Alla måste vi lära oss att samexistera och till viss del även samarbeta. Men hur ska vi då kunna göra det utan att tumma för mycket på våra egna ideal och ståndpunkter? Det finns inget enkelt svar på den frågan. Om vi nu tar som exempel det politiska läget, där alla partierna vill leda landet, dock gärna med hjälp av andra partier. Men i praktiken blir det en omöjlighet, då läget blir låst om bägge läger bara vill samarbeta om de själva får vara ”herre på täppan”.
Det finns skillnader mellan att förhandla och att samarbeta. I ett samarbete behöver vi kunna hitta en gemensam värdegrund, där givande och tagande blir på lika villkor. En förhandling kan vi däremot ha, utan att vi känner  samhörighet med motparten. Till exempel måste man i FN ibland försöka förhandla med diktaturer etc.
Om vi inte lär oss förhandlingsteknik, så är det svårt att nå dit vi önskar i livet, för allt handlar om givande och tagande. De människor som bara ger och ger har till slut inget kvar att ge och de som bara tar och tar kommer till slut stå ganska ensamma där uppe på toppen.

Som änglarna alltid säger, så är balansen något att sträva efter. Kompromisser är bra ibland, men vissa saker bör aldrig förhandlas bort, som till exempel alla människors lika värde. Att alla människor som befolkar vår jord har lika stora rättigheter att få vara här. Dock är vi ej alla jämlika i varje förhandlingssituation. Chef och anställd måste förhandla och samarbeta, dock är det chefen som har sista ordet. Men ju mer vi lär oss att vara balanserade i givande och tagande, desto bättre kommer vi nå våra önskade resultat.

Ä-post (se Hannahs förmåga):
”Livet består av val och konsekvenser, men som ni väljer så väljer också andra sin väg. Ibland slår dessa båda vägar följe, men vanligtvis så har ni ändock inte exakt samma mål med era val. Så hela livet består av kompromisser, ge och ta i stort och i smått. Till en början kan ni hålla på er rätt, aldrig ge vika, för att sedan se att ni måste tumma på era ”regler”, önskningar etc. För utan varandra kan inte något i världen realiseras på riktigt. För ni är aldrig ensamma i den meningen att allt ni gör påverkar även andra. Så envis må vara stark, men en vis är starkare.

Vissa människor går inte att samarbeta med, ty de har aldrig lärt sig att samarbete innebär ett givande och tagande, och ett kompromissande. Förhandlingar på lika villkor och en önskan att nå en gemensam lösning, som går att genomdriva. Dessa människor som inte lärt sig detta brukar bara ta och inte ge något. De ser inte att det inte är samarbete, utan försök att ta enväldig makt. Kanske är de blinda för det, eller så gör de det med vilje och hoppas att motparten ger vika. Om alla människor på jorden tänkte och agerade så, hur skulle världen då se ut?

Sedan har vi de som följer vinden och inte står upp för vad de tror på. Detta är inte heller samarbete. Ty de väljer att lägga ned sin röst för att få vara med i gemenskapen.

Så hur kan ni då få balans i givande och tagande? Samarbete och makt? Svaret är att förhandla fram givande och tagande, och att samarbeta med er och andra på lika villkor. När detta skall appliceras är det dock inte helt lätt, för makten är ojämnt fördelad och alla har inte samma inflytande. Det som är poängen är dock att förhandla med det ni har och det ni kan. Att inte ge vika för otillbörlig påtryckning, inte svika era ideal för att ta makten, men ej heller vara blinda för andras rätt till förhandling. Visst har herren på täppan mer makt än en ”Medelsvensson”, men många Svenssons (och det finns många Svenssons 😊) kan nå långt tillsammans.
Krig utbryter då parter inte klarar att förhandla. Samarbete är inte alltid lätt, kanske inte alltid rätt, men en form av förhandling når alltid ett steg framåt. Ni behöver inte samarbeta med fienden, men förhandlar ni inte fram en deal, så kan ni inte lösa konflikter. Så att samarbeta som ”vänner” är inte samma sak som att förhandla med ”fienden”. Ser ni skillnaden? Ni behöver inte svika er själva, för att nå en gemensam lösning. Om ni kompromissar med det ni kan, inte mer, inte mindre och väljer så er framtid, som ni har mesta möjliga kontroll över.”
Välkomna tillbaka nästa vecka!
Kontakt. Facebook.

Alla val, alla uttalade ord och alla handlingar har något gemensamt, och det är konsekvenser. För vad vi än gör, så följer det en rad konsekvenser, vissa små och vissa stora. Konsekvenser som inte bara påverkar oss själva utan även andra, i mer eller mindre grad.

