I vårt förra inlägg skrev vi om hur vår kropp och själ och universum på olika vis försöker guida oss på vår väg. Vi fortsätter nu på samma tema, men fokuserar här mer på vad en uppkommen sjukdom eventuellt vill säga oss… Något som vi redan här vill poängtera är att en sjukdom aldrig kommer som ett straff. Det kan vi även läsa om i Ä-posten längre ned.

Min låtsamormor Kerstin är ett exempel på hur man kan lösa sin rädsla för att vara sjuk helt enkelt, genom att inte gå till doktorn. Min morfar fick ”tjata” henne iväg på undersökningar. En gång hade hon en längre tid gått omkring med en elak hosta. När morfar till slut fick henne att gå till doktorn visade det sig vara ganska ”enkelt” avhjälpt, lite medicin och så var hon bra igen. Den gången…

Annorlunda blev det senare, ett antal år efter att morfar dött. Kerstin ringde mamma och berättade att hon varit till läkare och att hon hade cancer i båda brösten. Hon sa också att hon egentligen länge förstått att det var så. Rädslan hade även denna gång hållit henne borta från doktorn. Det blev operation direkt. Båda brösten togs bort. Mamma följde med henne till sjukhuset på operationsdagen. Kerstin var då helt övertygad om att hon skulle dö under operationen, och blev själv väldigt överraskad då hon vaknade upp. Förmodligen var det denna övertygelse, som gjort att hon inte uppsökte läkare tidigare.

Hon levde sedan ett bra liv i drygt ett år, tills hon en dag svimmade och kom på sjukhus igen. Det visade sig att hon fått en metastas i hjärnan, och man ville operera henne med hjälp av strålkniv. Hennes första reaktion var ”nej, nej, nej”. Mamma pratade med doktorn och tillsammans lyckades de övertala Kerstin att låta sig opereras. Hon mådde ganska bra efter operationen, och var snart hemma igen. Några månader senare fick hon lunginflammation och kom på sjukhus. Enligt läkarna var cancern borta, men Kerstin ”ville inte” längre och några månader senare dog hon. Kanske kände Kerstin att det ändå var hennes tid, men det kan vi ju aldrig veta. Och kanske hade hon levt längre om hon lyssnat på kroppen, och gått till doktorn innan cancern fått fäste i båda brösten. Det kan vi inte heller veta. Det vi vet är att vi bör sträva efter en balans, att lyssna till vad vår kropp säger, fast utan rädsla. För rädslan leder oss nästan alltid fel.

Vi tror att vi har vår ungefärliga tid, men att vi samtidigt till en viss del kan påverka den i ena eller andra riktningen.

Det finns en kvinna som heter Anita Moorjani, som skrivit en väldigt intressant bok, ”Dying to be me”. Det finns flera intervjuer på nätet med henne. Anita hade kämpat mot en cancer i fyra år då hon låg på sjukhus och var så sjuk, att hennes organ börjat släcka ned. Familjen var kallad till hennes bädd. Anita hade då en Nära döden upplevelse, där hon gjorde många spännande upptäckter om sig och om sitt liv och sin sjukdom. Och medan Anita är iväg och har sin ”Nära-döden-upplevelse”, sker ett mirakel mitt framför ögonen på läkare och anhöriga. Hennes organ vaknar till liv ett efter ett, och hon skrevs ut några veckor senare ut från sjukhuset utan ett enda spår av cancer. Mycket inspirerande berättelse, och vi kan rekommendera, att ta en stund lyssna på någon intervju med henne på youtube.

Elisabeth Kübler- Ross, en schweizisk-amerikansk psykiater och författare, känd för sitt arbete med döende patienter, särskilt barn, och även med Nära-Döden Upplevelser. Hon skrev bland annat boken ”Döden är livsviktig”. Hon menade precis som änglarna att en sjukdom kommer med ett budskap och en lärdom. Att om vi inte hör det första eller andra gången och tar till oss budskapet och förändrar vad vi kan förändra, så kan budskapet komma igen och igen, och för varje gång blir det en tuffare utmaning. Elisabeth menar precis som vi och änglarna att en sjukdom absolut inte är ett straff, men att vi alltid har något att lära och hämta ur allt som sker, så även med en sjukdom.

Ä-post (se Hannahs förmåga)

”Återigen har ni en kontakt mellan kropp, själ och universum när ni föds. Ni känner när ni behöver något, ni känner när ni är trötta, hungriga eller har ont. Men som baby har ni inte alltid möjlighet att förmedla vad ni behöver. Ni kanske skriker, och era föräldrar tror ”nu är lillan hungrig”, men i själva verket har ni kanske magknip.

