Så har vi gjort ett ”dyk” ner i skattkistan och hittat två äldre Ä-posttexter om ”Tillit”, och vi bestämde oss för att publicera båda här.

Som vi kan läsa mer om nedan i texterna, så är det här med tillit inte lätt. Vi föds alla med en fullständig tillit. Vi är helt beroende av någon annan, oftast mamman, och vi har ingen tanke på att inte få det vi behöver, såsom kärlek, mat och omvårdnad. Om vi sedan däremot inte får denna anknytning, så får tilliten sin första törn. Ett barn som skriker ut sina behov och inte får respons slutar till slut att skrika, även om det dröjer mycket länge.

Har vi blivit svikna och övergivna, och har inte de personer som övergivit oss kommit tillbaka, så är det stor risk att detta kommer påverka oss och vår tillit framöver i livet också. Däremot bör vi försöka sträva efter att inte döma ”nya” relationer efter våra gamla erfarenheter.

Även då vi på grund av yttre omständigheter ofrivilligt skiljs från vår vårdnadshavare, så påverkar det den framtida tilliten. Ett barn som exempelvis behöver gå igenom operationer och behandlingar, och plötsligt skiljs från sin mamma kan få sår, som behöver lång tid att läkas vid återföreningen. Med en omsorgsfull medveten mamma, som genast tar hand om sitt barn, så sker denna läkning, och lämnar inga spår. Men får inte barnet denna hjälp, så kan tillitsbristen bli bestående.

Tilliten påverkas också av våra erfarenheter i vuxen ålder.  Om vi tänker oss tilliten som ett nät, så är nätet lätt att trasas sönder, medan det tar längre tid att laga det. Vid en otrohet raseras ju tilliten till partnern, och om paret vill fortsätta leva tillsammans krävs mycket arbete från båda parter. Om man klarar att försonas med det som skett, och även om man kanske förlåtit sin partner, så kan ändå relationen falla om tilliten inte återskapas.

Ä-post: (se Hannahs förmåga).

”Att lita på någon annan är inte lätt. Att lita på sig själv är inte lätt. Det är därför tillit är så skör. En brusten kvist på tillitens träd, kan få hela trädet ur balans. Men glöm ej att en kvist kan växa ut igen. Så kan ni också hitta tilliten åter. Din djupa tillit till livet, det är trädets rötter. Och även de kan gro igen. Så tilliten är ibland bruten, men den är ändock alltid möjlig att återfå. Kanske inte tilliten till alla personer, som man upplevt har svikit eller missbrukat tilliten, genom att fara med osanningar.

Men det viktigaste, det som är den stora tilliten, trädet som växer, det kan slå rot igen. Och då har du tilliten till dig själv, till livet och till vissa utvalda. Så se att om tilliten till någon bryts, så är det en kvist och om vederbörande förtjänar en ny chans, vattna då extra mycket och se kvisten växa ut.

Men känns tilliten till den personen som om den är av för alltid, vattna då inte där, vattna på rötterna och livet, tillit, så känner du att du har tillit, men inte blind tillit till alla, för det är inte heller rätt väg.

Så om du nu ser på den person som svikit, som en kvist som brutits av från ditt träd… Vad vill du nu att det skall hända? Kan du låta kvisten vara bruten, eller vill du läka den? Är det en torr gammal kvist, som brutits mitt itu, eller är det en färskare kvist, som du försöker bryta av, men som inte riktigt vill, som är seg och levande? Det kan vara en blandning av bådadera, för den torra totalt avbrutna kvisten kan symbolisera en specifik person. Medan en annan person kan symboliseras av en kvist, som svajar och inte helt ger vika, som studsar tillbaka med stark kraft då du försöker bryta av den. Men här gäller det att identifiera om det är en kvist du verkligen vill bryta av, eller om det är en kvist som försöker tala om för dig att den bör vara kvar.

Om du tittar på alla kvistar på ditt träd kan du se vad som orsakat skada i ditt träd, och vad du behöver ändra på för att trädet skall må bra? Du kan se vilka kvistar som tål vindens kraft och solens ljus och regnets vatten. Du kan se vad som får dig att växa och slå ut.

Det är då du vet vad dina kvistar tål och vad de inte tål. Trädet bär på alla årstider och årsringar för alla år du levt. Lita på att trädet, livets träd vet vad det behöver för att vara hälsosamt, rakt och stolt och växa och frodas.