Livet vore bra mycket enklare om vi kunde ”isolera” våra val och handlingar, så att endast vi själva skulle få leva med konsekvenserna av vårt handlande. Men det går lika lite som att vi inte skulle påverkas av andras  handlingar. Det bästa vi kan göra är alltså att ta beslut som vi tror är rätt både för oss och för andra. Att viljan att göra gott hjälper oss att möta dagens val och morgondagens konsekvenser.

I vissa fall kan konsekvenserna kännas som ett straff, i vissa fall är konsekvenserna ett straff.  Skillnaden är att alla straff är en konsekvens, medan alla konsekvenser inte är ett straff. Detta var något som slog mig extra tydligt under en debatt mellan Carl Bildt och Jimmie Åkesson. Åkesson hävdade att EU straffar England för Brexit, medan herr Bildt informerade herr Åkesson, att det som sker ej är  ett straff, utan en konsekvens av att England valt att träda ut ur gemenskapen. Om någon undrar, så är det Bildt jag/vi håller med😊

Poängen är att vi bör vara medvetna om att vi väljer inte bara en handling utan även dess eventuella konsekvenser. Vi bör därav  försöka leva så vi lär,  att välja med hjärna och hjärta hand i hand som Änglarna brukar säga. Eller som Dr Phil ofta säger ”When you choose the behavior , you choose the consequences..”

Ä-post (se Hannahs förmåga):

Att leva är att välja, allt ni gör och inte gör i livet är sprunget ur val och icke- val. När ni tar ett beslut och agerar efter det får ert agerande konsekvenser. Inget val sker isolerat från något annat. Ni står aldrig ensamma kvar med varken val eller konsekvenser. Detta på gott och ont. Det vill säga det goda är, att ni med era val och handlingar kan hjälpa andra och  andra er. Det mindre goda är att ni också kan drabbas, inte bara av era egna val med negativa konsekvenser, utan även av andras.

Allt i livet handlar om val, i stort och i smått. Att välja eller icke välja är ett val. Mången uttrycker sig ”jag hade inget val…” Men teoretiskt sätt är det aldrig hela sanningen, även om det praktiskt kan ligga mer eller mindre i det.  Kan ni se det? Om ni till exempel står utan mat och pengar, så behöver ni få det tillgodosett för att överleva. Valet kan då vara hur ni kan göra det .Arbeta för brödfödan , eller om det ej är möjligt be någon annan om hjälp och kanske hoppas få den. Kanske ni annars inte har någon annan utväg än att stjäla mat. I detta fall kan konsekvensen bli att ni blir påkomna och ”åker fast”. Då hjälper det föga att säga ”men jag behövde ju mat”.

För varje handling ni väljer, så väljer ni likaså konsekvenser. För med många val och handlingar vet ni att de kan få förödande konsekvenser. Frågan ni då bör ställa er är; ”är jag villig att möta dessa konsekvenser?” Är svaret ”ja” har ni inte bara valt handling , utan även påföljden ni riskerar.  Är svaret ”nej”, så bör ni tänka till två eller tre gånger innan ni riskerar en konsekvens ni ej mäktar med, i hopp om att ni ska kunna välja och vraka utan en morgondag.

Kör ni bil rattfull kan ni ”komma undan” om ni ej blir påkommen, men kör ni rattfull och kör på någon kommer konsekvenserna bli därefter. Likaså om ni blir stoppad i en poliskontroll. Oddsen är på er sida, att ni ej blir påkommen, men moral och förnuft samt instinkter bör stoppa er från att köra onykter, även om ni inte tror ni riskerar något, ty ni riskerar alltid något, era liv och andras, inte bara straffets konsekvenser. Kan ni se det?

Så val i all ära är, så är det bara början mot efterföljden av det ni väljer. Dock är det viktigt att inte lamslås av rädsla att välja ”fel”, att vara så rädd för negativa konsekvenser att ni aldrig våga välja och stå upp för er själva, era ideal och för andra. Att vara medvetna om att ni väljer ”fel”, men gör det ändå, för att ni är beredda att ta konsekvenser, gör inte valet mer ”rätt”. Det vill säga att till exempel döda någon och sedan ringa polisen, för att få ert straff. Det är aldrig rätt, hur villiga ni än är att ta ert straff. Att däremot välja att riskera en relation genom att säga något ni känner är viktigt att föra  fram ,är i slutändan gott för er och då också för den andra. Ni är då villiga ta konsekvensen.

