig utveckling, och ändå är vi alltid samma jag. Detta är nog något som vi alla upplever mer ju äldre vi blir, att vi inuti känner oss likadana. Min morfar pratade mycket om det, att han inuti var “lika ung” som han alltid varit. När han blev förälskad i Kerstin vid närmare sjuttio år, så kändes det precis lika “pirrigt” som när han var ung. Om Eriks och Kerstins historia finns att läsa i inlägget “En berättelse om kärlek…”

För de som varit med någon vid livets slutskede och sett när döden inträtt, så upplever många att detta känns det som en tydlig gräns. Det syns att själen lämnat kroppen, och det som finns kvar är ett tomt skal. Jag brukar säga att det ser ut som en skyltdocka. Däremot kan man ofta då känna närvaron av själen runt om i rummet. Som vi kan läsa i Ä-posten så kan inte kroppen leva utan själen, medan själen överlever kroppen. Detta trots att här i livet på jorden hör kropp och själ ihop.

Härunder kan vi läsa hur änglarna beskriver jaget, själen och kroppen.

Ä-post: (se Hannahs förmåga).

“Flyktig är den del av själen, som uppfattas som jaget, ty den är sprungen ur ord och handlingar och upplevelser. Men själen är bestående, ren energi som alstrar kärlek och medmänsklighet. Själen tillhör inte kroppen, men själen bor i kroppen, och det kan här bli en förväxling; “vad är jag, som är min kropp, och vad är jag som är min själ?”

Att hitta hela sanningen går inte utan att ta dem samman, ej separera kropp och själ. Men att på samma gång se, att själen överlever kroppen, men kroppen lever ej utan själen. Så själen är jaget, och jaget bor i kroppen och delar därav kroppens upplevelser, glada och lyckliga, som sorgsna och smärtsamma. Själen vet att den är fri, men i kroppen är den bunden. Om fri energi skall bindas, krävs ett samarbete mellan kropp och själ. Ett samarbete som växer med tillit, tillit att kroppen värnar om själen och själen värnar om kroppen.

Ty jaget är inte beständigt. Det är i ständig utveckling. Allt som lever utvecklas, och det som kännetecknar livet är dess cykel, födas, leva, dö, födas, leva, dö. Själen följer samma resa, men den är bestående. Den växer och lär och det är en konstant skola, som ingen blir magister i. Livet, döden, själen och jaget följer tiden och det ni vet är sant idag kan ställas på ända imorgon. Men det som bestå är, att allt är föränderligt. Det är den enda konstanten, det föränderliga; att förnya sig och lära och lära om, att acceptera att gårdagens sanning ej har hela bilden.

Jaget växer och utvecklas, men ingen står över någon annan. Det är lika för alla. Ingen har ett högre jag än någon annan. Jaget är den del av själen, som ni visa och känner av, men själen är mer än jaget och kan ej beskrivas i ord. Orden är för fyrkantiga för att beskriva själens kompletta natur. Den är ett och den är allt. Och alla själar är sammanlänkade, såväl som jagen, och det går ej att separera dem. Själen är fri, och den kan ej fysiskt tas på, den är oändlig. Sinnena kan inte beskriva den, ty den är ovärderlig och evig.” ∞

Välkomna tillbaka nästa vecka då vi skriver om “Hur vi kan göra för att hitta oss själva”.
Kontakt. Facebook.