Ju äldre ni blir, desto lättare har ni att kommunicera med era medmänniskor hur ni mår och vad ni behöver. Ni mister dock ofta en del av den naturliga koppligen mellan kropp, själ och universum. De signaler som gick fram utan ”störning” när ni var små kan på vägen ”störas” av livets måsten och era egna tolkningar av vad er kropp egentligen säger er.

Det finns många vis att tackla en sjukdom på, inga rätt och fel finns. Men det som är viktigt är att lyssna på budskapet, som den kommer med. En sjukdom kommer aldrig som ett karmiskt straff, men den kommer alltid med ett budskap. Precis som med allt annat ni känner och upplever.

Så om ni drabbas av en sjukdom som ni räds, kan det bli som en ”katt och råtta lek”. Ni vill inte att sjukdomen skall fånga er, men ni räds den så att ni slösar energi genom att försöka springa bort från den, gömma er. Ni kanske då går in i ett självförnekande. Det finns många som är så rädda att gå till doktorn, att de undviker att göra det. Detta av rädsla för att få höra att de är sjuka. Detta kan leda till att en sjukdom inte upptäcks förrän i ett senare skede, vilket kan få konsekvenser för ert tillfrisknande.

Vissa som är rädda för sjukdomar är mer hypokondriska och kanske springer till diverse läkare i tid och otid. Även här är det vanligt att när ni väl hittar en sjukdom som är verklig, är ni inte lika benägna att gå till doktorn. Allvaret som en sjukdom kommer med kan vara svårt att ta in. Ibland kanske ni i första fasen blir mycket rädd och köpslår med Gud eller universum, att bara ”jag får bli frisk, så skall jag ändra det och det”. Sedan kanske ni mår lite bättre och ”glömmer bort” era ”löften” om förändring. Om dessa förändringar är viktiga på er väg för att nå en mer harmonisk tillvaro är risken stor, att ni om ni ej ”lyssnat” får en hårdare smäll nästa gång. (Obs! Detta är fortfarande inte ett straff!)

Och så blir ni rädda igen, och köpslår åter och vaggas in i en falsk trygghet, att allt löser sig. Men åter om ni har något viktigt att lära, så kommer ni få nya budskap tills ni lyssnar till er kropps signaler och universums ”hintar”. Som kanske börjar med en viskning och slutar med ett högt skrik för att ni skall höra.

Detta är ej heller straff, för att ni ej lyssnat till er inre röst eller till universums röst. Universum straffar inte, men det vägleder, och om ni har något viktigt att hämta ur till exempel en sjukdom, en utmaning eller något annat, så kommer universum fortsätta presentera er nya ”chanser”, (inte straff) att lära er vad ni behöver. Allt handlar egentligen om att hitta en balans och en harmoni, där ni vågar ta svåra beslut, som gynnar er och era medmänniskor. Inte tänker ”jag måste göra klart det här och det här, innan jag kan vila och ta hand och mig själv”. Det är inte för inte arbetsnarkomaner blir sjuka så fort ledighet nalkas.

När ni arbetar för att bli ”klara” och drömmer om det ni skall få tid att göra när ni blivit pensionär, händer det inte sällan att när ni väl står där och inte längre har ett arbete att gå till, så känner ni er tomma, rastlösa eller i värsta falla sjuka.

För har ni inte lyssnat på er kropps signaler och sprungit genom ert liv, som om det vore flera hundrameters lopp istället för ett maraton, så har ni förbrukat era krafter om och om igen. Har ni tryckt undan trötthet och hoppat över naturliga vilopauser, så kommer ni stupa i mål. För att detta inte skall ske gäller det att hitta balansen som ni egentligen alla har inom er.

Ni väljer inte era sjukdomar när ni vandrar på jorden, men ni väljer hur ni tacklar dem och andra svårigheter på er väg. Är ni lyhörda så kan ni känna budskapet som allt som sker kommer med. Ni får många chanser att höra och känna. Låt vägen vara målet och bjud in de val som kommer på er väg, så kan ni alltid hitta den väg ni når er fulla potential och er egna balans i livet. Räds ej välja fel, ty livet ger er ytterligare chanser. När något är oerhört viktigt får ni nya möjligheter att hitta fram till er väg. Låt inte rädslan styra er, så är ni redan på rätt väg.”

Nästa vecka går vi vidare på samma tema men då kommer vi fokusera på hur speciella möten med människor och stora händelser också kan ha budskap till oss. Välkomna tillbaka!
Kontakt och Facebook.