I rättvisans namn…

Dela broderligt o systerligtVad är “rättvisa” för dig? Det är nog få ord som väcker så starka känslor, som just “rättvisa”. Att bli orättvist behandlad, eller i alla fall uppleva det så, kan också väcka avund. (se inlägget Olssons gräsmatta). Man kan här hamna i att fokusera mer på vad andra har, och mindre på det man faktiskt själv har. Ibland finns det fog för känslan av att ha blivit orättvist behandlad, ibland inte.

Rättvisa, som begrepp är djupt rotad i oss. Det är ett viktigt begrepp i politiken, juridiken, filosofin, i samhället, mellan män och kvinnor, i familjen mellan syskon men också mellan föräldrarna. Rättvisa mellan människor i alla möjliga sammanhang.  Ofta handlar det om pengar men också om uppskattning och erkännande, kanske befordran på jobbet där det kan handla både om pengar och om uppskattning.

Det finns egentligen ingen precis definition av “rättvisa”. Ingenting kan vara precis rättvist, då vi är olika personer med olika behov. Även när det är så nära “rättvist” det går, så kan man uppleva det som “orättvist”. Att ge någon mer än en annan kan i vissa fall vara det mest rättvisa att göra.

Ett exempel på hur tre systrar löste rättvisan kring lördagsgodiset sinsemellan. De satt alla tre med sina exakt likadana godisskålar framför sig. Men det slutade inte där … För storasyster sa sedan: “nu tar vi alla den här karamellen”, och så stoppade systrarna lydigt in det valda godiset i munnen… men den karamellen fick de inte suga länge på, för då var det dags för nästa godisbit … och så fortsatte systrarna tills godiset var slut och alla var nöjda (… kanske?) 🙂

Ä-post (se Hannahs förmåga)

“Det är svårt att göra rättvisan rättvisa genom förklaringar, för rättvisan har så många bottnar, att det inte går att definiera rättvisa på ett och samma vis.

Så vad är då rättvisa för er?  Är rättvisan, att alla får lika mycket oavsett vad de har gjort eller inte gjort och åstadkommit eller inte åstadkommit? Eller lägger ni i rättvisan mer, att det handlar om rättvisa “i lagens namn”? Att någon oskyldig frias och den skyldige straffas. Att då rättvisa har skipats. Är rättvisa att dela ut sin kärlek och uppmärksamhet lika till alla? Allt detta och så mycket mer är olika förklaringar, där begreppet “rättvisa” är det “rätta” att förklara med.

Så hur är då rättvisa i lagens namn? Om en människa har begått ett brott och ställs inför rätta och i rätten döms, så har rättvisa skipats. Om förstås inte straffet är oproportionerligt stort för brottet ifråga. Men vem kan egentligen sätta detta straff helt rättvist? När det finns förmildrande omständigheter, vem kan då säga exakt vad de är? Så även denna rättvisa är svår att göra rätt. (se gärna teckningen “I rättssalen“)

Att någon oskyldig straffas och sedan får upprättelse, är det rättvisa? Eller har orätten tagit ut chansen för verklig rättvisa? Hur är det då när någon släpps fri i brist på bevis? Den som själv vet att den är skyldig är nog rätt glad, men den som vet att den är oskyldig önskar nog också, att alla ska veta att den är oskyldig, och ej bara att det inte fanns bevis för oskulden.

Här kommer vi in på “folkets rättvisa”. Många är det som redan på förhand dömt den åtalade personen, vare sig den är skyldig eller icke, och då även då personen friats fortfarande har en fast övertygelse om dennes skuld. Och när det händer finns en risk att någon eller några tar lagen i egna händer och vill “rätta till” rättens “felaktiga” beslut, och då själva begår brott i tron att de skipar rättvisa. Är det då rättvist, att denne person döms för det brottet?

även där lagboken har så många regler kan inte rättvisa bli helt rättvis, och framför allt inte uppfattas som rättvis för alla.  Så är då rättvis begreppet objektivt eller subjektivt? Kan rättvisa vara helt rättvist och objektivt? Det är en fråga som omöjligt kan besvaras med ett säkert “ja”.

Om vi lämnar den lagliga rättvisan. Hur ser det ut med rättvisan i familjen? Syskon vill gärna ha “millimeter rättvisa”. Som uttrycket säger “dela broderligt och systerligt”. Även här är det svårt att ge sina barn exakt lika, för alla barn är olika och har olika behov. Visst, rättvisa i att alla barnen får lika mycket av nya kläder och leksaker. Det är lättare.  Men vad det gäller uppmuntran i att bejaka deras individuella färdigheter, personligheter och liv, så blir det genast svårare. Det är lätt att barnen tycker att syskonen får mer, och blir så avundsjuka på dem, att de inte ser vad de själva får.

Kärleken kan och bör inte heller delas ut “rättvist”. För ni kan inte älska alla, lika lite som ni kan bli älskad av alla. Däremot bör kärleken ni känner till var och en av de ni håller kära delas ut så den är. De ni väljer att älska som vänner, partner och “familj” får då den kärleken ni känner för just dem. Den romantiska kärleken bör sparas till en i taget 🙂 medan den icke-romantiska kan flöda till alla och envar ni vill ge den, i olika form, grad och kraft.

Sedan finns det tyvärr vissa fall där orättvisan inte bara är upplevd utan är sann. För det finns en upplevd rättvisa/orättvisa och en mer verklig rättvisa/orättvisa. Ibland kan ni känna er förfördelade, ouppmärksammade och då känner att ni ej får lika mycket som någon annan. Ni känner att det är orättvist. Detta behöver inte vara sanningen. Det kan handla om ert eget självförtroende, er svartsjuka eller något annat som “grumlar sikten”. Eller är det så att ni faktiskt förfördelas när ni förtjänar mer.

Rättvisa och orättvisa är så nära varandra, så vad en anser vara rättvist anser en annan vara orättvist. Så vad är rättvist? Att vara vis nog, att inte alltid tro att ni har rätt och att ompröva era åsikter.”

Publicerad av Annmari Dohnfors, 2015-12-11 00:00