Så för att finna vad ni vill och behöver, så behöver ni få hjärna och hjärta att samarbeta, att inse att ni har makten över era val, ej andras. Ni är således bara ansvariga för era egna val, men era val kommer påverka även andra och vice versa. Så ni kan aldrig vara ensamma i världen. Konsekvenser och val är sammanflätade, liksom alla ni människor på jorden genom era och andras val. Kompromissen bör alltså vara allas bästa vän.

Så vad vill ni leva i för samhälle? Vilka val är värda att välja? Konsekvenser av ett val, som  ni känner i hjärta och hjärna är rätt, är lättare att acceptera, även om de är negativa för er, än ett val ni inte känt var ert, som orsakar er smärta.

Så varje dag finns nya möjligheter. Gör det mesta och det bästa av dem, och välj den väg som är moralisk, etisk och laglig, så har ni redan bestämt att konsekvenserna blir därefter.”

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook.

En vecka kvar till valet avgörs… Vem tar vem? Ja, det är verkligen frågan på allas läppar. Somliga väntar med spänning och intresse, somliga är rädda för vad som kommer bli vår verklighet.

Vi kan ju endast styra våra egna val, det gäller både i det politiska valet och i alla andra val i livet. Så hur mycket vi än vill något, så är det ju inte alltid vi kan få det. Därav är kompromissen vår bästa vän. Men här blir vi ändå också beroende av andras val och icke val. Det bästa vi kan göra är att visa vägen , som vi önskar att andra ska slå följe på. För vår del är den vägen som vi tidigare talat om, ett samhälle och en världsbild, som utgår från inkludering istället för exkludering. Sen är det en självklarhet, att de människor som inte beter sig väl mot andra, inte är några  som vi kan stå bakom. Ändå betyder inte det att vi exkluderar människor på grund av att de inte tillhör vår grupp, utan att alla som har vänliga intentioner har en plats i vårt samhälle, oavsett ålder, kön, nationalitet och religion. En gemenskap som inte bygger på likheter eller olikheter, utan välvilja  och en dröm om en värld i balans. Kommer osökt att tänka på förr i ”skönhetstävlingar”, där deltagarna fick frågan vad de önskade mest. ”Svaret” var alltid ”världsfred”. Kanske inte så dumt ändå? Ingen skönhetsmiss 😊.

Vi bör drömma även de drömmar, som är längre från verklighet, för en dröm kan aldrig slå in om de inte dröms först.   

Ä-post (se Hannahs förmåga):

När världen runt omkring gungar gäller det att stå stadigt, att finna en väg att behålla balansen. Balansen upprätthålls dock inte genom att putta på någon annan. Det är egentligen inte val av mig eller dig, det finns rum för fler.

Att bara tro att allt hänger på att om vi inte ger bort av välfärden till andra, så finns det massor kvar till oss, håller inte. För det är inte så lätt att bara ta pengar från någon och ge till någon annan. Allt är så mycket mer komplicerat än så. Om ni alla kunde tänka på vad ni har och vad ni kan ge bort, så finns det ett flöde, där det inte är fel att vara behövande och ta emot, men ej heller att ge.

Ingen har allt och det är en balans i det. Balans är det viktigaste i livet. När ni tror ni skall falla kan ni välja vad som helst som ni tror kan rädda er. Att sälja er själ till djävulen, som uttrycket säger. Överlevnadsinstinkten är god när ni är i fara, men när ni väljer att låta er ”överlevnadsinstinkt” ta över i det lilla, är ni inte inkluderande, utan alla som kanske kan få/ta det ni vill ha, ses som ett hot som måste förflyttas bort. Då väljer ni att vara endast er själva trogna.

Men när ni ser att ju stadigare ni står, desto mer balanserad blir även er omvärld. När så mycket handlar om ett ” vi- och de och jagtänkande”, tänk istället om det skulle gå att ta bort alla fördomar, alla tankar på att ”du hör inte hit, men det gör du osv”. Istället se att alla är ni människor, människor som befolkar samma jord. Alla är likvärdiga, men ingen är mer lik än någon annan. Inte dela upp människor efter kön, ålder, hudfärg, religion etc. Barn är människor och så är kvinnor, män och alla jordens folkslag.

Att vara människa är den gemensamma nämnaren, och som vi ser det finns det ingen rangordning, och ingen är mer eller mindre rätt eller fel. En individ bör bedömas efter dennes uppförande och varande, inte de som liknar denne, inte de som är olik denne, inte de som umgås med denne, och inte de som inte umgås med denne. Ni kan bli vi, om ni väljer det. Så om ni vill hitta er balans ge då inte andra en ostadig grund. Tänk på dominoeffekten, faller en faller alla till slut. Så om ni istället stödjer varandra, blir det en symmetri och balans i en obalanserad värld.”  

