Vi har nu kommit till det viktiga ämnet “tacksamhet”. Det är så lätt att ta det vi har runt oss för givet, och så klagar vi kanske över både det ena och det andra. När vi skriver detta befinner vi oss i Aten bland nära vänner, och vi känner oss så priviligierade. Grekland är ju sedan länge i en mycket svår ekonomisk kris. Människor har blivit fattiga, och det märks förstås, också bland våra vänner. Men det vi förundras över är, hur stark medkänslan med andra, trots egna svårigheter, är. Man hjälper varandra så gott man kan.
Vi tänker på allt vi har att vara tacksamma för…
Hemma har vi vår fantastiska familj och många underbara vänner, vilket vi förstås är djupt tacksamma för.
Och nu är vi alltså i Aten, så därför skriver vi om det nu…Vi vill dela med oss lite av hur vår vardag ser ut här i vårt andra hemland, Grekland. Vi slås varje gång vi är här av hur välkomnade vi blir. Vi bor på Hotel Ilissos, som vi gjort så många gånger förut. Vi har lärt känna alla som jobbar här, underbara människor med härliga personligheter. Och de skämmer bort oss… De låter oss numera bo i en svit med egen balkong och utsikt över Akropolis. Vi är så, så tacksamma för det, och vi njuter i fulla drag. Hannah har sytt “Good- Do- Dockor” av både personal och ägare.
Sotiris är en mycket nära vän sen över trettio år. Han är tandläkare, en begåvning i sitt yrke och en gåva för oss. Hannahs tänder behöver mycket ompyssling, och han tar sig tid och fixar allt, utan att önska sig något tillbaka. Han bjuder till och med ut oss på café efteråt. Hannah syr honom förstås en “Good-Do-Docka” varje gång. 🙂
Även människor vi inte känner är så vänliga, att vi fylls av tacksamhet. Vi har vårt favoritbageri, där vi köper fantastiska spenatpajer. Hela personalstyrkan skiner upp och blir så glada när vi kommer. De står sen och vinkar av oss, önskar oss en härlig dag och ger slängkyssar, som om vi vore kungligheter, trots att vi handlar för väldigt små slantar.
I en annan butik har vi i alla år gått in och köpt en flaska vatten. Kvinnan bakom disken blir lika glad varje gång och vet exakt vad vi vill ha. En gång slog vi på stort och köpte två flaskor! Vi sa vi skulle ha fest! Både expediten och vi skrattade, och detta blev sedan ett stående skämt oss emellan.
Ja, nog möter vi så mycket vänlighet och generositet… Så sent som idag var det en ung stilig man, som var ridderlig mot oss. Tunnelbanan strejkade, (något som händer lite då och då) och vi visste inte vilken buss, som skulle ta oss hem till hotellet. Hannah frågade den unge mannen, som inte bara förklarade vilken buss vi skulle ta, utan han hoppade på vår buss, och följde med oss tills han sa, att vi skulle stiga av. Vi gick av alla tre, och han visade vägen vi skulle gå. Sen sa han, att han skulle ta en buss tillbaka och byta till bussen dit han skulle. Vi blev så rörda av hans värme, och hur han så ödmjukt och “självklart” hjälpte oss.
När man möter så mycket generositet är det inte svårt att känna tacksamhet, det vore omöjligt att inte att inte fyllas av det.
Att ägna några minuter varje dag åt, att stanna upp och tänka på vad man är tacksam över, skänker lugn och välbefinnande. Det är dock ingen magisk formel, som skyddar oss mot livets svårigheter och sorger, (det har vi också fått vår beskärda del av) men det hjälper både oss själva och vår omgivning att hitta harmoni ändå.
Ä-post (se Hannahs förmåga)
“Att vara “tacksam” kan ha lite varierad innebörd. Det som är tacksamhet för en person, behöver inte nödvändigtvis vara exakt detsamma för en person, som för någon annan. En del kan säga till andra eller för sig själva “gnäll inte, du har så mycket att vara tacksam för”. Men den tacksamheten är då inte genuint läkande, för den grundas i en känsla av att ge dåligt samvete till den som ska vara tacksam”.
Att däremot känna en djup innerlig tacksamhet är något annat. Den läker och den ger inte dåligt samvete. Tacksamhet bör inte vara grundat i, att “jag måste vara tacksam, för det är så många i världen, som lider mer än jag av krig, svält, fattigdom, ensamhat etc. Tacksamhet som fyller er med värme är den som helt enkelt är, den tacksamhet som ej behöver ställas i relation till någon annans lidande, utan för att ni känner denna varma djupa läkande tacksamhet i er kropp. Den tacksamheten växer fram och går att övas upp. Men den kan aldrig övas upp genom samvetskval och krav, utan endast genom att ni genuint väljer den. Och att ni väljer att fokusera på det ni har att vara tacksamma för.
Hur mycket ni än har att vara tacksamma för, så finns det alltid något att vara mindre tacksam för. Så det är inte meningen att ni skall vara överlyckliga och tacksamma till allt. Det vore ej mänskligt och ej genuint.
Ni har ett val att välja tacksamhet, ibland känns det ej så, men det är så i den stunden, i nästa kanske ni kan välja tacksamhet. Tacksamheten behöver inte, att ni är hundraprocentigt medvetet fokuserade på att gå runt och vara tacksamma. Men att en varm känsla av tacksamhet vilar någonstans inom er, det ger er energi och läkning.
Redan i början av livet lär sig barn, att säga tack när de får någonting, en sak eller en komplimang. Först förstår barnen ej vad det betyder, det blir ett inlärt ett ord. Men när de sedan känner känslan av tacksamhet, då vet de vad orden tack verkligen betyder. Det är inte som en hälsningsfras av artighet, det är en känsla och ej ett ord.
Visst är det god hyfs att tacka, även när ni får något ni ej är överförtjusta i. Där har det inlärda ordet “tack” en bra plats och rätt innebörd. Men det “tacket” är egentligen långt ifrån den genuina tacksamheten.
“Tack” är ett ord. “Tacksamhet” är en känsla. Bägge går att övas upp, bägge går att hitta, så att ni menar det.
För även om ni fått något ni tycker är fult, kan ni känna er tacksamma att någon vill ge er något och att då bli tacksamma för den gesten.
Ordspråket “Otack är världens lön” innebär att man är bitter över att inte ha fått ett tack för något man gjort eller givit. Men när man ger någon annan något från hjärtat ingår det inga krav. Det är en äkta gåva.
Men återigen “tack” och “tacksamhet” är inte alltid samma sak. Ty vad vi menar med tacksamhet är känslan av nöjdhet och glädje över något, att vara tillfreds och uppskatta det ni har.
Ett “tack” är ett ord ni kan mena från hjärtat, och det är då med en känsla av tacksamhet ni svarar. Men “tack” kan också vara en artig fras, som är välmenande, men kanske inte alltid en helhjärtad känsla i.”