Trädet låter sig aldrig luras, dess ringar ljuger ej.  Så gå tillbaka till ditt träd och se hur det vuxit i de stunder du tvivlar på är sanna. Där har du svaret. Har ditt träd tillfälligt slutat att växa? Har någon huggit av grenar? Har du låtit någon annan såga av dem?

Om du nu låter ditt träd visa dig hur du mått i någon annans sällskap… Vad ser du då? Hur mår ditt träd? Trädet ljuger aldrig. Det är beroende av naturens lagar och därför en god värdemätare på ditt välmående.”

Här under publicerar vi nu nästa Ä-post om ”Tillit”. Denna gång hade vi frågat om hur vi kan hitta tillit? Och om hur vi kan hitta tillbaka till tillit när den brustit genom svek? Som synes är andemeningen J densamma som i föregående Ä-post, medan vi här smalnat av frågan och frågat specifikt om tillit efter svek. Källan svaren hämtas ur är outsinlig, och vi tänkte det är lite intressant visa vad som händer när vi ändrar frågeställningen lite.

Ä-post:

”Att lita på någon innebär, att ni öppnar er för att bli sårade. Att lita på någon annan, någon ni älskar, leder till kärlek, men det kan också leda till sorg. Ty om den ni lagt er tillit hos, ej visar sig vara den värdig. Då är smärtan djup och sveket känns än större. Men om tilliten ej fanns, så vore kärleken inte längre kärlek. Att få någon annans tillit är en vacker gåva, som ni bör förvalta med silkesvantar. Och att våga mottaga den kan närma er i kärlek.

Om ni svikits och litat på någon, som sedan ej håller sina löften, då faller ni och faller tills ni känner, att det ej är ni som faller utan den som svikit er. Att välja vem ni lita på är sunt. Alla bör inte få er tillit, men när ni givit någon den och den sen trampas på, då har ni valet att lita på er själva, på ert omdöme… Valde jag ”fel”? Nej, den andre valde ”fel”. Men ni blir ändå försiktigare, att ge er tillit. Det som ske är, att om ni ej litar på någon, tror ni ofta att smärtan av ett svek kommer att göra mindre ont. Men om ni lever nära någon ni ej vågar lita helt på av rädsla att svikas, då känner ni hela tiden den sorgen såsom ni skulle känna den om ni blir svikna. Så då sviker ni er själva.

Ni skyddar er ej. Den ni litat på, som svikit er kanske ni förlåter. Men att förlåta, är inte lika med att tilliten är där igen. Att förlåta någons svek innebär inte automatiskt att tilliten är åter. Tillit behöver förtjänas, men likväl behöver båda vara öppna, att hitta vägar att återuppta tappad tillit. För om ni ej gör det, går ni ej åt samma håll.

Tillit är att öppna sitt hjärta och våga lita på någon annan. Det finns även den stora tilliten, tilliten till något större än människan. Vad man nu må lägga i det, är det en tillit, som läker och ger hopp.

Valen ni gör bör ej springa ur rädsla, för då rädslan styr, kan tilliten ej vakna. Så om ni vill lita på någon, bli vän med er själva, era svagheter och styrkor och detsamma med er nästa. Då kan ni skala bort alla skal och skydd och börja om. Då ni ej lita på någon, försök känna efter, vad det handlar om. Är det er rädsla eller är det, att ni känner, att den andre personen är opålitlig? Det är inte alla som förtjäna er tillit. Men om ni hittar vad, som är orsaken till att ni ej känner tillit, kan ni veta om det beror på egen rädsla och gamla sår, eller att den andre helt enkelt ej förtjänar din tillit. Om du tror att den andre förtjänar en ny chans, är det mödan värt att jobba för, så att det leder framåt. Men hittar ni, att det ej är rädsla, utan att ni ej tro, att den andre kan förvalta och förtjäna er tillit, kan ni lättare gå vidare.

Tillit är vacker men skör. Den tillit som brustit, behöver tid att läka, och då bör tiden ges, Ej göra ett ”slarvjobb” och klistra ihop tillitens spruckna skärvor på måfå. Utan ta tid på er, se var varje del ska klistras, så ni när ni hittat alla delar, har helat den så att sprickorna inte syns. Tilliten sviker er ej. Det är människorna ni förlagt er tillit till, som sviker. Så bli inte rädd för tilliten, den är ren och god. Ni har den alltid inom räckhåll. Giv den till er själva och till dem ni väljer.” ∞

Välkomna tillbaka näst vecka då temat är ”Trygghet”.

Kontakt. Facebook.