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook.

Nu när valet närmar sig med stormsteg valde vi att prata vidare om det. För vi funderade på vad det egentligen är som styr våra val av politiska åsikter. Precis som med alla val, så styrs det av olika delar av oss. Det bästa är ju om vi, som Änglarna brukar säga, väljer med hjärta och hjärna  hand i hand. Det vill säga att ideologi och logik får länkas samman.

Men i ärlighetens namn, så är det nog ofta inte fallet. Här följer några exempel vi mött på vår väg. En äldre gentleman hade svårt att våga ha egna åsikter, vilket märktes tydligt när han på frågan, om hur han mådde svarade osäkert stammande; ”vad vill ni att jag ska svara?” Det enkla svaret hade ju varit att helt enkelt säga hur han mådde, och det kanske ännu enklare vore ”bra”, som många av oss ofta drar till med. Absurt nog fick detta oss att här tänka på scenen i ”Pretty Woman”, då Richard Gere frågar Julia Roberts ;” vad heter du?” Svaret blir ”vad vill du att jag ska heta?” Inte förvånande har han bytt partitillhörighet var gång han bytt fru, den svenske gentlemannen alltså, inte Richard Gere, (vad vi i alla fall) 😊

Sen har vi de vuxna ”barnen”, som röstar som mamma eller pappa,  även om deras liv ser ut som en reklamaffisch för ett motsatt parti.

För att inte tala om de som väljer tvärtemot mamma eller pappa för att trotsa, men då styrs de än mer av deras val.

Och sist men inte minst, har vi den som tror sig vara  ”undantaget från regeln”, t.ex.  den som röstar på SD, trots att den själv eller någon nära är just de som SD vill sända ut från vårt vackra land.

Ja, i ärlighetens namn är det inte ett lätt val i år, men vad vi än gör, så är det bättre att välja, för ett icke-val är också ett val. Men i detta fall sker det då utan politiskt ställningstagande. Så vad väljer vi nu?

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Förståelse för era egna och andras ideologiska tankar och handlingar är av vikt, för att förstå vad ni väljer. Om ni följer dem, så väljer ni partiet som känns rätt i er. Men hur vanligt är det ändå att ideologin glöms och göms, när det handlar om livets praktiska vardag.

Så många är ni som i grund och botten inte tagit reda på vad ni egentligen har för åsikter   innerst inne. Vissa följer familjemönster. ”Min pappa röstade på det partiet, så då gör jag det likaså.” Somliga väljer tvärtemot om de inte känner sig bekväma i ursprungsfamiljens varande och inte varande. Men antingen ni styrs  av att göra tvärtemot eller av att göra lika, så har ni ej valt själva. Kan ni se det?

Så oavsett om ni känner er fria behöver det inte vara så. Känslan av att ha makt för att förändra världen är en stark drivkraft, men den används inte alltid till gott. Allt ni gör eller inte gör, gör ni av en orsak. Att välja vad ni vill och försöka förstå varför ni väljer så, är grunden till att hitta inte bara ett politiskt ställningstagande, utan också att hitta er själva. Ty i mångt och mycket så är det en del av er personlighet, som ni avslöjar genom att rösta på det eller det partiet. Därav är många förtegna med vad de röstar på. Det är en gammal tradition, som lever kvar. Men har ni svårt att stå för ert val, är det då ert rätta val? Som ni vet så fångar inget parti upp alla era förväntningar och förhoppningar, men vissa har mer än andra.

När ni valt, så finner ni att vägen dit går att följa baklänges. Vad ni tänkte, hur ni tänkte o.s.v. Om ni följer det spåret och synar ert mönster i sömmarna, så ser ni om det ”håller” eller om mönstret repas upp, det vill säga om ni inser att ni inte varit logisk eller sann mot era innersta ideologiska föreställningar. 

Endast ni kan veta om ni väljer rätt eller fel, men omgivningen kan ha sina åsikter och om ni blundar för verkligheten, så kan det hända att omgivningen ser att ni inte varit logiska i att ni röstat på ett parti, som så tydligt inte tar ert parti och har ert bästa i åtanke.”

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook.

Välkomna tillbaka efter sommaruppehållet!

