Min vardag bland Änglarna

Fem i tolv
Jag har nog alltid tagit det så kallade övernaturliga naturligt. Men det har tyvärr ändå inte gjort mig immun mot oro över framtiden. Ibland väldigt långt i framtiden. Jag minns hur jag som fyraåring bävade för att återfödas… för tänk om jag inte blev vegetarian i nästa liv också! 🙂 Jag har varit vegetarian hela detta liv kanske ska tilläggas… och jag trivs alltså med det. 🙂

Trots att jag försökte tänka, att om jag inte skulle bli vegetarian då i nästa liv, så betyder väl det, att det då inte är viktigt för mig, så stillades inte min oro. Men nu har jag släppt dessa farhågor. Fast…  jag är alltså fortfarande vegetarian. 🙂

Även innan jag började skriva med de bevingade vännerna i det blå, hade jag ofta sanndrömmar, oftast tyvärr totalt irrelevanta… ändock var det skoj.

Jag minns en gång när vi var i Grekland, (där vi spenderat mycket tid sedan jag och min syster var barn) och jag drömde om en svensk tjej vi lärt känna. Hon jobbade dagtid på ett café. I drömmen dök hon upp på stranden där jag och min syster låg och solade. Jag sa “hej, är du ledig idag? “Näää, jag har fått sparken” svarade hon. Jag undrade om det var väntat. “Nix” blev svaret.

När jag vaknade berättade jag om drömmen för min syrra, och sen gick vi till stranden… Och vem kom där om inte tjejen…? Och så spelades hela drömscenariot upp… hon hade fått sparken.

Hade nog önskat ha mer spännande sanndrömmar… även om jag förstått, att vissa saker i framtiden bör vi inte veta i förväg. Inte för att det hindrar nyfikenheten. Och i början av min “skrivarbana”, så sökte jag efter “bevis” för att det som kom från min penna var sant. Många saker jag skrev var ju mer svårbevisade till exempel råd om relationer.

Så jag gjorde en “deal” med Änglarna, som helst vill att man skall tro utan att veta, det är ju andemeningen i själva ordet tro, och det är skillnaden på att veta. Men jag ville alltså få ett bevis. Så en gång när vi var på semester frågade jag änglarna, om de kunde ge mig ett konkret bevis på något, så skulle jag sedan kunna lita på att det obevisbara också är sant. Jag fick då svaret “din gammelfarmor dog i lördags”, (detta var en måndag .) “Ring farmor och fråga”. Och hon hade dött på lördagen. Jag nöjde mig för ett tag…

Men efter ett tag så ville jag ha lite fler bevis… Så en annan gång i Grekland hade jag “dealat” om hur en fotbollsmatch skulle sluta. Vilket i sig var rätt komiskt, då jag inte vet något om fotboll, men det var i alla fall EM eller VM och restaurangen sände matchen på storteve, och de andra i sällskapet ville titta.. Svaret från Änglarna löd, att matchen skulle sluta oavgjort 5 i 12. Jag förstod inte riktigt… Så när jag satt bänkad framför tv:n på favoritrestaurangen, så satt jag på helspänn, det kändes som på liv och död. Och oron steg inom mig då jag såg att ingen av spelarna hade “Nr 12”. “Hur ska då Nr12 kunna sparka in bollen och göra oavgjort?” Ni ser vad lite jag visste om fotboll och också om ordspråket “Fem i tolv”.

Så jag satt där med de andra, men var så ensam i mina tankar då jag inte vågat säga högt vad jag “spelat” om på matchen, något viktigare än pengar, nämligen min tro. Det var en lååång match, och med en straffspark blev slutresultatet 2-2, och vips var matchen slut. Det blev alltså oavgjort, men jag var fortfarande lite osäker på om jag hade fått mitt bevis, så jag berättade för mor om min deal. Hon sa då att “fem i tolv” är ett uttryck för något som händer i sista stund. Så jag hade fått mitt bevis till punkt och pricka även denna gång.

Det är verkligen ett roligt minne, som har stärkt mig. Jag fick en ökad tro på det otroliga, det obevisbara, det förunderliga och här är jag nu. Jag vet, jag tror och jag tror jag vet. 🙂

Publicerad av Hannah Dohnfors, 2015-08-18 00:00