Nu i juletider tänkte vi hålla oss till något lättsamt, som just julen. Men är jul alltid kul?

Det finns en hel uppsjö av scenarier, som kan utspela sig kring juletid. Som “vad ska jag ge bort i julklapp…?” Vissa planerar långt i förväg, medan andra stressar fram så sent som på själva julafton. Hur många är det inte som varje år säger: “i år ska vi inte ge de vuxna några julklappar”. Men sen stundar klapputdelningen, och Tomten kommer i sin släde, och” oups” så visar det sig att hälften ändå köpt julklappar, medan den andra hälften hållit sig till planen, och inte spenderat ett enda öre på dem som passerat barnaåldern.  Situationen blir då lätt lite krystad, vissa skäms, vissa blir sura och vissa rycker på axlarna.

Men för de som får julklappar kommer frågan: “är detta något jag vill ha?” Och om inte, “kan och ska vi låtsas att bli glada?” Tant Agda kanske har stickat raggsockor för 20:e året i rad, så vad göra då? Le och tacka med förtjusning och låtsas vara överraskad? Eller vara “neutral”?

Och om farbror Pelle får en ny slips i ett hiskeligt mönster, skall han då be om kvittot för att kunna byta klappen, eller ska han tiga still och sedan bara gömma den längst in i garderoben tills klappgivaren kommer på besök, och “vips” tar han fram den och låtsas som “den här jag varje dag”. Risken med att fejka entusiasm över en julklapp är, att givaren blir så begeistrad att han/hon fortsätter på samma spår år efter år, och att vi efter några år sitter där med en hel kollektion prydnadssaker, som skulle kunna konkurera ut en hel loppis. 🙂

Ja, sen finns det de som har för vana att alltid byta sina julklappar, kanske till och med lämna tillbaka dem i affären och sedan trippa iväg med pengarna istället.

Så hur ser julen ut hos er? Råder det julefrid eller julstress? Vad är viktigaste julingrediensen? Maten? Klapparna? Högtiden? Ledigheten? Familjen? Eller är julen kanske en påminnelse om att livet inte är så kul, som det förväntas vara på stora helgdagar? Förväntningar från oss själva och andra, eller förväntningar vi tror att andra har på oss, kan stressa oss så till den grad, att vi inte kan njuta av julen och när helgen är över är vi helt slut. Och till vilken nytta?

Är julen en helg som väcker känslan av ensamhet och utanförskap för de som ej har stora familjer och nära vänner? Känns julpropagandan till och med då som ett hån? Eller kan det vara lugnt och skönt, att inte behöva springa och trängas med andra i jakt på klappar och annat?

Vems helg är julen egentligen? Vi säger ofta att det är barnens helg, men vi glömmer nog ofta bort att julen har en djupare innebörd, om jungfru Maria och födelsen av Jesusbarnet. Där allt började. En väg att väga upp julestressen kan vara, att ta en tyst minut och tacka för det goda vi har, och önska oss själva och varandra en riktigt god jul utan krav och utan stress. Att fira godheten i God Jul, mer än Julen själv.