Hannah: Den här gången lät jag Änglarna blanda sina ord med mina. När vi för många år sedan skojade om att vi borde starta ett Änglaparti, visste vi inte hur väl det skulle komma att behövas. Nu  när det är tre veckor kvar till valet kände vi att vi ville damma av vår idé om ett inkluderande Änglaparti. Förra veckan var vi på en spelning med Mikael Wiehe och han sjöng där sin sång ”Valet” (ursprungsmusik Peggy Seeger,  svensk text Mikael Wiehe !986, teckningarna illustrerar texten). Men vi slogs av hur skrämmande aktuell den är än idag och den tycks till och med bli mer aktuell för var dag som går, när partierna näst intill slåss om att vara mest exkluderande och protektionistiska.

”Såsom vindarna vänder i dagens samhälle på alla nivåer, inom alla samhällsklasser och ända upp i politikens korridorer frodas hat, hot och främlingsfientlighet när människor splittras i ”vi och dem och t.o.m. jag”. Det har i alla tider funnits ett ”vi och dem”-tänkande. Genom tiderna har det förändrats och förskjutits vilka som ingår i ”vi” och vilka i ”dem”.

När det blivit som idag, när nästan alla andra än ”jag” är ”dem” har det gått väldigt långt. Att samtidigt hota det fria ordet, genom att använda det fria ordet, för att få slänga ur sig hat är bara ett exempel på; ”att jag får göra vad jag vill men inte andra”. Det går inte att både ha kakan och äta upp den, om det inte innebär att kakan vi äter upp är någon annans och vi spar vår. Och det är en metafor som inte är långt ifrån verkligheten.

Varje människa är unik, och det beror inte på hudfärg eller kön, utan på att människan är en egen individ. Ändock klumpas vi ihop i grupper av alla de slag. Vi väljer vilka vi tycker är ”rätt” och vilka vi tycker är ”fel”. När vi placerar alla i olika boxar finns det alltid de som inte tycks passa i någon box och de blir då än mer utsatta och ”fel”. När livet går bra, borde vi då inte glädjas med varandra och borde det då inte göra oss mer inkluderande? Istället vill många då ha mer.

När livet är motigt, bör vi inte då bli mer ödmjuka för livets upp- och nedgångar, och inte istället då straffa dem vi tycker har orsakat våra svårigheter? När är det nog, i den bemärkelsen att vi drar lärdomar av det förflutna och av nuet, för att skapa en bättre framtid där alla får vara med på lika villkor? Är vi snälla mot oss själva och varandra så sprider det sig. Är det någon som inte är snäll, ja då bör den enda individen få konsekvenser av det, inte alla som råkar påminna om den personen.

Tänk om vi istället kunde hitta en strömning där det är ok att vara sig själv, så länge detta själv respekterar att andra är deras ”själva” o.s.v.. Att inte välja folk genom att exkludera istället för att inkludera. Att låta alla ha samma chanser,  och att vara öppna för att lära av varandra.

När vi tänker oss Änglapartiet, så är det just detta. Det är inte menat som att vi alla skall vara Änglar, men att vi tar hand om varandra och ger andra samma chanser som vi själva vill ha. Att vi ser alla människor på jorden som likvärdiga, att vara oskyldig tills bevisat skyldig, och att vi inte dömer oss själva eller varandra med olika måttstockar.

Det finns goda människor och det finns mindre goda människor. Det är inte en svart-vit skala, bokstavligen och metaforisk, utan en gråskala emellan. Men för att nå dit vi önskar se en förändring, behöver vi öppna upp oss för diskussioner. Vi kan inte ändra andras åsikter genom tvång. Vi bör sträva efter att hitta förståelse, och på så vis hjälpa den vi anser behöver det och visa vad den kan göra istället. När kärleken till det goda är större än hatet mot det onda, kan vi når en förändring som varar. Det kan låta naivt eller banalt, men egentligen är det enda vägen, hur klichéartat det än må låta.

Vi måste också acceptera att alla inte är öppna för förändring, och då inte slösa vår tid på dem. Vi kan inte tvinga fram samhörighet, men öppnar vi ej dörrar och fönster för den, så når vi aldrig dit ändå. När vi ser att alla människor är sammanlänkade, vi befolkar samma jord och måste samarbeta för att behålla vår jord och värna om den och varandra , då kan vi leva i harmoni med oss själva och varandra.”

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook. 

Vi vill önska våra läsare en härlig sommar, en sommar som innehåller allt ni vill att den ska innehålla. Är det lugn och ro och vila som ni längtar efter…eller vill ni ha semestern till att hinna med en massa aktiviteter som det inte funnits tid till under året?  Vill ni vara hemma i Sverige…hemmavid eller ute på landet eller kanske ta flyget till en paradisö någonstans?

