En vecka kvar till valet avgörs… Vem tar vem? Ja, det är verkligen frågan på allas läppar. Somliga väntar med spänning och intresse, somliga är rädda för vad som kommer bli vår verklighet.
Vi kan ju endast styra våra egna val, det gäller både i det politiska valet och i alla andra val i livet. Så hur mycket vi än vill något, så är det ju inte alltid vi kan få det. Därav är kompromissen vår bästa vän. Men här blir vi ändå också beroende av andras val och icke val. Det bästa vi kan göra är att visa vägen , som vi önskar att andra ska slå följe på. För vår del är den vägen som vi tidigare talat om, ett samhälle och en världsbild, som utgår från inkludering istället för exkludering. Sen är det en självklarhet, att de människor som inte beter sig väl mot andra, inte är några som vi kan stå bakom. Ändå betyder inte det att vi exkluderar människor på grund av att de inte tillhör vår grupp, utan att alla som har vänliga intentioner har en plats i vårt samhälle, oavsett ålder, kön, nationalitet och religion. En gemenskap som inte bygger på likheter eller olikheter, utan välvilja och en dröm om en värld i balans. Kommer osökt att tänka på förr i ”skönhetstävlingar”, där deltagarna fick frågan vad de önskade mest. ”Svaret” var alltid ”världsfred”. Kanske inte så dumt ändå? Ingen skönhetsmiss 😊.
Vi bör drömma även de drömmar, som är längre från verklighet, för en dröm kan aldrig slå in om de inte dröms först.
Ä-post (se Hannahs förmåga):
När världen runt omkring gungar gäller det att stå stadigt, att finna en väg att behålla balansen. Balansen upprätthålls dock inte genom att putta på någon annan. Det är egentligen inte val av mig eller dig, det finns rum för fler.
Att bara tro att allt hänger på att om vi inte ger bort av välfärden till andra, så finns det massor kvar till oss, håller inte. För det är inte så lätt att bara ta pengar från någon och ge till någon annan. Allt är så mycket mer komplicerat än så. Om ni alla kunde tänka på vad ni har och vad ni kan ge bort, så finns det ett flöde, där det inte är fel att vara behövande och ta emot, men ej heller att ge.
Ingen har allt och det är en balans i det. Balans är det viktigaste i livet. När ni tror ni skall falla kan ni välja vad som helst som ni tror kan rädda er. Att sälja er själ till djävulen, som uttrycket säger. Överlevnadsinstinkten är god när ni är i fara, men när ni väljer att låta er ”överlevnadsinstinkt” ta över i det lilla, är ni inte inkluderande, utan alla som kanske kan få/ta det ni vill ha, ses som ett hot som måste förflyttas bort. Då väljer ni att vara endast er själva trogna.
Men när ni ser att ju stadigare ni står, desto mer balanserad blir även er omvärld. När så mycket handlar om ett ” vi- och de och jagtänkande”, tänk istället om det skulle gå att ta bort alla fördomar, alla tankar på att ”du hör inte hit, men det gör du osv”. Istället se att alla är ni människor, människor som befolkar samma jord. Alla är likvärdiga, men ingen är mer lik än någon annan. Inte dela upp människor efter kön, ålder, hudfärg, religion etc. Barn är människor och så är kvinnor, män och alla jordens folkslag.
Att vara människa är den gemensamma nämnaren, och som vi ser det finns det ingen rangordning, och ingen är mer eller mindre rätt eller fel. En individ bör bedömas efter dennes uppförande och varande, inte de som liknar denne, inte de som är olik denne, inte de som umgås med denne, och inte de som inte umgås med denne. Ni kan bli vi, om ni väljer det. Så om ni vill hitta er balans ge då inte andra en ostadig grund. Tänk på dominoeffekten, faller en faller alla till slut. Så om ni istället stödjer varandra, blir det en symmetri och balans i en obalanserad värld.”
Välkomna tillbaka nästa vecka!