Oavsett vad ni längtat efter så önskar vi ni ska få uppleva det!

Vi gör nu en paus med bloggen, för att både hinna med nytta och nöje. Vi fortsätter att skriva och förbereder oss inför bokens lansering efter sommaren.

Allt gott!

Annmari, Hannah och Änglarna.

Välkomna tillbaka vecka 33!

Kontakt. Facebook.

Idén att skriva om vuxentrots kom efter att vi tittat på ett Dr Phil-program. Det blev så tydligt hur en av gästerna på scenen fortsatte att försöka övertyga ,i det fallet sin moster, om att hennes uppförande berodde på mostern. Det viktigaste var här trotset och inte att få hjälp för att kunna lämna sitt destruktiva beteende. Hon levde kvar i tron att övertygar hon mostern om att hon beter sig bra, så är allt lugnt. Hon förstod inte, att det inte längre var  mostern, som bestämde, om hon skulle hamna tillbaka i fängelse och då missta vårdnaden av sin 9 veckor gamla son.

Som barn behöver vi trotsa (framförallt mot föräldrarna eller andra närstående).  Vi upptäcker på det viset var gränserna går, vi ges chansen att se skillnad på rätt och fel och hitta början på vår väg i livet. Som barn och ungdom är det alltså helt i sin ordning att då och då trotsa sin omgivning.

Men sen när vi blivit vuxna är det önskvärt, att vi lämnat trotsandet för trotsandet  skull bakom oss. Alltför ofta fortsätter vi genom livet att trotsa mamma eller pappa , fast det nu är partnern eller någon annan, som får ta emot trotset. Några säger emot i stort sätt allt vad andra säger och märker inte ens att den andre personen ibland håller med, andra kan inte om de blir tillfrågade om hjälp bara göra det rakt av, utan säger att det ”kan du ta reda på själv”  eller ”det klarar du själv” . Det är inte ovanligt att människor som har svårt att ta emot råd och hjälp och som fortfarande är kvar i ” kan själv”, har varit den i familjen som aldrig fått bestämma under uppväxten . Att man då fortsätter att hävda ”kan själv” även när beteendet är kontraproduktivt, både för en själv och omgivningen.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

När det lilla barnet trotsar, så testar det föräldrarnas gränser, det testar sina egna gränser. Det kan handla om att försöka få sin vilja igenom eller enbart en test om hur långt de kan gå…

Hur ser det då ut senare i livet? Tonåringar är kända för sitt trots, det som benämns ”större barn, större problem” kan visa sig stämma. Tonåringen trotsar av samma skäl som barnet, att få sin vilja igenom och att testa gränserna, vad de får och inte får göra. Om föräldrarna hotar med straff och konsekvenser, upptäcker tonåringen  snart om det är tomma hot eller om de följs. Beroende på detta lär sig barnen att deras val får konsekvenser goda eller dåliga, eller så lär de sig att de kan göra vad de vill, för att de ser att de kommer undan med det. Här startar problemen som kan följa med i livet, det vill säga att trotset ej växer bort, utan det ni lärt er komma undan med gentemot er familj, tror ni sen gäller i livet i stort.

Så ni fortsätter testa gränser på jobbet, men chefen kanske faktiskt har regler som måste följas. Ni kan inte bara säga ”oups, förlåt jag ska bättre mig”. Här finns då ytterligare en lärdom att nå, att ni måste följa samhällets regler. Vissa tar detta till sig, andra kanske bara tycker att chefen är dum och fortsätter på sin inlärda bana.

Ett annat scenario är om barn tillåtits göra något olagligt och föräldrarna har skyddat dem. Dessa barn kan bli vuxna, som bryter mot lagen och inte tror att de att de kommer straffas.  De tror att det fortsatt är föräldrarna som de trotsar, och förstår inte att det nu inte är föräldrarna som bestämmer konsekvenserna efter ett lagbrott, utan polismyndigheten. Det spelar ingen roll om de försöker övertyga mamma och pappa, att de skall bättra sig, det är nu utanför deras händer.

Så vad har ni trotsat mot som barn? Är det något ni än gör i trots? Somliga trotsar mot sina egna sjukdomar, ”det jag ej erkänner finns ej”. ”Om jag trotsar sjukdomen och doktorn, så är jag frisk”. Kruxet här är att det då är det bara er själv som ni straffar, inte doktorn, inte sjukdomen.

 Vuxentrots är i regel en fortsättning av mönster ni lärt er som barn. Något som kanske en gång fungerat för er, men som nu endast hindrar er i er utveckling. Trotset förstör endast för er själva, för när ni är vuxna och har ansvar för er själva, ert liv, ert välmående, då spelar det ingen roll om ni känner er orättvist behandlade och tror att ni trotsar omvärlden, ty det är till syvende och sist bara ni som drabbas. För när ni inte har någon som ”tar smällen” är det er själva ni trotsar. Kan ni se det?

För att bli kvitt trotsets lockande kraft gäller det att ni tar ansvar för era egna liv och val och accepterar att vissa saker bara är, och inte kan trotsas bort. Trots att ni skulle vilja det. Trotsåldern håller i sig så länge ni ej tar klivet ur den, först då kan ni växa ifrån den. Så vill ni trots allt fortsätta trotsa, kom då ihåg att fundera på  vem det egentligen är ni trotsar?”

Kontakt. Facebook.

 Välkomna tillbaka nästa vecka!

När vår uppfattning om oss själva inte överensstämmer med verkligheten och/eller andras uppfattning av oss… Hur kommer det sig? Vad kan vi göra för att rätta till det? Hur kan vi upptäcka det? Alla har vi en bild av oss själva, och den bilden kan vara ”bättre” eller ”sämre” än hur andra ser oss. Vem har då rätt?

När vi tillräckligt många gånger får höra att vi är bra på något, så bör vi försöka kunna ta in det och bilda en ”ny” självbild efter det. Om vi däremot ständigt får hintar om att vi inte är så briljanta  som vi kanske tror på något vi gör, så bör vi likaså ta det till oss, och se vad vi kan lära. Visst gäller det att vi ska lita på oss själva  och vårt eget omdöme också, men det finns ändå ”strength in numbers” som det sägs, det vill säga om många människor säger en sak, så kan det vara värt att pröva deras bild.

God självbild är alltså inte detsamma som gott självförtroende. Att ha en dålig självkänsla gällande något vi faktiskt inte kan, kan vara en god självbild. En god självbild  kan vi endast få när när vi bedömer oss själva med samma måttstock som vi bedömer andra, varken strängare eller mildare.

Ofta kan vi fortsätta ha en bild av oss som kanske en gång var sann, men som inte längre är det. Till exempel var jag blyg när jag var liten, det tog mig längre tid att bli av med den självbilden än det tog att bli av med blygheten i sig.  Alla ni läsare kan säkert hitta egna såna exempel.  Så likt allt annat behöver vi modifiera vår självbild vartefter vi förändras som människor. Vissa människor kan vara så upptagna med att påpeka hur snälla de är, att de glömmer att detta att vara snäll är en egenskap, och i våra handlingar märker andra ändå om vi är snälla.

Någon som själv gnäller kan reta sig på andra som gnäller, och inte märka sin egen klagovisa. Ja det finns otaliga exempel på beteenden där vår inre självbild inte stämmer överens med verkligheten.  Vad gör vi då vi har en självbild som inte speglar det vi tror?  Jo tricket är att spegla sig både inåt och utåt och välja att se helhetsbilden, för att hitta vad vi kan kalla en balanserad och nyanserad självbild.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Ingen av er människor kan någonsin vara säker på att ni uppfattar er själva likadant som andra uppfattar er. Dels för att alla människor ej heller uppfattar er helt likadant, och dels för att ni aldrig kan uppfatta er helt genom andras ögon. Detta på gott och ont. Ty om ni lider av en skev verklighetsuppfattning och tycker att ni är sämre än ni är, så vore det önskvärt att ni litade till andras ord och uppfattning om er. Men det goda i det hela är att ni ej behöver tro på någon annans dåliga uppfattning om er, inte genast ta den för en konkret faktisk sanning. Kan ni se det?

Så som med allt annat, så finns det ingen homogen definition, en checklista på vad som är bra och dåligt, rätt och fel. Ni  är den ni är, och var och en av er är unik och speciell. Så hur kan det då komma sig att ni aldrig känner igen er i den beskrivning som andra tycks ha av er? Mycket av er självuppfattning grundas i barndomen. Har ni levt ett tryggt och någorlunda stabilt liv kanske ni är benägna att tro er själva om att vara bra, att vara ok som ni är, att klara att veta att ni kan lyckas och misslyckas och ändå vara lyckade. Ni behöver inte lika mycket bekräftelse från omvärlden, för att verifiera er inför er själva. Detta är ett eftersträvansvärt mål, och det går att uppnå även om ni lidit av en dålig självbild. 

Har ni växt upp i turbulenta förhållanden är ni mer benägna att vänta på eller till och med leta efter katastrofer. Ni kanske tar ansvar över sådant som ni ej kan styra, ni kan få en självbild av att ni är extremt dåliga och därför händer det hemska saker runt er. Men på samma gång när ni tar på er ett ansvar ni ej äger, så har ni en skev verklighetsbild. Kan ni se det?

Det finns ytterligare många exempel på hur er självbild formas genom åren. Men frågan är ju också; hur vet ni om ni har en skev självbild? Det första ni måste göra är att ”testa” den bild ni har av er på andra människor. Se om de uppfattar er likadant, och vara beredda på att ompröva er bild om det är tydligt att andra ser med andra ögon. Till exempel om ni har en tendens att tycka att ni är sämre än ni är, kanske i arbetsliv  eller i en hobbyverksamhet. Om ni ständigt får beröm behöver ni tänka över om det inte är dags att lita till dessa komplimanger och börja känna att ni är bra.

Ni kan kanske tycka att ni är fula och ständigt oroa er för vad andra tycker om er. Om ni sen får se att ingen eller nästan ingen annan tycker som ni, bör ni försöka kunna acceptera att era ögon ser ”fel”. Men inte förrän ni testar er tes på andra kan ni pussla ihop er till en verklighet som inte tiltar och tippar över i varken  osäkerhet eller dryghet. För det finns alltid två sidor av myntet. Och för varje osäker människa finns det de som är uppblåsta och har ett ego stort som solen.  De som aldrig kan göra fel, vara fel. Så fort något går fel är det  fel på alla alla andra. Dessa människor har inte kontakt med verkligheten, då de ej står med fötterna på jorden. Insikt i dessa fall är inget som ramlar över dem. De är vanligtvis ej reflekterande, och därav har de  sällan ens en tanke på att kunna ha en skev uppfattning av sig själva, och att verkligheten är mer balanserad än vad de är.

Allt handlar om att våga ifrågasätta er uppfattning om er själva och er verklighet, att ni är öppna för att lära er om er själva och andra. Det är genom att ta in information och pröva sig fram som barn lär sig nya saker. Om ni som vuxna kan lära er att lära er på samma vis som barnen gör, så kan ni också lättare förändra det, som ni anser vara värt att förändra och att förstärka det ni anser vara värt att förstärka. Barnen kan vara osäkra och pröva sig fram till att sedan bli tvärsäkra och till slut landa i en balans av att veta att de kan mycket men har mer att lära. Det är detta som är vägen för att hitta en så sann självbild ni kan. Kliva ut i världen på vingliga ben, ramla och ställa er upp igen. Lära och leva och inte enbart tro på alla andra, men vara öppna för det, att veta att ni inte vet allt.

Hur länge ni än lever, hur många gånger ni än tror att ni kommit fram till sanningen om er och andra, så kommer ni alltid att kunna lära er mer, ändra uppfattning och självbild.

Så vem är ni egentligen? Svaret är er själva, men vad det nu än må vara…”

Kontakt. Facebook.

Välkomna tillbaka nästa vecka!

EBOK:

Danskt band (mjuka pärmar):

 Eller KONTAKTA oss för att beställa direkt från oss till specialpris.

I lördags 2 juni hade vi förhandsrelease av vår bok “Terapeutiska skattkistan”. Vi vill tacka alla som kom och bidrog till att göra denna dag oförglömlig! Vi riktar ett speciellt tack till underbara Lisa och Dan och deras förlag Parthenon som gjorde detta till en hemtrevlig och familjär tillställning med mycket värme!

Efter sommaren kommer vi ha en större release med föredrag i bokhandel. Hoppas vi ses då! Men boken finns förstås redan nu att köpa hos förlaget. Trevlig sommarläsning!

Vi återkommer här nästa vecka, då med tema “Vad gör vi när den egna självbilden inte stämmer överens med verkligheten eller andras uppfattning?”

Kontakt. Facebook.

Nu har vår första bok, ”Terapeutiska skattkistan”, kommit från tryckeriet. Den är full av djupare dyk i skattkistan, och vi hoppas att ni vill passa på att beställa ett signerat exemplar till specialpris.
Klicka på bilden  eller länkarna härunder för att läsa om eller ur boken.
Vill du sen köpa den lägger du den i varukorgen som vid vilket annat nätköp som helst. Den finns också i nätbokhandeln, som Adlibris och Bokus, från 1 juni men vill du ha den signerad beställer du här. Boken väntar på dig, perfekt att ha med i hängmattan i sommar :-). Trevlig läsning!

EBOK:

Danskt band (mjuka pärmar):

 Eller KONTAKTA oss för att beställa direkt från oss till specialpris.